Lockar en upptagen kvinna dig?

Tycker det skulle vara krångligare att smussla med det. 

Ja men du har ju aldrig levt i en relation. Du förstår inte det här. Detta låter hårt men det är sant.

I verkligheten är det väldigt svårt att ta upp frågan om "öppet förhållande", för det är inte något som normala, etablerade människor har. Utan det är något som är associerat med bohemiska kretsar, och även med homosexuella manliga par.

Dessutom måste man i så fall acceptera att partnern också experimenterar med nya förhållanden, och då får man oroa sig för följderna av DET. Tänk om han drar hem någon sjukdom, tänk om han gör en kvinna med barn och vi måste betala underhåll för det barnet i 20 år, tänk om han kommer på att han föredrar den andra kvinnan? Det är som att öppna Pandoras ask.

Klart det är skitkul för dig, du sliper ju ta del av shitshowen när det kommer fram. Det är ju inte du som ska trösta deras gråtande ungar när mamma och pappa bråkar, det är inte du som ska pendla mellan två hem för att mamma och pappa skilt sig för att mamma knullat nån annan. Det är inte du som ska göra bodelning, flytta, etc...  för dig är det enkelt.

Som kvinnorna som plockar russinen ur din kaka.

Kanske läsa vad jag skrriver ?   50-55 +, Hur många utav dom har små barn ?  

Spelar det någon roll? Du slipper ju ta del av skiten du är med och skapar oavsett, eller?

Min kaka? Jag knullar inte upptagna kvinnor.

I och med att mannen du svarade verkar göra detta rutinmässigt, så gissar jag att han använder sig av något slags kontaktsajt för sexkontakter. Och i så fall kan det väl inte vara hans ansvar, om kvinnorna som registrerar sig där är upptagna? Jag menar, vi talar om vuxna, mogna människor. Mannen kan inte ha UNDERSÖKNINGSPLIKT innan han går till sängs med kvinnan. Eller?

Det skulle vara en annan sak om han medvetet gick in för att förföra gifta kvinnor i någon miljö som inte är avsedd för det, som i yrkesmässiga sammanhang.

Nja, imo att han själv skriver i en tråd som handlar om upptagna kvinnor så tror jag nog att han fattade mycket väl att det är upptagna kvinnor vi snackar om och inte singlar.

Ja det finns säkert jättemånga fina sätt att rättfärdiga egoism och brist på respekt och hänsyn fört andra människor. Där "jag har minsann inte undersökningsplikt" bara är en av många. Men ska vi sluta hyckla och snacka skit så tror jag nog att vi allt är medvetna om vad det verkligen rör sig om. Att man helt enkelt skiter i vem som drabbas, bara man får sitt.... att man sen har svårt att stå för det öppen och snackar gärna bort det med kreativa "förklaringar" är ju iof inte svårt att förstå. 

Gjorde du detta när du själv var ung eller singel, alltså? Kontrollerade din dejt i folkbokföringsregistret, genom kompisar o.s.v. för att vara säker på att han inte var upptagen? Innan ni gjorde något? Tror få människor håller på så. Och även om man VET det, så är det den gifta personens val och ansvar. 

Gör du så med allt? Hittar på fiffiga ursäkter för att göra det enkelt för dig själv att göra vafan som helst och slippa stå för vilka konsekvenser det får för andra?

Personligen blev jag uppfostrad med att stå för det jag gör. Men jag gissar på att det inte ingick i din uppfostran. 

Jag menar vill man bete sig som en fullblodsnarcissist/egoist och fullkomligen skita i vilka som drabbas bara man får det man anser sig behöva så fine gör det, men det minsta man kan göra är väl att stå för det kan man ju tycka... att sitta och snacka bort det diverse långsökta ursäkter är ju så jäkla lågt det kan bli och snudd på mer patetiskt än själva handlingarna i sig.

Det låter kul på pappret men hur kul är det att dela en kvinna med någon annan. känns väldigt ofräsch.

Du glömde alternativ 3: "Jag har råkat träffa en upptagen person och vi har råkat bli kära i varandra. Jag önskar att han/hon inte hade varit upptagen." Detta är nog betydligt mer vanligt, än att folk ser upptagenheten i sig som en tillgång.

Fast "råkar" man bli man bli kär bara sådär pang? Eller börjar det med attraktion/intresse som man "bara råkar" snickra vidare på flitigt tills det blir en förälskelse?

Och om man medvetet såg till att attraktion BLEV en förälskelse genom att MEDVETET ta 150 små små steg som man hela tiden kunde satt stopp för men  VALDE att inte göra det. Kan man verkligen påstå att man "bara råkade" bli kär? Det låter ju mer som ett fullt medvetet val.

