Vi som försökt en längre tid - första barnet

Hej fina ni,

För en del kanske detta kommer trigga, för andra kanske det ger hopp. Men vill göra en uppdatering för er som kanske är intresserade!

Kort bakgrund, gjort två IVF, en i maj och en i september, där vi inte fick några embryon av totalt 9 till frysen. Första återinföringen fungerande inte heller. Inget gick åt vårt håll och vi har förkrossade.

Jag plussade på min andra återinföring med ett två dagars embryo. Idag är jag 7+3 och såg idag det lilla livet med ett tickande hjärta. Vad jag känner idag, är att 17 månaders kamp var värt det i slutändan. Att se hjärtslagen var den galnaste känslan jag upplevt. Vi är inte helt out of the woods än, men vi är hoppfulla.

Åh :(( </3 än är ju inte hoppet ute, men förstår dig helt att du skyddar dig själv genom att ställa in dig på detta. Fy fan.. ja det är inte enkelt.. hade också tänkt att jag till denna julen var gravid.. och hade ju också hoppats på förra... men denna DEFINITIVT typ.... ja..... livet...... kram<3 (jag håller ändå tummarna<3)

Kära du, som jag önskar att det inte skulle vara så här svårt och tungt och ovisst! Det är så orättvist, hur man månad efter månad ska behöva kastas mellan hopp och förtvivlan, och jag förstår om du inte kan hoppas just nu - men vi hoppas åt dig <3

Känner precis samma sak, det där om att vi hade hoppats på att vara gravida redan förra julen men att oddsen nu är dåliga att vi ens ska hinna bli gravida till denna jul. Om vi istället blir gravida i början av nästa år kommer såklart glädjen att vara minst lika stor som om det skedde nu till jul, och jag hoppas att både du och jag och alla här inne som inte plussat än kan hitta sätt att få en fin avslutning på året i alla fall <3 

Åh :( ledsen att du fick minus </3!! :(( men låter ju toppen att du inte behöver vänta länge på nästa insättning <3 Håller verkligen tummarna för nästa insättning<3 

Jag har äl närsom nu så vi är i det skedet.. sen ska jag ge det ytterligare ett försök med progesteronkräm och se om det kan göra något. 

Kram <3 

Neej vad tråkigt att det blev minus! :( Hur menar du att det var väntat, om det är okej att jag frågar? <3 Sjävklart blir ju fokus dock på insättning nummer 2 som är väldigt snart nu! :D

Om min mens är så punktlig som den brukar vara så kommer jag med största sannolikhet att få börja med IVF nästa vecka! Jag fick dock inget fullt utslag på ÄL-testerna denna cykel så jag vet inte om/när jag hade ÄL, men hoppas att det inte blivit något knas nu när hjälp är så nära.

Stor kram till dig, hejar så mycket på ditt nästa embryo som ska få sättas in om 3 veckor! <3 

Hej allihopa,

Jag kan berätta om mitt första äggplock. Natten till äggplocket så fick jag så fruktansvärt ont i högra sidan av magen, precis där äggstocken är. Smärtan gick inte att lindra, varken med vetekudde eller Alvedon. Vi bestämde oss för att åka till gyn akuten. Där fick jag morfin och blev tillsagd att det kan vara så att min äggstock vridit sig runt sig själv och jag behöver opereras. Jag sa emot ganska bestämt eftersom jag inte ville att äggplocket skulle ställas in. Bad dem att vänta tills jag fått tag på min IVF läkare. Läkaren svarade på mitt mejl 6 på morgonen och sa att äggplocket ska bli av och att jag får komma dit för undersökning. Ingen var gladare än mig. Smärtan hade blivit bättre med hjälp av all morfin jag hade fått under natten. Klockan 9 hämtade maken upp mig från kvinnokliniken avdelning och vi begav oss mot äggplocket. Vi fick ut 23 ägg. Jag var så lycklig. Vi fick åka hem och jag vilade hela kvällen och natten gick bra. Dagen efter äggplocket (onsdag) så känner jag att samma smärta som jag hade på måndagen innan äggplocket började komma tillbaka. Kl 22 var smärtan så outhärdlig så jag fick åka till gyn akuten igen. Denna gång blev jag akut opererad under natten och fick tömmas på 3 L blod som hade samlat sig runt äggstockar och livmoder. På morgonen hade jag tid med IVF läkaren som skulle ge oss besked om hur många ägg som blivit befruktade. Jag låg illamående och yr från nedsövningen och fick veta att endast 7 av 23 blivit befrukade och de 7 som blivit befrukade var avvikande. Hela min värld rasade. Nu ligger jag nyopererad med de sämsta nyheterna man någonsin kan få. Hur tar man sig upp från något sånt här? Jag ville bara ha bra fina ägg, inget mer. Fick info om att de ska försöka odla alla 7 och på tisdag nästa vecka så vi tillbaka och diskutera nästa IVF och även få veta hur de 7 ser ut men jag skulle inte ha höga förhoppningar enligt min läkare. Fick order om att börja äta Q10. Har ni några tips? Vad gör man för att förbättra kvalitén?

Goda nyheter här! <3<3 

Dom ringde igen från reproduktionsmedicin i Huddinge! Vi har fått ett nybesök på tisdag nästa vecka! Är såå lättad att vi får komma dit innan detta året är slut, och äntligen få komma igång med processen <3 Känns så himla bra. Man har gått runt i ovisshet så himla länge, när man ska få komma framåt, och äntligen har vi ett konkret datum! 

Sorry för så många inlägg på raken, men nu kommer en liten uppdatering från mig också så ska jag försöka att inte ta över tråden ;) Det är tyvärr en inte så glad Vickan just nu för jag har börjat blöda nyss på ruvardag 10 (testdag på måndag, ruvardag 16) och känner bara att allt hopp har försvunnit. Ringde till kliniken och de sa att allt jag kan göra nu är tyvärr att vänta, men att det inte behöver vara dåliga nyheter utan det kan blöda lite i början på en graviditet inte minst pga Lutinus som gör slemhinnorna sköra. Men det är så svårt att hålla hoppet uppe, tårarna bara rinner och jag orkar inte med det här att det alltid ska gå så himla dåligt när det gäller just det man önskar mest av allt i hela världen...