Vi som försökt en längre tid - första barnet

Jag håller med, statistik är väldigt svårt att gå efter just eftersom det kan vara missvisande och bero på många olika faktorer om en klinik har en hög eller låg procentsats tänker jag. Samma med patientnöjdhets-undersökningen som finns, det ger visserligen en hint men om någon fått ett bra bemötande kan ju vara väldigt subjektivt vad den personen anser är en 1:a eller 10:a på skalan, samt att det ofta är individnivå bland personalen så någon kan ha blivit dåligt bemött av en läkare som sedan slutat, eller så fick den byta till en annan läkare på samma klinik som visade sig vara mycket bättre. Så ja, lite svårt med statistik men bra att den finns ändå :) 

Vad bra att du kunnat fråga om rekommendationer, jag känner nästan ingen som gjort IVF i Stockholm (jag kommer ursprungligen från Norrland) och många skyltar ju inte med det direkt så jag tänkte att jag ringer några olika kliniker och frågar om tillvägagångssätt, kötid m.m. så får vi se vad magkänslan säger.

Vad hemskt att du fick det bemötandet på den förra kliniken, men om flera rekommenderat Nordic IVF så skulle jag strunta i statistiken eftersom den som sagt kan vara ganska missvisande ibland och gå väldigt upp och ner. 

Håller tummarna att ni hittar en bra klinik om det behövs, men hoppas såklart att ni plussar innan det med hjälp av medicinen du fått <3 

Hej gruppen,

Har min bim imorgon, och hade hoppats att den skulle komma nån dag tidigare, som den brukar göra, iom att vi nu ska få börja med ivf. Så fort mensen kommit ska jag maila kliniken så sätts allt igång. Men såklart har det nu blivit en cykel helt annorlunda från alla andra.

Har alltid haft spottings någon dag innan, och de senaste månaderna fått spottings runt en vecka innan mens. Den här gången ingenting, inga spottings överhuvudtaget, och lite mensvärk till och från. Var tvungen att ta ett testa tidigt test imorse som var negativt såklart :( så himla irriterande att mensen inte kommer när man verkligen vill att den ska dra igång.

Så trött på den här siten, hatar att vi ska behöva göra ivf och hoppas att det ska gå vägen iaf. Så skönt att vi är fler som ska gå igenom det här samtidigt.

Fortsätt kämpa alla <3

Efter en väldigt jobbig vecka med nervositet och stress för vad som kommer hända, om det kommer ta längre tid etc. i.o.m att vår remiss har fått en komplettering och skickats till Huddinge på nytt, så fick jag idag tag på de jag skulle. Dom kommer ta tag i vårt ärende snarast så kommer inte dröja länge innan dom gör en ny bedömning för oss. Och om allt då går som det ska så kommer vi få ett nytt brev där vi ska få välja klinik ganska snart. Jag bara håller tummarna nu att det blir så, så vi inte stöter på ytterligare saker. 

Sådär ja!

Nu ligger de en liten blastis och flyter omkring i livmodern på mig! Testdag 17 september då men kommer absolut börja testa tidigare än så kan jag lova haha!

Frågade även om jag kunde ta vaccin nu då jag avvaktat detta. Men hon rekommenderade mig att INTE göra det nu då jag klassas som gravid och bör därför vänta tills efter v. 12. Kommer helt enkelt få ljuga på jobbet om att jag ska ta det nu och sen säga att jag gjort det för de börjar bli lite diskussion och ?krav??

Nu kom mensen äntligen, på beräknad bim utan några som helst spottings innan. Tar det som ett bra tecken inför kommande ivf. Hsr mailat kliniken idag, så förväntar mig att börja med tabletter om ca 14 dagar. Om allt går enligt planerna bör jag veta om jag är gravid eller inte i slutet på oktober.

Hej!

Jag hoppar gärna in här, den första tråden jag läst som jag känner att jag ?passar in i?. :P

Jag är 32år och min sambo 38. Han har barn sen innan men inte jag. Vi har försökt sen maj 2020, var på första mötet på fertilitetsmottagningen feb 2021. Några dagar innan jag skulle spola äggledarna för att se hur dom såg ut så plussade jag för första gången. Fick göra ett tidigt vaginalt ultraljud v 5 men syntes inget, fick göra ett nytt v 6 och då konstaterade dom att jag hade ett utomkvedshavandeskap i vänstra äggledaren. Förjävligt kändes det kortfattat. En timme senare fick jag en spruta methotrexat (cellgift) som ska få ut embryot. 6 dagar senare fick jag ringa 112 och åka med blåljus in på akut operation, visade sig att sprutan inte fungerat och min äggledare brustit. Hade nästan 2 liter blod i buken. Pga cellgiftet fick jag inte bli gravid närmsta 3 månaderna så vi började försöka igen i juli 2021. Har vårt första möte för IVF 13/9 men vi fortsätter försöka spontant. Är på ÄL + 11 idag och testade neg. BIM är senast 7/9, har allt från 28-32 dagar i cykeln så lite svårt att veta.

Ni som börjat med ivf, vad händer/sägs på första mötet?

Så har ännu en mens kommit. Tagit ett negativt test i helgen, haft lite rosa flytningar och mensvärk så var ganska förberedd på detta och har hunnit sörja redan. Hade mycket hopp denna cykel då allting kändes väldigt bra och vi fick till det bättre än på länge. Men vid detta laget vet man ju att det inte räcker. Ska försöka hålla kvar vid den känslan ändå och ta hand om mig själv och vara så positiv jag kan. Nu i veckan ska min sambo ta spermaprov och jag ska boka in tid för spolning.

