• Anonym (Ts)

    3,5% räknas inte som alkohol

    Hej!

    Vill gärna ha er syn på saken...

    Bor tillsammans med min sambo sedan 4 år tillbaka. Han har barn sedan innan och vi har ett gemensamt på snart 2 år.

    I början på förhållandet hade han ett helt normalt förhållande till alkohol. Iaf vad jag visste, tyckte. I mitten av graviditeten tyckte jag det blev mer o mer alkohol. Nu har det eskalerat! (tycker jag)

    Det dricks nästan varje dag, iaf 6 dagar per vecka. Han dricker starköl och 3,5%. Jag har sagt till honom att jag tycker det är för mycket och han bör dra ner, men han hävdar att det inte räknas när man dricker 3,5%. Ena barnet 11 år säger ofta också till han att han "bara dricker öl hela tiden". Men han skojar bort det. Han säger till mig att han dricker för det är så skönt att känna ett lugn i sig.

    Två tillfällen har jag varit tvungen att vara "sjuk" från jobbet. Ena gången fick jag gå hem tidigare då för att jag inte fick kontakt med honom. Han låg och sov vid 12.30 när jag kom hem. Barnen fick klara sig själva. De två stora är kanske inte bekymmer men 1,5 åringen!! Senast i lördags fick jag ringa o sjukanmäla mig. Jag skulle börjar 07.00 men fick ringa 04.30 för min sambo hade inte kommit hem än. Det visar sig att han åkt hem till en tjej och sitter och dricker vin med henne mitt i natten. Jag blev helt förkrossad o kände mig sviken. Han lovar så på lördagen att han ska hålla uppe ett tag. Men idag drack han igen. Han vill inte umgås med sin familj utan lämnar oss hela tiden för att vara med polare. Sitta o dricka o så. Han sa till mig idag att han är en fri man och får umgås med sina polare hur mycket han vill eftersom jag ifrågasatte varför han inte kunde vara hemma och umgås med sina barn. Han säger att han inte vill umgås för att jag är bara jobbig, o tjatar och är sur. O han vill inte bara sitta hemma. Det är mitt jobb att ta hand om vår gemensamma.

    Har liksom försökt med allt, prata vänligt med honom, vara arg osv. Har sagt att jag tycker det verkar som att haj har ett beroende, men icke det

    Kommer med förslag på aktiviteter m. M. Men han vill aldrig. Han vill vara vara med sina kompisar och då särskilt sin nya killkompis som dricker mycket med.

    Vad ska man göra! Hur går man vidare?

    Hur får man honom att inse sitt beroende när han inte erkänner själv. Han äter dessutom SSRI medicin så det är ju inte bra att dricka....

  • Svar på tråden 3,5% räknas inte som alkohol
  • Anonym (Z)

    Du lever ju med en alkoholist, varför accepterar du det? På det du beskriver så låter det som läge att lämna.

  • Anonym (Z)

    Du lever ju med en alkoholist, varför accepterar du det? På det du beskriver så låter det som läge att lämna.

  • Anonym (Svar på tal)
    Anonym (Ts) skrev 2021-05-04 16:14:35 följande:

    Ja ni har alla rätt i att jag kanske bör lämna. Har tänkt det många gånger, men alltid hamnar jag i samma tänk i slutändan; det kanske snart vänder och blir bättre?!

    Jag vill inte att min son en dag ska fråga varför pappa aldrig var närvarande. Varför vi alltid åkte på utflykter själva.


    Det finns ju inga alternativ. Lyssna ts: det blir inte bättre. Bara sämre. Han inser inte att han har problem och när han väl inser det kommer han vara ännu djupare i skiten än nu. Jag kan förstå att du har omtanke om honom, och det kan du ha även om ni inte lever tillsammans, men ert barn ska inte behöva bo med en alkoholist och så länge han är det kan ni inte ha varken en relation och än mindre en familj ihop. Han måste vända sitt liv först och till dess måste du skydda ert barn. Och prata med den andra mamman också!
  • Anonym (Ts)

    Usch va det är svårt! Direkt när han kom hem så tog han en öl. Idag har han "bara" hunnit ta två st 3,5% och 1 starköl.

