Vi som försökt en längre tid - första barnet

Steeph: Ååh du är alltid så overkligt fin! Tack för de stöttande orden, de värmer verkligen ska du veta  Jag har inte testat än men kliniken sa att jag kunde göra det redan till helgen om jag vill. Om man tar för tidigt efter Ovitrell-sprutan kan testet visa falskt positivt, men barnmorskan sa att jag inte behövde vänta enda till måndag med testet utan kan ta det på fredag om jag vill. Jag tar tacksamt emot all pepp faktiskt eftersom jag är så dålig på att peppa mig själv, haha! Jag har också tänkt att det inte är något konstigt att inte plussa på första IVF:en, men just eftersom det är vid jul så hade jag hoppats lite extra mycket just med högtiden, att få vara gravid då och berätta för nära och kära istället för att sitta ÄNNU en jul utan en bebis eller graviditet. Hade nog inte känt samma mörker om det varit vilken annan månad som helst, utan det är just för att det är december tror jag. Är dock tacksam att vi faktiskt har några blastisar i frysen, om det inte går vägen den här gången. Du är verkligen så omtänksam och du ska veta att jag glädjs så oerhört mycket för din skull! Det är så fint att få tänka att du har en liten mini där inne i magen, och att ni förhoppningsvis får träffas om cirka 8 månader blir det väl? <3 Världens största kram tillbaka! 

Då fick jag offentligt negativa test idag och har mens, så detta mitt första IVF-försök är över :( Kliniken ringde upp nyss, de beklagade (får alltid så himla varmt och fint bemötande vilket jag uppskattar) och sa att då slutar jag med medicinen Lutinus nu och hör av mig i januari när nästa mens kommer. Man gör ingen återföring denna cykel utan kroppen behöver vila från behandling och därför väntar man alltid till nästa cykel. Vi får dock försöka själva denna ägglossning om vi vill. Hon tyckte ändå att det var "bra tajming" att de har ju ändå julstängt tom 10/1 så det hade ändå blivit en paus och inte gått att starta ny behandling just nu pga jul och nyår. Kommer inte ihåg om hon sa något mer, men något sånt. Har egentligen redan gråtit i 2-3 dagar över det här, så känner mig mest tom idag. Just det här med ännu en jul där jag sitter utan barn, utan graviditet, och behöver se alla andras gravidmagar och söta bebisar och glada barn - det gör ont, det kan jag inte sticka under stol med. Men jag hoppas ändå att jul och nyår kan ge lite annat att tänka på också (får kanske ta en liten paus från Instagram och Facebook där det är så mycket bebis- och barnbilder jämt men inte minst i december) och sen i början av januari ska vi flytta så det kan också bli bra att fokusera på. 

Hoppas så mycket att det kan trilla in något mer positivt besked i denna grupp och att 2022 blir vårt år hörrni 

Hej tjejer!

Är det någon som vet hur det fungerar med IVF och när man har rätt till det? Jag är nyligen fylld 35 och har fyra missfall bakom mig. Graviditeterna har kommit med ca 6 mån mellanrum. Har genomgått utredning men de hittar ingenting. Börjar nu känna att jag vill ha en plan framåt om det här inte tar sig. Vet att IVF inte hjälper grundproblemet - men blir iaf fler försök på kortare tid. Jag har hört att gränsen går vid ett år utan graviditet. Stämmer det och hur ställer man sig till missfall däremellan? Vi har visserligen råd att göra IVF privat så det är ju ett alternativ - men jag går i tankarna att isåfall göra det privat samtidigt som vi väntar in de landstingsfinansierade försöken eller liknande om tiden börjar ticka iväg. Usch, är så uppgiven just nu. Styrkekram till er alla som kämpar och tacksam om nån vet hur vården ställer sig till IVF vid upprepade missfall!

Uppdatering från mig. Idag var vårt första besök på kliniken inför vår IVF. Vi har fått massa frågor ställda, vägts, mätts och jag har tagit nytt amh-prov samt gyn-undersökning och kollat mina äggreserver igen med ultraljud för att fastställa vilket "program" vi ska ingå i. Det blir det "korta programmet", där jag kommer få börja med sprutorna på en gång när processen väl är igång sen. Vi har också tilldelats väldigt mycket information hur själva processen går till. Vi fick väldigt bra bemötande och allt har gått bra. I.o.m jul/nyår så kommer vi få komma tillbaka i mitten av januari, eller endast jag, och få information om hur man tar sprutorna. Vi har också tilldelats kurator så vi ska få stöd i processen, vilket jag tycker känns väldigt bra. Det kommer garanterat behövas. Besöket tog lite över 2h. 

Min sambo blev lite chockad för dom ville först ta ett nytt spermaprov, men dom såg sen att det var så pass kort tid sen han gjorde ett att han inte behövde det, vilket han blev väldigt lättad över. Han känner att han måste ställa in sig på det mentalt för att klara av att göra det, vilket jag kan förstå.

