• Anonym (Ts)

    3,5% räknas inte som alkohol

    Hej!

    Vill gärna ha er syn på saken...

    Bor tillsammans med min sambo sedan 4 år tillbaka. Han har barn sedan innan och vi har ett gemensamt på snart 2 år.

    I början på förhållandet hade han ett helt normalt förhållande till alkohol. Iaf vad jag visste, tyckte. I mitten av graviditeten tyckte jag det blev mer o mer alkohol. Nu har det eskalerat! (tycker jag)

    Det dricks nästan varje dag, iaf 6 dagar per vecka. Han dricker starköl och 3,5%. Jag har sagt till honom att jag tycker det är för mycket och han bör dra ner, men han hävdar att det inte räknas när man dricker 3,5%. Ena barnet 11 år säger ofta också till han att han "bara dricker öl hela tiden". Men han skojar bort det. Han säger till mig att han dricker för det är så skönt att känna ett lugn i sig.

    Två tillfällen har jag varit tvungen att vara "sjuk" från jobbet. Ena gången fick jag gå hem tidigare då för att jag inte fick kontakt med honom. Han låg och sov vid 12.30 när jag kom hem. Barnen fick klara sig själva. De två stora är kanske inte bekymmer men 1,5 åringen!! Senast i lördags fick jag ringa o sjukanmäla mig. Jag skulle börjar 07.00 men fick ringa 04.30 för min sambo hade inte kommit hem än. Det visar sig att han åkt hem till en tjej och sitter och dricker vin med henne mitt i natten. Jag blev helt förkrossad o kände mig sviken. Han lovar så på lördagen att han ska hålla uppe ett tag. Men idag drack han igen. Han vill inte umgås med sin familj utan lämnar oss hela tiden för att vara med polare. Sitta o dricka o så. Han sa till mig idag att han är en fri man och får umgås med sina polare hur mycket han vill eftersom jag ifrågasatte varför han inte kunde vara hemma och umgås med sina barn. Han säger att han inte vill umgås för att jag är bara jobbig, o tjatar och är sur. O han vill inte bara sitta hemma. Det är mitt jobb att ta hand om vår gemensamma.

    Har liksom försökt med allt, prata vänligt med honom, vara arg osv. Har sagt att jag tycker det verkar som att haj har ett beroende, men icke det

    Kommer med förslag på aktiviteter m. M. Men han vill aldrig. Han vill vara vara med sina kompisar och då särskilt sin nya killkompis som dricker mycket med.

    Vad ska man göra! Hur går man vidare?

    Hur får man honom att inse sitt beroende när han inte erkänner själv. Han äter dessutom SSRI medicin så det är ju inte bra att dricka....

  • Svar på tråden 3,5% räknas inte som alkohol
  • Anonym (Svar på tal)
    molly50 skrev 2021-05-09 10:40:33 följande:
    Kan kan hon väl.
    Hon kan göra slut och be honom flytta.
    Jo, men hon kan inte bara packa ihop hans saker och ställa utanför dörren (hur många timmar tar inte det förresten, och sen ska hon dessutom inte curla honom mer). Om de ska flytta isär och han krånglar kan det ta många månader innan bodelning och avhysning mha Kf är klara.
  • Anonym (Nilla)
    molly50 skrev 2021-05-09 10:39:37 följande:
    Han mår säkert inte bra. Det kan jag hålla med om.
    Han går ju dessutom på SSRI.
    Och hans mående kan absolut vara en orsak till att han tar till flaskan.
    Men att han inte skulle vara alkoholist kan jag inte hålla med om.
    Han dricker ju varje dag och börjar så fort han kommer hem från jobbet.
    Han har t om druckit sig så full att han somnat när han varit ensam med barnen.
    Bl a hans 1,5-årige son!
    Då anser i alla fall jag att man har problem.
    Och jag håller med den som skrev att TS borde ansöka om att få vara boendeförälder med bevakat umgänge. Åtminstone tills pappan har tagit tag i sina problem.
    Han ska inte vara ensam med barnen.
    Nej, att blanda SSRI med alkohol är inte att rekommendera. Dock påverkar det inte medicinens verkan.

    Jag har, som sagt, lång erfarenhet av missbruksvård och ser inte att denna man skulle vara uttalat alkoholist. Missbruk? Ja, men ett missbruk innebär inte per automatik ett beroende. Det är komplicerat, inget jag kommer gå in i detalj för att förklara. (Det går alltid att söka information på nätet om intresset är tillräckligt stort.)

