Det svenska språket

Jag har läst det någonstans, kommer inte ihåg var nu. Jag vet att den tyska grammatiken är svår, men svenskan har flera ord som både låter och stavas samma, men som betyder olika saker och det kan vara svårt, tycker jag. Speciellt om man inte är så van med språket, sen märker jag att många har problem med "en" och "ett" och vad jag vet så finns inte det i det tyska språket.

Är det? Enligt denna lista är vi inte ens topp tio:

taleninstituut.nl/the-hardest-languages-in-the-world-to-learn/

Just de germanska språken brukar väl inte vara SÅ svåra att lära sig "hjälpligt"? Även om svenskan absolut har sina kluriga delar...

Jag kan tänka mig att det är extra svårt att lära sig svenska för den som har engelska som modersmål. Inte för att språket i sig skulle vara så svårt utan för att svenskar byter till engelska direkt när de inser att det är ditt modersmål och då får man aldrig någon riktig träning i svenska språket som sådant.
Annars är ju grammatiken rätt enkel i svenskan, konjunktiv används i princip inte längre.

Svenska, norska och danska räknas som samma språk av många språkvetare. Jag kommer inte ihåg på rak arm exakt hur mycket av ordförrådet som är gemensamt, men det är mycket, typ 80-90%, och även grammatiken och uppbyggnaden är i princip samma. Man skulle alltså kunna argumentera för att när en svensk ska lära sig danska, så är det snarare en annan dialekt denne lär sig än ett nytt språk.

Norskan och danskan har mest gemensamt, här i Sverige har vi haft influenser från tyska ett antal gånger genom historien som inte de har haft, vilket påverkat svenskans vokabulär och ordformer.

Min man, som är tvåspråkig (svenska och engelska), kan prata "låtsas-tyska" och det är fascinerande hur ofta det blir i alla fall hyfsat begriplig tyska av hans skojerier.

Har man bra språköra kan man härma satsmelodi och liknande i ett språk även om man inte kan tala språket. Är man riktigt duktig kan man, som din farbror, få det att låta så likt att någon som inte kan språket ändå tror att det är det som talas.

Det jag finner fascinerande med min man är att han inte kan tyska, men han lyckas ändå träffa rätt när han låtsaspratar, så att en tysk skulle kunna förstå i alla fall lite grand av det han säger (jag läste tyska i skolan och även om jag inte längre kan uttrycka mig på språket på grund av bristande övning, så kan jag förstå enkelt talspråk och staka mig igenom till exempel spelregler). Det är nog för att svenskan, ett av hans språk, har så mycket tyska i sig.