Usch va det är svårt! Direkt när han kom hem så tog han en öl. Idag har han "bara" hunnit ta två st 3,5% och 1 starköl.
Suck... Förstår inte om det är mitt fel kanske. Mitt ex var också alkoholist men det var han nog från början när man ser tillbaka på det...
För varje inlägg så inser jag hur rätt ni alla har och hur fel jag gör i att stanna.
Jag får helt enkelt tänka ut en plan. Det är inte lätt, gråter om vartannat. Jag vill att allt ska bli bra, jag älskar ju honom och han har varit (får jag ju skriva) en fantastisk pappa åt sina andra två barn.
Jag vet ju att så fort helgen kommer här nu så kommer vi sitta här själva jag och vår son. Sambon kommer dra iväg till kompisar för att dricka och festa. Förstår ni 36 år och beter sig såhär.
Jag har väll inte pratat med mamman direkt. Men min sambos syster är nära vän med henne och hon har berättat. Men mamman verkar inte bry sig nämnvärt, inte vad jag vet om iaf. Barnen kommer ju fortsatt varannan vecka och jag har inte hört att hon skulle pratat med honom heller.
Har sökt en lägenhet idag. Vi får se vad som händer och sker. Jag ska bara hitta ett tillfälle att prata med honom en sista gång.
Det gör liksom så ont så ont. Han sa häromdagen att han tycker det är jobbigt att jag tvingar honom att pussa mig?!?
Jag har aldrig tvingat honom till något. Jag frågar däremot ofta "får jag en puss?".
Han menar på att har man varit ett par i 4 år så pussas man inte längre. Sånt gör man bara i början. Jag tycker det är så synd att han ser det så och det gör mig så ledsen. Jag får aldrig någon bekräftelse öht.
Läste på en sida om symtom på medberoende. Herregud så skrämmande mycket som stämde in..
Nä du (44) har inte något vettigt svar. Jag verkar bara träffa sådana och har sen svårt att lämna. Sist jag lämnade var jag i botten. Trodde jag hade hittat min livs kärlek nu och en normal kille... Tchii fick jag
Han bad mig köpa ett 6 pack 3,5% idag. Jag frågade om det gick bra med alkoholfritt, om det nu va smaken han var ute efter. Han svarade: nää, alkoholfritt blir man inte lite yr och lugn av ju... Så sa jag: då är det alltså alkohol du är ute efter : ja man vill ju bli lite snurrig.
Nu har han tagit cykeln iväg för att hjälpa en polare. Dom ska dricka öl med... Suck
Bröt ihop precis totalt. Nu kom alla känslorna från denna dagen. Usch!
Skickade ikväll ett meddelande till en vän till min sambo. Eller vän och vän, de "hittade" varandra i somras. Denna vän känner släkten sen länge, men det va först i somras de hittade varandra som sagt.
Vännen är nykter alkoholist och jag skrev och talade om hur det låg till och bad om tips och råd.
Vännen svarade med att allt jag skrev tydde starkt på ett missbruk. Han bad mig ringa vilket jag gjorde. Han kände så igen sig i allting jag berättade och saker han berättade hur han va kände jag igen min sambo i. Skrämmande! Men ja, svart på vitt. Han fick själv ett ultimatum från sin familj och han valde familjen. Han föreslog att vi kunde träffas jag, sambon, han och sambons pappa för att ställa ett ultimatum och vännen kunde se om han kunde få han att tänka till. Min sambo ser upp till denna vän väldigt.
Jag tror det får bli så, men jag kan inte låta bli att känna som att jag går bakom ryggen på sambon. Det är ju för hans skull, barnens skull och min. Det är ju i all välmening.
Jag har ordnat med mina arbetstider så att inte sambon ska vara med sonen själv. De andra barnen är hos sin mamma denna veckan.
Han undrade varför jag var så off. Jag sa att det är ju så du vill ha det. Du vill ju att jag bara ska låta dig dra iväg, låta dig sticka från familjen utan att jag ska lägga mig i. Du vill ju inte pussas eller prata. Du väljer ju vänner och din telefon framför mig. Han svarade med "jaha på så vis".
Läste på om medberoende och fick till mig att den som är medberoende har varit med om något i barndomen, att det är inlärt från när man var liten. Jag kan dock inte komma ihåg om något dåligt. Mina föräldrar och jag har bra relation och jag har haft en jättebra uppväxt.
Jag ska absolut uppdatera. Jag ska bara bestämma hur jag ska göra. Antingen styra upp det med vännen och pappan eller att vännen kommer hit själv o pratar med sambon.
Det förstnämnda kräver ju lite mer planering. O det måste ske i nyktert tillstånd.
