• Anonym (Ts)
    Tue 4 May 2021 10:01
    5058 visningar
    114 svar
    114
    5058

    3,5% räknas inte som alkohol

    Hej!

    Vill gärna ha er syn på saken...

    Bor tillsammans med min sambo sedan 4 år tillbaka. Han har barn sedan innan och vi har ett gemensamt på snart 2 år.

    I början på förhållandet hade han ett helt normalt förhållande till alkohol. Iaf vad jag visste, tyckte. I mitten av graviditeten tyckte jag det blev mer o mer alkohol. Nu har det eskalerat! (tycker jag)

    Det dricks nästan varje dag, iaf 6 dagar per vecka. Han dricker starköl och 3,5%. Jag har sagt till honom att jag tycker det är för mycket och han bör dra ner, men han hävdar att det inte räknas när man dricker 3,5%. Ena barnet 11 år säger ofta också till han att han "bara dricker öl hela tiden". Men han skojar bort det. Han säger till mig att han dricker för det är så skönt att känna ett lugn i sig.

    Två tillfällen har jag varit tvungen att vara "sjuk" från jobbet. Ena gången fick jag gå hem tidigare då för att jag inte fick kontakt med honom. Han låg och sov vid 12.30 när jag kom hem. Barnen fick klara sig själva. De två stora är kanske inte bekymmer men 1,5 åringen!! Senast i lördags fick jag ringa o sjukanmäla mig. Jag skulle börjar 07.00 men fick ringa 04.30 för min sambo hade inte kommit hem än. Det visar sig att han åkt hem till en tjej och sitter och dricker vin med henne mitt i natten. Jag blev helt förkrossad o kände mig sviken. Han lovar så på lördagen att han ska hålla uppe ett tag. Men idag drack han igen. Han vill inte umgås med sin familj utan lämnar oss hela tiden för att vara med polare. Sitta o dricka o så. Han sa till mig idag att han är en fri man och får umgås med sina polare hur mycket han vill eftersom jag ifrågasatte varför han inte kunde vara hemma och umgås med sina barn. Han säger att han inte vill umgås för att jag är bara jobbig, o tjatar och är sur. O han vill inte bara sitta hemma. Det är mitt jobb att ta hand om vår gemensamma.

    Har liksom försökt med allt, prata vänligt med honom, vara arg osv. Har sagt att jag tycker det verkar som att haj har ett beroende, men icke det

    Kommer med förslag på aktiviteter m. M. Men han vill aldrig. Han vill vara vara med sina kompisar och då särskilt sin nya killkompis som dricker mycket med.

    Vad ska man göra! Hur går man vidare?

    Hur får man honom att inse sitt beroende när han inte erkänner själv. Han äter dessutom SSRI medicin så det är ju inte bra att dricka....

  • Svar på tråden 3,5% räknas inte som alkohol
  • Anonym (Soc.)
    Wed 5 May 2021 20:33
    #61
    +1

    Om inte han tar ansvar för barnen så måste du göra det, rent krasst. Du kan inte fortsätta lämna så små i hans omsorg om han dricker och somnar. Då brister även du i ditt föräldraskap. Du måste förändra situationen för barnet genom att själv agera, inte vänta på att han ska ändra sig.

  • Anonym (Soc.)
    Wed 5 May 2021 20:37
    #62
    Anonym (Svar på tal) skrev 2021-05-05 12:49:13 följande:

    Som den andra sa, du behöver läsa på om medberoende först. Det är inte "faktiskt" bara så enkelt som att välja hur man vill leva.


    Hur skulle det annars gå till?
  • Wed 5 May 2021 20:38
    #63
    Anonym (44) skrev 2021-05-05 20:29:44 följande:
    Är det din enda replik är att jag ska läsa på?

    Läs på det här då. Kvinnor har precis som alla andra ett val att lämna en dålig situation eller stanna kvar. Så släpp offerkoftan och ta ansvar för ditt liv.
    Paus för applåder...
  • Wed 5 May 2021 20:53
    #64
    +1
    Anonym (44) skrev 2021-05-05 20:29:44 följande:
    Är det din enda replik är att jag ska läsa på?

    Läs på det här då. Kvinnor har precis som alla andra ett val att lämna en dålig situation eller stanna kvar. Så släpp offerkoftan och ta ansvar för ditt liv.
    Jag har själv levt i en destruktiv relation.
    Och jag vet att det går att lämna.
    Men jag vet också att det inte går med en fingerknäppning att komma till den insikten.
    Ibland så behöver man hjälp.
    Och det är den insikten som jag tror att TS behöver komma till. Att hon behöver hjälp.
    För jag tror inte att hon klarar detta riktigt själv.
    Gör hon det så är hon stark.
    Men jag tror att hon är medberoende och då kan det vara svårt att ta sig därifrån.