Efter besöket så sa min sambo, "hade jag varit dig, hade jag aldrig gjort det där". Han tyckte allting lät otroligt läskigt och skrämmande, det som jag behöver ta mig igenom i allt detta.. sprutor.. äggplock etc.. Och ja, jag känner mig rädd inför det, och jag kände mig nog ännu mer rädd efter idag då det känns mer verkligt allting. Hittils har man bara snackat om det. Nu satt man där.  Men att månad efter månad gå barnlös och aldrig komma framåt, är oerhört smärtsamt, så vad är alternativet? Jag vet inte, men jag blev ledsen när han sa så. Och att, vore det han som skulle behöva gå igenom allt det där, hade han förmodligen inte gjort det.  

Med det sagt, mycket blandade känslor efter denna dagen. Glad för att ha kommit igång processen (äntligen!!), att liksom ha hamnat i "systemet", men samtidigt lite rädd.

Tack för svar! Ja vi har utrett men de hittar inget. IVF har inte direkt nämnts som en lösning eftersom vi blir gravida men nu börjar man ju fundera om det inte hade varit ett alternativ ändå. Om det inte tar sig nu under våren eller om det gör det men inte går vägen igen tror jag att det får bli nästa steg. Vet inte om ni vill svara på det - men ni som gör IVF privat - betalar ni för ett försök eller kör ni paket med typ tre försök?

Hej hörni. Idag va det dags för ultraljud nummer 2, är just nu på sprutdag 10. Tyvärr såg det inte heller så bra ut. Det va bara 1 äggblåsa på vardera sida som va större, tror hon sa kanske 13-15mm eller nåt sånt. Så först sa hon att vi nog skulle behöva avbryta behandlingen. Hon sa att jag hade jättemånga små blåsor och alla mina prover ser bra ut, slemhinnan va också superfin så det borde vara fler ägg. Att det inte är det är antagligen för att den ursprungliga dosen va för låg. Hon gick iväg sen och pratade med nån annan och de bestämde att vi ändå skulle köra på några dagar till på den höga dosen för att se om det kommer igång mer. Hon sa att det kan vara så. Ska tillbaka på lördag igen, men om det då inte finna fler äggblåsor blir det avbrutet då dom såklart inte vill förbruka ett försök på ett dåligt resultat. Under tiden hon va iväg hann jag bryta ihop och börja gråta bakom munskyddet. Hon va dock supergullig och väldigt hoppfull om att detta förr eller senare kommer gå jättebra. Jag har tappat hoppet lite, det var så nedslående föe jag va inte riktigt beredd på att det skulle gå dåligt redan här. Tänkte att det kan ta några försök med återföring men att det ändå skulle bli ett äggplock liksom. Men inget är lovat i denna process.

Ja, man har ju inte mycket till val tyvärr :( <3 jag hoppas verkligen det blir din tur snart <3 

Ja jag hoppas verkligen att det bådar gott <3 redan i Onsdags så var det flera som var så pass stora att hon övervägde att göra äggplocket idag, Fredag, men hon beslutade att vi gör äggplocket på Måndag. Så sista gången med gonal-f och fyremadel ikväll, ovitrelle imorn.

Tack så jättemycket <3 Kramar 

Hej allihop!

Som några av er kanske minns så hängde jag i den här tråden sedan start och försökte skaffa barn med mitt ex i nästan 2 år. Jag kraschade lite efter min IVF i december och separation i januari, så jag har inte hängt med här i gruppen sedan dess men ser vid en snabbtitt att jag fortfarande känner igen flera namn. Vad har hänt för er under 2022 hittills? Jag såg att Soff precis gjort äggplock, vilket fantastiskt resultat!  Håller alla tummar för er!

Jag hoppas att det är okej att jag tittar in här, även om jag inte gör några aktiva barnförsök nu efter min separation 1 januari. Mycket har hänt sedan dess, inte minst att jag hittat kärleken i en fantastisk vän som jag känt i 12 år och nu äntligen var vi singlar samtidigt och så fort vi började dejta så föll vi handlöst. Det känns verkligen så rätt, att jag hittat min person nu. Vi vill båda ha barn så vem vet, jag kanske kommer tillbaka till tråden i framtiden när vi börjar försöka  Jag har fått sånt enormt stöd av er under mina år med ofrivillig barnlöshet och om det är okej för er så tittar jag gärna in här lite framöver för att heja på er fantastiska kämpar! 

Idag fick vi bekräftat att det verkligen är någon där inne, på riktigt  Läkaren visade oss den lilla som såg perfekt ut i storlek (7+6, och enligt min app 7+5 så det stämmer ju bra) med fina hjärtslag. Det kändes både overkligt och samtidigt så stort så jag fällde några glädjetårar där i gynstolen.

Det är såklart inga garantier ännu, men läkaren sa att eftersom man kunde se hjärtslag nu så minskar missfallsrisken avsevärt. Tänk, att efter alla dessa år, få se vårt lilla barns hjärtslag - det är en känsla som jag hoppas att ni alla ska få uppleva snart och jag är så glad att vi alla peppat varandra att inte ge upp, hur tung och svår vägen än känts ibland