Nu är det kaos... Försökte prata med sambon imorse men han gick till attack. Han tycker inte det är farligt att han dricker öl varje dag. För enligt honom är det sällan han dricker och när han dricker har han rätt till det. Jag sa att barnen och jag är medberoende och han skadar barnen genom detta. Men han sa att barnen fattar inte det. De tar ingen skada.
Sen drog han iväg till en kompis med en platta öl.
Jag ringde hans pappa och berättade allt, han blev orolig men vi bestämde att han inte skulle ringa sin son/min sambo idag och att han inte skulle få reda på att jag hade ringt honom. Pappan pratade med min sambos bror som genast skrev till min sambo och talade om att jag ringt deras pappa.
Nu vägrar sambon prata med mig. Han har gått iväg och festat med kompisar och bl.a denna tjej som han drack vin med förra helgen. Han har sagt till en gemensam kompis (som i sin tur sa till mig) att han inte kommer hem ikväll.
Tror att han kommer sova hos henne.
Jag är så ledsen, har gråtit hela kvällen. Han väljer alltså alkoholen före familjen... Vet inte vad jag ska ta mig till. Hade han inte missbrukat så hade han ju kommit hem och löst problemen. Nu skiter han i allt, struntar i sin son...
Ja visst fan är det jobbigt. Har skrivit lite innan och jag ska skriva mer snart. Usch!
Klockan är nu 08.20 och han har inte hört av sig eller kommit hem. Undra vart han har sovit, om det är hos kompisen eller om han gått hem till den tjejen. Jag sitter här med vår son. Försöker vara glad för hans skull. Vill inte gråta framför honom men det är svårt
Har pratat med kompisen som han skulle sova hos, där har han inte sovit. Jag frågade honom om han visste ifall min sambo sovit hos den här tjejen. Då svarade han med att jag får fråga honom själv och att han inte ville gå emellan. Ganska tydligt.!
Han har nu begått det största sveket man kan mot sin son. Bedra sonens mamm, den person som sin son älskar mest. Bra jobbat! Usch vet inte var jag ska ta vägen. Han verkar hy inte ha dåligt samvete heller för han har ju inte hört av sig
Han kom för en timma sen och agerade som att inget hänt. Så går han in o lägger sig. Sen efter en stund ropar han på mig och jag frågar vad det är, då säger han: kan du ge mig en avsugning.
. Nej säger jag och han frågar varför. Då sa jag: men snälla det förstår du väll själv och han nekar och ber mig förklara. Jag säger då: du kommer inte hem, hör inte av dig, du vill inte umgås med din familj, du sitter hellre och dricker än att vara med dina barn. Det finns proffisionell hjälp att få, du kan få hjälp att sluta eller minska på drickandet. Du kan få hjälp om du mår dåligt över något annat.
Men han hävdar att han inte har några problem men att han hellre är ute och dricker med sina kompisar för de är roligare än att vara med mig och sonen.
Jag sa: så du tycker inte det är mycket när man dricker 6 dagar i veckan? Men han säger att han inte har gjort det när jag säger att jag har skrivit ner det vilket jag har så säger han att jag inte alls har skrivit ner det.
Jag frågar honom igen om han menar att han hellre vill dricka och umgås med sina vänner och den här skitsnygga tjejen som jag fått veta att han sagt att hon är, än att vara med sina barn.
Ja hon är ju skitsnygg, tycker inte du det svarar han.
Han frågade om vi skulle splitta upp för jag förstör bara livet för honom.... Usch va jobbigt detta är. Jag känner mig så svag och ledsen
Jag har sökt en lägenhet redan. Jag blir bara så ledsen, när jag äntligen trodde (iaf när vi blev gravida) att jag hittat mannen i mitt liv så blir det likadant igen. Han bara trycker ner mig, är taskig m. M. Jag är världens snällaste människa som gör allt för dem jag älskar och varje gång blir jag behandlad som skit.
Jag vill inte att min son ska må dåligt, han är det finaste jag har. Usch, jag bara gråter och gråter. O hur kan han stå framför mig och säga: ja men hon är ju skit snygg. Också vet han att jag har komplex över mitt utseende.
Jag letar lägenhet men jag har kronofogden på mig tyvärr, men gör så gott jag kan. Jag har däremot bytt tjänst på mitt jobb och är nu högre uppsatt och får högre lön så det kanske gör det lite enklare.
Imorgon får jag skriva ut papper om ensam vårdnad och hoppas att han skriver på självmant.
Satt och googlade lite om ensam vårdnad. Verkar som att det inte finns någon blankett om detta utan man måste upp i tingsrätten. Stämmer detta? Vilka ska man nu kontakta? Familjerätten!? Socialen? Hur går man tillväga?
Vi bor i hyreslägenhet, han står på kontraktet.