    Att somna med ansvar för ett småbarn är dock oförsvarbart, OM det berodde på alkoholpåverkan. Och jag har inte förnekat att han har problem, det jag sagt är att jag inte tror att alkoholen är själva problemet utan mer hans desperata försök att lindra det som plågar honom.

    Han har uppenbarligen kontakt med vården, och han borde gå tillbaka dit och försöka få hjälp. Är det familjesituationen som han vantrivs med så är det ju bättre för alla inblandade att upplösa familjen.
    Sker det så skulle jag uppmana ts att kontakta socialtjänsten och be om hjälp där då hon inte känner sig trygg i att lämna det lilla barnet hos sin far.

    De stora barnen är inte ts ansvar, det kan ingen begära av henne. Blir soc inblandade så drar ju även de äldre barnen in oavsett vad anmälan gäller.
  • Anonym (Nilla)
    molly50 skrev 2021-05-09 10:40:33 följande:
    Kan kan hon väl.
    Hon kan göra slut och be honom flytta.
    Det är inte samma sak som att packa hans saker och ställa ut.
    Sen är det långt ifrån säkert att ts får boendet då mannen har tre barn att ge tak över huvudet, till skillnad från ts med ett barn.

    Även här kan socialtjänsten kanske hjälpa till, jag vet inte om det är likadant inom alla regioner men i min region får en separerad förälder förtur inom den lokala bostadskön. (Alltså då barnen är gemensamma,)
  • Anonym (Ts)

    Han kom för en timma sen och agerade som att inget hänt. Så går han in o lägger sig. Sen efter en stund ropar han på mig och jag frågar vad det är, då säger han: kan du ge mig en avsugning.

    . Nej säger jag och han frågar varför. Då sa jag: men snälla det förstår du väll själv och han nekar och ber mig förklara. Jag säger då: du kommer inte hem, hör inte av dig, du vill inte umgås med din familj, du sitter hellre och dricker än att vara med dina barn. Det finns proffisionell hjälp att få, du kan få hjälp att sluta eller minska på drickandet. Du kan få hjälp om du mår dåligt över något annat.

    Men han hävdar att han inte har några problem men att han hellre är ute och dricker med sina kompisar för de är roligare än att vara med mig och sonen.

    Jag sa: så du tycker inte det är mycket när man dricker 6 dagar i veckan? Men han säger att han inte har gjort det när jag säger att jag har skrivit ner det vilket jag har så säger han att jag inte alls har skrivit ner det.

    Jag frågar honom igen om han menar att han hellre vill dricka och umgås med sina vänner och den här skitsnygga tjejen som jag fått veta att han sagt att hon är, än att vara med sina barn.

    Ja hon är ju skitsnygg, tycker inte du det svarar han.

    Han frågade om vi skulle splitta upp för jag förstör bara livet för honom.... Usch va jobbigt detta är. Jag känner mig så svag och ledsen

  • Anonym (Nilla)
    Anonym (Ts) skrev 2021-05-09 12:09:39 följande:

    Han kom för en timma sen och agerade som att inget hänt. Så går han in o lägger sig. Sen efter en stund ropar han på mig och jag frågar vad det är, då säger han: kan du ge mig en avsugning.

    . Nej säger jag och han frågar varför. Då sa jag: men snälla det förstår du väll själv och han nekar och ber mig förklara. Jag säger då: du kommer inte hem, hör inte av dig, du vill inte umgås med din familj, du sitter hellre och dricker än att vara med dina barn. Det finns proffisionell hjälp att få, du kan få hjälp att sluta eller minska på drickandet. Du kan få hjälp om du mår dåligt över något annat.

    Men han hävdar att han inte har några problem men att han hellre är ute och dricker med sina kompisar för de är roligare än att vara med mig och sonen.

    Jag sa: så du tycker inte det är mycket när man dricker 6 dagar i veckan? Men han säger att han inte har gjort det när jag säger att jag har skrivit ner det vilket jag har så säger han att jag inte alls har skrivit ner det.

    Jag frågar honom igen om han menar att han hellre vill dricka och umgås med sina vänner och den här skitsnygga tjejen som jag fått veta att han sagt att hon är, än att vara med sina barn.

    Ja hon är ju skitsnygg, tycker inte du det svarar han.