Har läst mycket om trombyl men det tror jag inte de testade för då. Jag fick lite känslan av att de tyckte vi var lite löjliga som sökte hjälp efter bara två missfall som de kallade det. Men det var som att jag hade en känsla av att något var fel redan då. Och då sökte vi ändå privat. Men jag förstår precis känslan av att vilja göra något annorlunda, känns som att då kan man hoppas på något sätt att det kanske var just det som orsakade det. Men först ska man ju ens ha turen att bli gravid igen. Vill helst få tips/råd av en läkare men känns som att man knappt har något att hämta där. De gånger jag velat titta så att allt bara ser okej ut efter missfallen har jag känt mig som en idiot för att jag ens ringt. Mitt TSH-värde låg på 3,9 vilket är normalt men ändå över vad jag läst mig till ska vara optimalt när man vill bli gravid. Till slut fick jag en läkare via nätet att skriva ut det men på fertilitetskliniken kommenterade de inte ens det. Vet att jag greppar efter minsta lilla men har någon testat akupunktur?

Uppdatering från mig. Jag fick ju återigen besked om specialistvård, trots att vi inte behöver det. Och detta gör mig så himla frustrerad och ledsen. Min läkare erbjöd sig att ringa dom på reproduktionsmedicin igår, och kolla vad som händer egentligen. Blev väldigt glad att hon kunde göra ett försök, för jag har inte ork kvar knappt. Hon ringde tillbaka till mig och sa att dom på reproduktionsmedicin hade sagt att vi står i kö för vanlig ivf (jag antar hos dom). Jag blir så förvirrad. Först får jag ett röstmeddelande att dom bedömt att vi ska få specialistvård, sen står vi i kö för vanlig ivf hos dom!? Vad är det som gäller egentligen!? Och vi vill ju kunna välja klinik! Vi vill inte ha vår ivf i Huddinge, då det är så meckigt att behöva ta sig dit. Dom utsätter en för sådan enorm stress! 

Jag ställde mig i telefonkö igår, och har fått en telefontid hos dom imorn på förmiddagen, så får se då vad dom säger om detta. Man börjar nästan undra om det är man själv som är knäpp i huvet som inte fattar nåt!? eller om det faktiskt är såhär rörigt!? 

Hej tjejer! TW på detta meddelande! Vill absolut inte trigga någon och vi alla går igenom olika resor med olika svårigheter! I mitt fall så är ju problemet att få behålla och jag får tidiga missfall gång på gång?

Hur som, min ägglossning blev tidig och har nog bim den 11/9 istället för den 15e. Min tempkurva har ballat ur efter att jag tog vaccin dos 1 vid min senaste mens. I direkt anslutning till äl så höll sig tempen endast strax ovanför medellinjen så jag började fundera på om jag ens haft ägglossning. Började ta ältest vid äl+5 för att se om den kanske kommer sent(i och med vaccinet). Men ältest var starkt positiva varje gång så jag tog ett gravtest redan på äl+7 och plusset dök upp. Tempen höjdes sedan vid äl+8. Problemet är att det som vanligt inte ökar särskilt mycket även om alla test jag tagit varit positiva och såklart är jag då orolig för ännu ett tidigt missfall. Går runt med en ständig ångest och vet inte vad jag ska ta mig till. Orkar verkligen inte med ännu ett missfall. Så samtidigt som jag försöker hålla hoppet uppe så känner jag mig helt krossad. Hur kan man hantera denna ovisshet och ångest? Har någon nåt bra tips på hur man kan fördriva tiden och tänka på annat?

Ni är bäst!

Jag kanske skriver helt rörigt. Det är helt nytt för mig att skriva här men jag hoppas att ni hänger med. Kändes skönare än vad jag trodde att få skriva av sig lite för även om jag har vänner som lyssnar är det ändå en sån stark känsla av att man inte förstår om man inte varit där själv.

Läkaren skrev ut lägsta dosen levaxin och sen följde jag upp 6 veckor senare genom att testa via Werlabs och då hade det sjunkit till 1,5 alla fall så jag tänker att det är bättre alla fall men jag är så trött som ni skriver att försöka leka läkare själv. Jag har också varit helt besatt av att få tag progesteronkräm och hittade till slut en utländsk sida som man kunde beställa progesterall från men samtidigt kanske man behöver någon form av uppföljning så att man tar det rätt. Men man blir ju desperat att hitta något men jag känner också att jag är så trött på att lägga pengar på alla kosttillskott, tester, privata läkarbesök, alla dessa försök man ändå gör.

Zonterapi har gått mig förbi, trodde knappt något hade gjort det. Vad är det för något?

Skönt att höra att så många av er ändå kommit in i någon slags vårdsystem och får hjälp. Det är nästa steg för oss också just nu.

Nu kommer jag med en ganska udda fråga. Hur mycket mens har ni? Alltså hur många dagar och ungefär hur mycket blödning?

Min på minipiller var 5-6 dagar med bra flöde 3 dagar sen började det minska. Har varit utan mini piller i 1,5 år och mensen ligger på max 4 dagar. Då är det mindre flöde, sen 1 dag med rikligt, sen minskar det ned. Nu så här efter 2 medicinska aborter och covid vaccin så verkar jag ha fått 3 dagar bara. 1 dag riktigt, en dag med medel och en med lite. På VUL vid äl sa de att slemhinnan såg fin och tjock ut och hade en lutealfas på 15 dagar. Ändå så oroar jag mig över att det är min slemhinna som inte tjockar på sig alls som den ska som tur är så hjälper väl ivf med den biten i och med att jag ska göra frysåterföring, då kan de preppa slemhinnan men ändå