Jag kände att jag ville göra en "renodlad" första-barnet-tråd för oss som försökt lite längre, då jag personligen känner att jag både kan ge och få mest stöd i en sådan.
(Varje person får dock bedöma själva vad som är en längre tid)
Här kan vi stötta varandra i denna tuffa resa till <3 första barnet <3
Jag lägger även till en bim-lista så vi kan följa varandra <3
Kram till alla kämpar därute <3
Fick brev på posten angående ivf idag. Hamnade totalt i tårar. Jag blev nämligen diagnostiserad för någon månad sen med en genetisk sjukdom. Ofarlig sådan så länge man har koll på den. Jag hade inte en tanke på att det skulle påverka ivf. Nu ska min sambo göra en utredning för arvsanlag, plus att vi endast får göra ivf av specialistvård i Huddinge. Vi får med andra ord inte välja via vårdval. Det kan med andra ord ta längre tid än vad som förväntats detta, vilket gjorde att jag gråtit hela kvällen. Plus att man bara ska mötas av motstånd hela tiden i detta. Är mentalt DRÄNERAD.
Kanske överreagerar jag. Vi kommer få göra ivf, och kanske är min sambos utredning bara ett blodprov. Jag vet inte. Men jag är bara så trött, och jag vill inte vänta mer. Det gör redan så jävla ont. Min bror hinner få sin unge. Och jag sitter här och bara möts av motgång på motgång. Snälla, kan det vara vända snart?!
nu sist på Linné så lämnade vi hiv, hepatit, syfilis och htlv 1 och 2. Har ju knappt ingen aning vad dessa prover är för något men det behövdes iaf tas för att ens få någon behandling av dom. <3
Hade lågt kalium, och det var så man misstänkte sjukdomen. Med denna sjukdom så kan inte kroppen behålla kalium som den ska, utan kroppen gör sig av med det istället, så jag måste äta mycket kosttillskott för att hålla det på en bra nivå. Kalium behövs framförallt för muskelfunktionen. Jag tog en gentest, där det bekräftade att jag KANSKE hade den, men inte 100%. För att veta mer säkert så behövde mamma och pappa ta ett gentest, vilket då bekräftade att båda var bärare av denna, som i sin tur gett mig den. Den är ofarlig så länge man håller kaliumet i balans.
Sen fick vi då det där brevet. Sambon/maken ska då också ta ett gen-test för att utredas för om han är bärare av genen, för det skulle innebära att barnet kan få sjukdomen. Och vad då denna specialvård skulle innebära är att man helt enkelt plockar ut de embryon som inte har det genetiska "felet", så det är därför som vi fick det här beskedet. Det är ytterst otroligt att min sambo skulle vara en bärare av sjukdomen dock, det är en väldigt ovanlig sjukdom. Barnet kan då dock bli en frisk bärare med genen från mig, men inte bli sjuk.
Med största sannolikhet så kommer testet bekräfta att min sambo inte bär på detta, och då kommer vi få välja, om jag förstod det rätt, om vi vill ha specialvården ändå för att utesluta att barnet blir bärare av genen överhuvudtaget, men som jag förstod det så var det då vårat val. Då kunde man förmodligen även få gå tillbaka till att få välja en klinik själv..så får väl se vad som händer. Det dryga är nu att det är 1 månads väntetid att få svar på min sambos test (som han troligen kommer kunna göra nästa vecka). Det positiva är att det endast var ett blodprov, så inget krångligt så sätt, vilket var skönt. Och jag tänker att det ändå är väntetid med ivf så borde egentligen inte spela någon roll så sätt. För vi borde väl få behålla vår plats i kön oavsett.
Det som är lite störande dock, som jag inte hade någon aning om, att detta är ju något vi skulle gjort tidigare, så vi har liksom gjort saker lite i "fel ordning". Hade vi gjort det förut så hade vi inte hamnat i detta förmodligen, får du skulle svaret redan kommit på min sambos utredning.. och det kanske skulle gått snabbare att komma igång med ivf...Men i.o.m att det inte räknas som en farlig sjukdom på nåt sätt så hade inte jag en tanke på detta, hade ingen aning. Ingen har heller informerat mig om det där jag utretts :(
Va du e gullig <3 tack för ditt fina stöd! <3 <3 ja det kommer säkert bli bra till slut <3 kändes väldigt mörkt häromkvällen när brevet kom, men jag har smält allting lite grann nu och känns lite bättre. Men känner stress över att det ska ta längre tid, är rädd för det. Ordet "väntetid" får en ju att få ångest.