    Han frågade om vi skulle splitta upp för jag förstör bara livet för honom.... Usch va jobbigt detta är. Jag känner mig så svag och ledsen


    Du fick svaret.
    Han vill separera.
  • Anonym (Svar på tal)
    Anonym (Ts) skrev 2021-05-09 12:09:39 följande:

    Han kom för en timma sen och agerade som att inget hänt. Så går han in o lägger sig. Sen efter en stund ropar han på mig och jag frågar vad det är, då säger han: kan du ge mig en avsugning.

    . Nej säger jag och han frågar varför. Då sa jag: men snälla det förstår du väll själv och han nekar och ber mig förklara. Jag säger då: du kommer inte hem, hör inte av dig, du vill inte umgås med din familj, du sitter hellre och dricker än att vara med dina barn. Det finns proffisionell hjälp att få, du kan få hjälp att sluta eller minska på drickandet. Du kan få hjälp om du mår dåligt över något annat.

    Men han hävdar att han inte har några problem men att han hellre är ute och dricker med sina kompisar för de är roligare än att vara med mig och sonen.

    Jag sa: så du tycker inte det är mycket när man dricker 6 dagar i veckan? Men han säger att han inte har gjort det när jag säger att jag har skrivit ner det vilket jag har så säger han att jag inte alls har skrivit ner det.

    Jag frågar honom igen om han menar att han hellre vill dricka och umgås med sina vänner och den här skitsnygga tjejen som jag fått veta att han sagt att hon är, än att vara med sina barn.

    Ja hon är ju skitsnygg, tycker inte du det svarar han.

    Han frågade om vi skulle splitta upp för jag förstör bara livet för honom.... Usch va jobbigt detta är. Jag känner mig så svag och ledsen


    Jag tycker att varje samtal du har med honom bara visar nya lågvattenmärken. Han bråkar med dig igår, smiter iväg som en obstinat treåring och super med sina kompisar, är borta hela natten och ingen vet hos vem han sovit, sedan kommer han hem och vill ha en avsugning som om du är hans sexslav, fortsätter förneka att han har problem och sedan är det DU som förstör hans liv?! Ja, det är klart att det stör drickandet att ens sambo vill ha ett gemensamt liv, herregud...

    Jag hoppas du svarade ja på hans direkta fråga, och att du nu kan vara stark nog för ditt barn att stå för det. Ställ dig i bostadsköer direkt, som nån nämnde lär han ändå få boendet om ni går isär. Tänk på att du kan ha rätt till halva bostaden och ffa bohaget så begär bodelning också.

    Du kan ts! Du orkar! För ditt barn! Och ta hjälp av dina vänner och släktingar när det känns tungt.
  • Anonym (Ts)

    Jag har sökt en lägenhet redan. Jag blir bara så ledsen, när jag äntligen trodde (iaf när vi blev gravida) att jag hittat mannen i mitt liv så blir det likadant igen. Han bara trycker ner mig, är taskig m. M. Jag är världens snällaste människa som gör allt för dem jag älskar och varje gång blir jag behandlad som skit.

    Jag vill inte att min son ska må dåligt, han är det finaste jag har. Usch, jag bara gråter och gråter. O hur kan han stå framför mig och säga: ja men hon är ju skit snygg. Också vet han att jag har komplex över mitt utseende.

  • molly50
    Anonym (Svar på tal) skrev 2021-05-09 10:58:14 följande:
    Jo, men hon kan inte bara packa ihop hans saker och ställa utanför dörren (hur många timmar tar inte det förresten, och sen ska hon dessutom inte curla honom mer). Om de ska flytta isär och han krånglar kan det ta många månader innan bodelning och avhysning mha Kf är klara.
    Anonym (Nilla) skrev 2021-05-09 11:42:22 följande:
    Det är inte samma sak som att packa hans saker och ställa ut.
    Sen är det långt ifrån säkert att ts får boendet då mannen har tre barn att ge tak över huvudet, till skillnad från ts med ett barn.

    Även här kan socialtjänsten kanske hjälpa till, jag vet inte om det är likadant inom alla regioner men i min region får en separerad förälder förtur inom den lokala bostadskön. (Alltså då barnen är gemensamma,)
    Ja,ni har rätt.  Jag skrev bara i affekt då jag blir så irriterad på hur han behandlar TS.
    De har bara ett av barnen gemensamt vad jag har förstått.
    Och jag tycker att TS ska vara boendeförälder till en början då han inte ska vara ensam med barnen när han somnar ifrån dem på fyllan.
    Då klarar han inte av det ansvaret.

