3,5% räknas inte som alkohol

För din och dina barns skull, ta er ut situationen. Förhoppningsvis gör det att han vaknar upp..

Det enda jag vill är liksom att vi ska ha en fungerande familj ihop. Att vi alla ska vara lyckliga. Att vi kan spendera en helg ihop utan alkohol. Att han ska vilja vara med mig och sonen. Oftast håller han sig hemma när hans barn från tidigare förhållande är hos oss men det händer allt för ofta att han drar iväg så också. Nån gång har det tillomed varit så att han sticker till ett par kompisar där mamman till barnen också är och umgås. Så sitter jag här med deras barn.

Han hävdar ju att han vägrar sitta hemma och förstår inte varför inte jag gör någonting. Jag förklarar för honom att jag vill gärna göra massor men jag föredrar att spendera min tid med dig än kompisar. Just nu behöver vi ju tid ihop. Delvis för relationen skull men också för barnen. Men han säger att "då får du skylla dog själv att du bara sitter hemma". Han vill inte spendera tiden med oss utan föredrar sina vänner.

Han har själv sagt att delar vi på oss så ska han ha sonen varannan vecka och han kommer givetvis inte dricka då. Då är han ju "tvungen" att ta hand om sonen.

Och han barn sen tidigare? En riktig vinnare du skaffat dig där ts...

Det kommer ni aldrig bli så länge han dricker. Bara det du berättade om pizzerian är ju fruktansvärt för barnen att behöva se!! DÄR skulle du ha ställt ultimatum!

Så länge du fortsätter bo med honom så är du medberoende, DU är den som tillåter honom att bete sig så inför ert barn, och hans egna dessutom! DU måste vara den ansvarsfulla här och sätta deras bästa först!!

Glöm det där att han kommer vara nykter varannan vecka, det klarar han ju inte nu heller! Och ert barn ska absolut inte vara nån försökskanin i det läget!

Men om man nu lämnar och han inte "vaknar", utan fortsätter. Det känns ju inte tryggt att lämna sonen hos honom. Då behöver jag ju massa bevis på att han dricker. Det enda bevis jag haft är sådant jag skrivit ner, o det på min gamla telefon som dog. Så allt är borta, suck!

I början av vårt förhållande var han så noga med att man inte drack förrän barnen hade somnat. Veckan då hans barn var hos oss så åkte vi på massa utflykter och det var inte alls såhär mycket alkohol.

Det är så sorgligt att han förändrats totalt och att vi kommer sist i hans prioriteringslista

Då är det så då. Snarare kan du räkna med det! Det är därför det är viktigt att du är boendeförälder och att han har begränsat umgänge, dvs inga övernattningar och du kan inte lämna barnet ensamt med honom. Du kanske kan be soc om hjälp med övervakade besök om du inte har möjlighet att delta själv. Om han är onykter med barnet gör du en orosanmälan, det har någon annan redan nämnt. Du behöver inte ha bevis som så, det räcker att han luktar alkohol eller raglar runt och beter sig konstigt.

Du måste alltså få ett fastställt umgängesschema, antingen mha Familjerätten eller tingsrätten.

Det är inte tryggare för barnen att växa upp tillsammans med honom och se hur du låter detta ske. Du kan inte hålla fast vid honom för barnens skull, för de mår inte bra av att han bor hos er. Du kan behöva kämpa för deras rättigheter efter en separation. Ta tidigt hjälp av soc, familjerätten osv. Du kan spela in samtal ni har där han förnekar problem, du kan dokumentera vad han dricker, skaffa bevis som kan vara till hjälp vid en tvist. Barnen har det oavsett bättre med att helt slippa honom varannan vecka.

Ring anonymt till soc och be om råd. Inte omöjligt att en kvinnojour skulle kunna ha en del goda råd att ge också.

För du kan inte få honom att förstå. Du måste rädda barnet (och dig själv) ifrån honom. Det är jättesorgligt när alkohol och droger förändrar och tar någon ifrån en. :(

Prata med mamman till hans äldre barn också, så att hon vet.

Okej, ja så kan man ju göra. Men grejen är att det syns inte alltid att han är påverkad. Jag kan höra det på hans röst. Senaste julafton tror jag barnen märkte det med. Han satt och upprepade sig i bilen påvägen hem. Det var fina julklappar ni fått, dem får ni tacka för. Sen får ni ringa och tacka för julklapparna, det var fina julklappar osv.

Så sa jag: ja det va jättefint. Nu tror jag barnen förstått da jag lite tyst till honom. Nää då var det ju mitt fel för nu förstod barnen att han hade druckit när jag sa så till honom.

Ibland kan jag börja fundera på om det kanske är jag som har fel. Att det kanske inte är så mycket drickande. Han dricker ju inte så han svamlar eller så så jätteofta. Men just att han måste klämma 3-4 öl varje dag typ. Så fort han kommer hem från jobbet så öppnar han en öl och går in på toaletten för duscha med ölen.

Din man är alkoholist! Ta in det. Låt det sjunka in. Det är så lätt att förneka både för din man och dig. Att man bagatelliserar det.

Jag skriver detta för jag har en gång varit som din man. Och det döljs så mycket det går. Letar du noga så kommer du nog hitta en del alkoholgömmor. Man brukar vilja ha ?synlig? burk med då t ex låghaltig ölburk. Men dricker från andra källor.

Hursomhelst. Orsaken till att din man dricker kan vara flera. I mitt fall var det självmedicinering mot ångest. Du behöver hjälp! Att få din man sluta dricka klarar du inte. Han måste själv få den insikten först. Han behöver ett uppvaknande. Först därefter går det. Och det är en tuff tid. Om det går...

Hursomhelst så kanske du få lite vägledning här: www.alkohollinjen.se/stod-till-anhoriga/

Ta hjälp till dig själv i första hand. Tänk på barnen. Och från mig får du en styrkekram. Du har en tuff period framför dig