Aa nu räcker det väl ändå eller!? :/ jag fick telefontid på Måndag.. dessa telefontider alltså gör mig galen ibland!... all denna väntan i alla dess former... det står 4-6 månader i brevet vilket skulle innebära att ivf:en kommer igång okt-dec någon gång (remissen kom in i juni). Pratade med sophiahemmet i somras och då trodde dom att jag skulle få komma igång i sept-okt :( så hade väl hoppats på det.. därför blev jag så knäckt när allt bara tar än längre tid.. men försöker att tänka att någon månad hit eller dit inte spelar någon roll i det stora hela.. Ovissheten är väldigt jobbig tycker jag bara. Hade man bara fått ett datum, kan man ställa in sig. Okt-dec är väldigt luddigt. Men får se om dom kan ge klarare besked på Måndag. Och om det ens blir där!? jag vet inte. Som jag skrev ovan i förra inlägget så kanske vi får tillgång till vårdval om min sambos utredning leder till att han INTE bär på genen, vilket han troligen inte gör. Men kändes lite oklart allting. Får väl se vad som händer nästa vecka, vad dom säger..
Men åh :(( fy va jobbigt! Stackars dig <3 Ja det kan vara väldigt dubbelt ibland :(( <3 Själv kan jag inte glädjas alls åt andra just nu, blir bara ledsen. Men man kan glädjas längre fram. Tack <3 Kram <3
Hej fina ni!
Jag är på min sista cykel innan IVF round 2. Jag tror att jag är på cykel 19 men börjar helt ärligt tappa räkningen haha. Denna cyklen har jag börjat ta ägglossningstest för första gången redan maj månad. Vill dels ge det mitt bästa försök innan IVF, men också ha lite koll på när jag ska hämta ut sprutorna.
Har helt ärligt talat ganska mycket ångest inför denna rundan. Inför första rundan var jag peppad på att göra något nytt och trodde att IVF var lösningen, men förstår nu att det bara är ett tillvägagångssätt. Är inte nervös över sprutorna, mer utöver att jag nu vet exakt hur pissigt jag kommer att må, särskilt efter äggplocket. Eftersom jag har kunnat fokusera på annat över sommaren är det också bitterljuvt att kasta sig in igen med båda fötterna. Men tänker att jag så smått ska bli aktiv hos er igen! Och STORT GRATTIS till dem jag ser PLUSSAT denna månaden!
NatMar005 PLUSSAT
Molybden, BIM 15/6, 26 år (12:e försöket, PCOS) PLUSSAT
Emmalucy, BIM 2/7, 35år, 7:e försöket(med 3års misslyckande med exet) - PLUSSAT
Ericky, BIM 21/7, 33 år (12:e försöket och 2:a försöket efter MF) PLUSSAT
Soffsen, BIM 30/8, 27 år (13:e försöket, två MF)
Längtartillvår, BIM 2/9, 36 år (sista försöket innan första ivf)
MsTintin, BIM 3/9, 29 år (18:e försöket)
RH93, BIM 6/9, 28 år (14:e försöket)
Sellcarro, BIM 7/9 (13:e försöket, 1 MA & 1 MF)
Soff, BIM 9/9 (18:e försöket)
Weloty, BIM 9/9, 30 år (14:e försöket, PCOS)
Lisen91, BIM 10/9, 29 år (14:e försöket)
Janni91, BIM 11/9, 30 år (15:e försöket, oförklarligt barnlös och inväntar IVF)
Tildasafira, BIM 15/9, 28 år (18:e försöket, upprepade tidiga missfall - inväntar ivf)
Mirabilis89, BIM 15/9, 32 år (15:e försöket)
Msofie, BIM 15/9, 26 år (19:e försöket)
Vickan31, BIM 23/9, 32 år (16:e försöket)
Ja gud ja, denna väntan och längtan tar död på mig och jag kan helt ärligt inte fokusera på något annat just nu. kan bara tänka mig hur ruvardagarna kommer att vara haha!
Är dock så rädd för besvikelsen, när de kommer kännas så nära att man haft något befruktat i sig men att det ändå inte tar liksom. märker hur jag redan nu hur jag kollar på bebissaker och planerar hösten i huvudet så besvikelsen kommer nog bli värre än värst om de inte skulle gå vägen?
Dig har jag särskilt tänkt på! Jag håller alla tummar och tår för er, behöver du någon att prata med igenom ruvar dagarna så finns jag här för dig. Dem är tuffa, been there done that! Och tyvärr ja, besvikelse över en misslyckad återinföring är något helt annat än en vanlig cykel...