Jag tror faktiskt inte det är så vanligt att folk blir störtkära vid första ögonkastet, typ man ser någon, hinner säga hej och pang så är man mega mega kär. Jag tror snarare att det oftast är en process med massor med medvetna val.

Jag söker KK och hon bör helst vara i en relation. Då är vi på samma spelplan så att säga och större chans att det fungerar diskretionsmäsisgt än med en kvinna utan relation. Stor risk att den sistnämnde talar om det för väninnorna och då löper det runt.

Jag tror att vi är programmerade att sugas in i förälskelser, på gott och ont. Vi lurar oss själva - och sedan sker de där små stegen, precis som du säger. Men ingen av oss skulle heller finnas här idag, om inte ett antal av våra anfäder och anmödrar hade låtit sig lockas och förföras. Ingen människa har ett stamträd där varje generation i alla tider bakåt avlats i den äkta sängen.

Nja jag tror inte vi är programmerade för att sugas in, vi har ju både impulser och förmåga att kontrollera våra impulser, det är ju trotts allt det som skiljer oss från djuren, djur har bara impulser, människor har både och. Så att bara prata impulser men utesluta förmågan att kontrollera dem blir ju lite fel. Och bevisligen går det alldeles utmärkt att inte sugas in för alla gör ju inte det. Vissa drar i handbromsen tidigt, andra gasar på istället. Så det handlar nog mer om hur bra eller dålig man är på att kontrollera sina impulser.

Att använda evolutionära/historiska argument är tveeggat och misstaget många gör är att argumentera för "stenåldersbeteende" men i ett modernt kontext. Dvs man använder hur folk betedde sig i stenåldern för att rättfärdiga/förklara hur folk beter idag idag. Men folk levde ju inte som vi gör idag i stenåldern.

Livet i savannen var inte lika glassig som idag, den var en ständig kamp för överlevnad och val av partner handlade inte bara om känslor, att välja fel partner kunde innebära döden för både dig och din avkomma. Blev en stenålderskvinna kär i en värdelös jägare så hungrade nog både hon och deras avkomma ihjäl. En stenåldersman kunde nog heller inte knulla fram hur många ungar som helst för ungarna ska ju ha mat och beskydd för att överleva och skaffa mat var inte lätt.  Kärlek på savannen/stenåldern hade nog ganska lite med kärlek att göra och väldigt mycket med överlevnad att göra.

"Ingen människa har ett stamträd där varje generation i alla tider bakåt avlats i den äkta sängen". Möjligen men till skillnad från idag så fanns ju inga lagar som skyddade människor som råkat avla ungar i fel säng så kvinnan som råkat avla ungar med någon annan än sin partner kunde bli ihjälslagen ganska omgående och likadant med hennes älskare och det oäkta barnet. Jag tror inte stenålderspar satt i familjeterapi om man säger så. Många ungar blev nog heller inte alstrade frivilligt och av den renaste kärleken heller. Världen har ju inte alltid varit lika fredlig som nu, våldtäkter var mer regel än undantag i konflikter mellan stammar/grupper.

Varför skulle stenåldersbeteende vad gäller sex vara mer ok än stenåldersbeteende vad gäller våld?

Nu gick du ända tillbaka till savannen! Jag tänkte mer på när bondmoran i en intressant ålder runt 40 började lägga märke till den unge drängens muskelspel, där han gick med lien i slåttern... Och sedan hände det saker på höstacken, som hennes make, som blivit trött och tung, aldrig fick veta... liksom att det sista barnet inte var hans. 

Eller den unga folkskollärarfrun som blev förförd av den tjusige kyrkoherden med den välmodulerade rösten... 

Inget av sådant är bra, men är man en människa så kan det hända. Och jag är inte helt säker på att man kommer att vara mest nöjd som gammal, om man sa nej till den där kanske enda möjligheten till en besvarad passion som man fick heller. Även om det var under olämpliga omständigheter. Kanske önskar man när man är 85 och änka och ensamstående sedan många år ändå, att man hade vågat leva lite mer. 

Våra impulser och instinkter sattes nog låååångt innan bondesamhället.

Vad tror du bönder gjorde med otrogna kvinnor?
Vad tror du bönder gjorde med män som gillade att knulla på andras kvinnor?
Tror du bönder tog hand om andras ungar?
Hur behandlades oäkta barn i ett bondesamhälle?

Kort sagt, ja det har alltid funnits egoistisk människor men konsekvenserna av sina handlingar fick man ju ta både då och nu. Och egoism var lika acceptabelt då som det är nu. Ingen gillar att bli utsatt för andras egoism, inte ens egoister själva.

När saker händer för att man VALT det så kan man inte påstå att "det bara hände" då händer det för att man velat att det skulle hända och jobbat för att det skulle hända.