    Läs gärna här:

    www.namndemansgarden.se/anhorig-medberoende-eller-vuxet-barn/
  • Anonym (44)
    Wed 5 May 2021 20:58
    #65
    -3
    molly50 skrev 2021-05-05 20:53:41 följande:
    Jag har själv levt i en destruktiv relation.
    Och jag vet att det går att lämna.
    Men jag vet också att det inte går med en fingerknäppning att komma till den insikten.
    Ibland så behöver man hjälp.
    Och det är den insikten som jag tror att TS behöver komma till. Att hon behöver hjälp.
    För jag tror inte att hon klarar detta riktigt själv.
    Gör hon det så är hon stark.
    Men jag tror att hon är medberoende och då kan det vara svårt att ta sig därifrån.

    Läs gärna här:

    www.namndemansgarden.se/anhorig-medberoende-eller-vuxet-barn/
    Jag ska ge dig ett litet tips i all välmening. Det spelar ingen roll att du tycker att jag ska läsa både det ena och det andra. Om du har en åsikt får du faktiskt lov att själv presentera den här. Jag kommer inte hjälpa dig.
  • Dennad­agdett­aården­nastun­d
    Wed 5 May 2021 20:58
    #66

    Ts! Har inte läst alla svar. Men din man är alkoholiserad. Flytta därifrån nu, han är inte klok någonstans!! Ta hjälp av kommunen, ta dig därifrån stark! Mår faktiskt dåligt av att läsa detta.

  • Dennad­agdett­aården­nastun­d
    Wed 5 May 2021 21:00
    #67
    +1
    molly50 skrev 2021-05-05 20:53:41 följande:

    Jag har själv levt i en destruktiv relation.

    Och jag vet att det går att lämna.

    Men jag vet också att det inte går med en fingerknäppning att komma till den insikten.

    Ibland så behöver man hjälp.

    Och det är den insikten som jag tror att TS behöver komma till. Att hon behöver hjälp.

    För jag tror inte att hon klarar detta riktigt själv.

    Gör hon det så är hon stark.

    Men jag tror att hon är medberoende och då kan det vara svårt att ta sig därifrån.

    Läs gärna här:

    www.namndemansgarden.se/anhorig-medberoende-eller-vuxet-barn/


    Mm precis! Klokt!
  • Wed 5 May 2021 21:00
    #68
    +2
    Anonym (44) skrev 2021-05-05 20:58:09 följande:
    Jag ska ge dig ett litet tips i all välmening. Det spelar ingen roll att du tycker att jag ska läsa både det ena och det andra. Om du har en åsikt får du faktiskt lov att själv presentera den här. Jag kommer inte hjälpa dig.
    Ja,och det var det jag gjorde.
    Och jag berättade hur det kan vara utifrån egna erfarenheter.

    Hur tror du själv att du hjälper TS med dina råd?
    Alla funkar inte som du och jag och "bara" kan lämna.
  • Wed 5 May 2021 21:01
    #69
    Dennadagdettaårdennastund skrev 2021-05-05 21:00:05 följande:
    Mm precis! Klokt!
    Tack! 
  • Anonym (Ts) Trådstartaren
    Wed 5 May 2021 22:03
    #70
    +3

    Bröt ihop precis totalt. Nu kom alla känslorna från denna dagen. Usch!

    Skickade ikväll ett meddelande till en vän till min sambo. Eller vän och vän, de "hittade" varandra i somras. Denna vän känner släkten sen länge, men det va först i somras de hittade varandra som sagt.

    Vännen är nykter alkoholist och jag skrev och talade om hur det låg till och bad om tips och råd.

    Vännen svarade med att allt jag skrev tydde starkt på ett missbruk. Han bad mig ringa vilket jag gjorde. Han kände så igen sig i allting jag berättade och saker han berättade hur han va kände jag igen min sambo i. Skrämmande! Men ja, svart på vitt. Han fick själv ett ultimatum från sin familj och han valde familjen. Han föreslog att vi kunde träffas jag, sambon, han och sambons pappa för att ställa ett ultimatum och vännen kunde se om han kunde få han att tänka till. Min sambo ser upp till denna vän väldigt.

    Jag tror det får bli så, men jag kan inte låta bli att känna som att jag går bakom ryggen på sambon. Det är ju för hans skull, barnens skull och min. Det är ju i all välmening.

    Jag har ordnat med mina arbetstider så att inte sambon ska vara med sonen själv. De andra barnen är hos sin mamma denna veckan.

    Han undrade varför jag var så off. Jag sa att det är ju så du vill ha det. Du vill ju att jag bara ska låta dig dra iväg, låta dig sticka från familjen utan att jag ska lägga mig i. Du vill ju inte pussas eller prata. Du väljer ju vänner och din telefon framför mig. Han svarade med "jaha på så vis".

    Läste på om medberoende och fick till mig att den som är medberoende har varit med om något i barndomen, att det är inlärt från när man var liten. Jag kan dock inte komma ihåg om något dåligt. Mina föräldrar och jag har bra relation och jag har haft en jättebra uppväxt.

Svar på tråden 3,5% räknas inte som alkohol