Aa nu räcker det väl ändå eller!? :/ jag fick telefontid på Måndag.. dessa telefontider alltså gör mig galen ibland!... all denna väntan i alla dess former... det står 4-6 månader i brevet vilket skulle innebära att ivf:en kommer igång okt-dec någon gång (remissen kom in i juni). Pratade med sophiahemmet i somras och då trodde dom att jag skulle få komma igång i sept-okt :( så hade väl hoppats på det.. därför blev jag så knäckt när allt bara tar än längre tid.. men försöker att tänka att någon månad hit eller dit inte spelar någon roll i det stora hela.. Ovissheten är väldigt jobbig tycker jag bara. Hade man bara fått ett datum, kan man ställa in sig. Okt-dec är väldigt luddigt. Men får se om dom kan ge klarare besked på Måndag. Och om det ens blir där!? jag vet inte. Som jag skrev ovan i förra inlägget så kanske vi får tillgång till vårdval om min sambos utredning leder till att han INTE bär på genen, vilket han troligen inte gör. Men kändes lite oklart allting. Får väl se vad som händer nästa vecka, vad dom säger..
Men åh :(( fy va jobbigt! Stackars dig <3 Ja det kan vara väldigt dubbelt ibland :(( <3 Själv kan jag inte glädjas alls åt andra just nu, blir bara ledsen. Men man kan glädjas längre fram. Tack <3 Kram <3
Hej fina ni!
Jag är på min sista cykel innan IVF round 2. Jag tror att jag är på cykel 19 men börjar helt ärligt tappa räkningen haha. Denna cyklen har jag börjat ta ägglossningstest för första gången redan maj månad. Vill dels ge det mitt bästa försök innan IVF, men också ha lite koll på när jag ska hämta ut sprutorna.
Har helt ärligt talat ganska mycket ångest inför denna rundan. Inför första rundan var jag peppad på att göra något nytt och trodde att IVF var lösningen, men förstår nu att det bara är ett tillvägagångssätt. Är inte nervös över sprutorna, mer utöver att jag nu vet exakt hur pissigt jag kommer att må, särskilt efter äggplocket. Eftersom jag har kunnat fokusera på annat över sommaren är det också bitterljuvt att kasta sig in igen med båda fötterna. Men tänker att jag så smått ska bli aktiv hos er igen! Och STORT GRATTIS till dem jag ser PLUSSAT denna månaden!
Fick brev på posten angående ivf idag. Hamnade totalt i tårar. Jag blev nämligen diagnostiserad för någon månad sen med en genetisk sjukdom. Ofarlig sådan så länge man har koll på den. Jag hade inte en tanke på att det skulle påverka ivf. Nu ska min sambo göra en utredning för arvsanlag, plus att vi endast får göra ivf av specialistvård i Huddinge. Vi får med andra ord inte välja via vårdval. Det kan med andra ord ta längre tid än vad som förväntats detta, vilket gjorde att jag gråtit hela kvällen. Plus att man bara ska mötas av motstånd hela tiden i detta. Är mentalt DRÄNERAD.
Kanske överreagerar jag. Vi kommer få göra ivf, och kanske är min sambos utredning bara ett blodprov. Jag vet inte. Men jag är bara så trött, och jag vill inte vänta mer. Det gör redan så jävla ont. Min bror hinner få sin unge. Och jag sitter här och bara möts av motgång på motgång. Snälla, kan det vara vända snart?!
Hej fina ni!
Jag är på min sista cykel innan IVF round 2. Jag tror att jag är på cykel 19 men börjar helt ärligt tappa räkningen haha. Denna cyklen har jag börjat ta ägglossningstest för första gången redan maj månad. Vill dels ge det mitt bästa försök innan IVF, men också ha lite koll på när jag ska hämta ut sprutorna.
Har helt ärligt talat ganska mycket ångest inför denna rundan. Inför första rundan var jag peppad på att göra något nytt och trodde att IVF var lösningen, men förstår nu att det bara är ett tillvägagångssätt. Är inte nervös över sprutorna, mer utöver att jag nu vet exakt hur pissigt jag kommer att må, särskilt efter äggplocket. Eftersom jag har kunnat fokusera på annat över sommaren är det också bitterljuvt att kasta sig in igen med båda fötterna. Men tänker att jag så smått ska bli aktiv hos er igen! Och STORT GRATTIS till dem jag ser PLUSSAT denna månaden!