  • molly50
    Anonym (Nilla) skrev 2021-05-09 11:39:55 följande:
    Nej, att blanda SSRI med alkohol är inte att rekommendera. Dock påverkar det inte medicinens verkan.

    Jag har, som sagt, lång erfarenhet av missbruksvård och ser inte att denna man skulle vara uttalat alkoholist. Missbruk? Ja, men ett missbruk innebär inte per automatik ett beroende. Det är komplicerat, inget jag kommer gå in i detalj för att förklara. (Det går alltid att söka information på nätet om intresset är tillräckligt stort.)

    Att somna med ansvar för ett småbarn är dock oförsvarbart, OM det berodde på alkoholpåverkan. Och jag har inte förnekat att han har problem, det jag sagt är att jag inte tror att alkoholen är själva problemet utan mer hans desperata försök att lindra det som plågar honom.

    Han har uppenbarligen kontakt med vården, och han borde gå tillbaka dit och försöka få hjälp. Är det familjesituationen som han vantrivs med så är det ju bättre för alla inblandade att upplösa familjen.
    Sker det så skulle jag uppmana ts att kontakta socialtjänsten och be om hjälp där då hon inte känner sig trygg i att lämna det lilla barnet hos sin far.

    De stora barnen är inte ts ansvar, det kan ingen begära av henne. Blir soc inblandade så drar ju även de äldre barnen in oavsett vad anmälan gäller.
    Nej,det vet jag också. Jag menade bara att det visar att han inte mår bra.

    Oavsett om han är alkoholist eller inte så har han problem.
    Och att somna ifrån små barn för att man blir så full är,precis som du skriver,oförsvarbart.
    Jag hade aldrig vågat lämna mina barn i hans ansvar,om jag vore som TS.
    Och TS skrev att han somnade för att han var full.

    Ja,han behöver uppenbarligen hjälp.
    Men han måste ju själv inse sina problem och vilja ha hjälp för att få hjälp.

    Jag hoppas att även TS söker hjälp för att få bli boendeförälder. Åtminstone till en början.
  • molly50
    Anonym (Ts) skrev 2021-05-09 12:09:39 följande:

    Han kom för en timma sen och agerade som att inget hänt. Så går han in o lägger sig. Sen efter en stund ropar han på mig och jag frågar vad det är, då säger han: kan du ge mig en avsugning.

    . Nej säger jag och han frågar varför. Då sa jag: men snälla det förstår du väll själv och han nekar och ber mig förklara. Jag säger då: du kommer inte hem, hör inte av dig, du vill inte umgås med din familj, du sitter hellre och dricker än att vara med dina barn. Det finns proffisionell hjälp att få, du kan få hjälp att sluta eller minska på drickandet. Du kan få hjälp om du mår dåligt över något annat.

    Men han hävdar att han inte har några problem men att han hellre är ute och dricker med sina kompisar för de är roligare än att vara med mig och sonen.

    Jag sa: så du tycker inte det är mycket när man dricker 6 dagar i veckan? Men han säger att han inte har gjort det när jag säger att jag har skrivit ner det vilket jag har så säger han att jag inte alls har skrivit ner det.

    Jag frågar honom igen om han menar att han hellre vill dricka och umgås med sina vänner och den här skitsnygga tjejen som jag fått veta att han sagt att hon är, än att vara med sina barn.

    Ja hon är ju skitsnygg, tycker inte du det svarar han.

    Han frågade om vi skulle splitta upp för jag förstör bara livet för honom.... Usch va jobbigt detta är. Jag känner mig så svag och ledsen


    Det enda han har rätt i är att ni borde splitta upp.
    Han vill ju uppenbarligen inte vara med er.
    Han tycker att det är viktigare att få dricka och vara med sina polare och den snygga tjejen än med er.
    Utsätt inte din son för det här. Och inte heller dig själv.
    Du måste inse att du inte kan hjälpa honom så länge han inte själv anser att han har problem och vill ha hjälp.
    Jag hoppas också att du tar hjälp av soc och ansöker om att få bli boendeförälder.
    Han ska inte ha ansvaret för sina barn så länge han har de problem han har.
Svar på tråden 3,5% räknas inte som alkohol