    Suck... Förstår inte om det är mitt fel kanske. Mitt ex var också alkoholist men det var han nog från början när man ser tillbaka på det...

  • AnnaZL
    Anonym (Ts) skrev 2021-05-04 19:54:27 följande:

    Usch va det är svårt! Direkt när han kom hem så tog han en öl. Idag har han "bara" hunnit ta två st 3,5% och 1 starköl.

    Suck... Förstår inte om det är mitt fel kanske. Mitt ex var också alkoholist men det var han nog från början när man ser tillbaka på det...


    Det är aldrig ditt fel om andra dricker. Aldrig. Däremot är det väldigt vanligt för missbrukare att skylla sitt missbruk på andra.
  • Anonym (mc snubben)
    Anonym (Ts) skrev 2021-05-04 16:14:35 följande:

    Ja ni har alla rätt i att jag kanske bör lämna. Har tänkt det många gånger, men alltid hamnar jag i samma tänk i slutändan; det kanske snart vänder och blir bättre?!

    Jag vill inte att min son en dag ska fråga varför pappa aldrig var närvarande. Varför vi alltid åkte på utflykter själva.


    Vill du hellre att han ska fråga varför du inte lämnade

    Var inte en del i att förstöra din sons barndom ts, lämna nu så får din man avgöra om han vill sluta dricka eller om han sätter sitt missbruk före er
  • Anonym (Svar på tal)
    Anonym (Ts) skrev 2021-05-04 19:54:27 följande:

    Usch va det är svårt! Direkt när han kom hem så tog han en öl. Idag har han "bara" hunnit ta två st 3,5% och 1 starköl.

    Suck... Förstår inte om det är mitt fel kanske. Mitt ex var också alkoholist men det var han nog från början när man ser tillbaka på det...


    Nej det är inte ditt fel. Det är inte du som öppnar ölen och häller i hans mun. HAN har 100 % ansvar för sitt drickande. Du har däremot 100 % ansvar för vad du själv gör, eller inte gör som i det här fallet.
  • Anonym (Ts)

    För varje inlägg så inser jag hur rätt ni alla har och hur fel jag gör i att stanna.

    Jag får helt enkelt tänka ut en plan. Det är inte lätt, gråter om vartannat. Jag vill att allt ska bli bra, jag älskar ju honom och han har varit (får jag ju skriva) en fantastisk pappa åt sina andra två barn.

    Jag vet ju att så fort helgen kommer här nu så kommer vi sitta här själva jag och vår son. Sambon kommer dra iväg till kompisar för att dricka och festa. Förstår ni 36 år och beter sig såhär.

  • Guldnovan
    Anonym (Ts) skrev 2021-05-04 21:31:10 följande:

    För varje inlägg så inser jag hur rätt ni alla har och hur fel jag gör i att stanna.

    Jag får helt enkelt tänka ut en plan. Det är inte lätt, gråter om vartannat. Jag vill att allt ska bli bra, jag älskar ju honom och han har varit (får jag ju skriva) en fantastisk pappa åt sina andra två barn.

    Jag vet ju att så fort helgen kommer här nu så kommer vi sitta här själva jag och vår son. Sambon kommer dra iväg till kompisar för att dricka och festa. Förstår ni 36 år och beter sig såhär.


    All styrka till dig. Det finns hjälp för dig, kvinnor i samma situation, många som vet exakt vad du genomgår just nu. Vänd dig till AA. Kram!
  • mari123
    Anonym (Ts) skrev 2021-05-04 16:14:35 följande:

    Ja ni har alla rätt i att jag kanske bör lämna. Har tänkt det många gånger, men alltid hamnar jag i samma tänk i slutändan; det kanske snart vänder och blir bättre?!

    Jag vill inte att min son en dag ska fråga varför pappa aldrig var närvarande. Varför vi alltid åkte på utflykter själva.


    Vad tror du din son kommer fråga om du stannar? Risken finns också att sonen tar efter sin pappa och blir likadan om han inte får bättre förebilder. 
Svar på tråden 3,5% räknas inte som alkohol