Jag kände att jag ville göra en "renodlad" första-barnet-tråd för oss som försökt lite längre, då jag personligen känner att jag både kan ge och få mest stöd i en sådan.
(Varje person får dock bedöma själva vad som är en längre tid)
Här kan vi stötta varandra i denna tuffa resa till <3 första barnet <3
Jag lägger även till en bim-lista så vi kan följa varandra <3
Kram till alla kämpar därute <3
Med tårar i ögonen kommer uppdatering från mig, 5+0 och blodbad. Ännu ett missfall som är för tidigt för vården att registrera. Varför ska jag ens fortsätta försöka? Det är ju helt hopplöst. Idag känns livet riktigt tungt.
Blir nog lite frånvarande härifrån. Orkar liksom inte mer. Funderar starkt på att ge upp efter 18 försök och ca. 8 tidiga missfall. Men känner jag mig själv rätt kommer jag följa er på avstånd lite då och då. Lycka till alla kämpar där ute, ni är fantastiska<3
Med tårar i ögonen kommer uppdatering från mig, 5+0 och blodbad. Ännu ett missfall som är för tidigt för vården att registrera. Varför ska jag ens fortsätta försöka? Det är ju helt hopplöst. Idag känns livet riktigt tungt.
Blir nog lite frånvarande härifrån. Orkar liksom inte mer. Funderar starkt på att ge upp efter 18 försök och ca. 8 tidiga missfall. Men känner jag mig själv rätt kommer jag följa er på avstånd lite då och då. Lycka till alla kämpar där ute, ni är fantastiska<3
Med tårar i ögonen kommer uppdatering från mig, 5+0 och blodbad. Ännu ett missfall som är för tidigt för vården att registrera. Varför ska jag ens fortsätta försöka? Det är ju helt hopplöst. Idag känns livet riktigt tungt.
Blir nog lite frånvarande härifrån. Orkar liksom inte mer. Funderar starkt på att ge upp efter 18 försök och ca. 8 tidiga missfall. Men känner jag mig själv rätt kommer jag följa er på avstånd lite då och då. Lycka till alla kämpar där ute, ni är fantastiska<3
Jag blir så ledsen av att läsa det här. Det är så orättvist.
Försök att ta hand om dig och ditt eget välmående så gott du bara kan. Du är värd bättre <3
Ååh men fina Tilda, jag är verkligen så ledsen för din skull! </3 Jag kan inte ens föreställa mig hur tungt ännu ett missfall måste göra, och det gör ont i mitt hjärta att veta att det här fortsätter att drabba dig. Det är bara så fruktansvärt orättvist. Jag förstår att livet känns riktigt tungt just nu, och kanske mår ni bra av en paus från det här, men jag hoppas att du orkar fortsätta sen för som många andra kloka kvinnor här skriver så finns rätt hjälp att få om man hittar rätt person/klinik till slut. Skickar dig en superstor kram! <3
Blir så otroligt ledsen för din skull. Jag har haft två tidiga missfall och nu ett tredje vad jag trodde var ett missfall men visade sig vara utomkveds som jag nu fått cellgiftsspruta mot.
När jag trodde att detta var det tredje missfallet ringde jag runt i ren panik och aggression och har nu fått påbörja en missfallsutredning trots att jag precis som du inte fått mina missfall registrerade. Nu när jag var på Sahlgrenska så sa hon att hon skulle skicka en remiss men det kan bli svårt för mig att få en då mina missfall inte blivit kollade. Blev så arg då och sa hur ska man kunna få en sån då när ni aldrig ens kollar utan att berätta att jag fått en på ett annat ställe.
På mitt första läkarbesök så sa hon att troligtvis har du inte brist på progesteron men då frågade jag rakt ut men skadar det med extra och då sa hon nej, så det kändes som att hon kunde skriva ut det bara för att testa.
Förstår att man inte har kraft och ork och att du behöver pausa men jag förstår också din ilska över att inte få hjälp. Blir så arg och ledsen på att det ska behöva vara såhär. Stor kram till dig.