Vi som försökt en längre tid - första barnet

Nu är jag officiellt ruvare på ett 2-dagarsembryo! Både läkaren och embryologen sa att det verkligen såg jättefint ut. Vi gjorde äggplock i torsdags och fick ut 5 ägg. Blev så glad för det eftersom jag bara haft 6-7 äggblåsor hela tiden. Fick idag veta att 4st av de 5 äggen blivit befruktade. Blev så chockad och lycklig över det resultatet. Dom kommer odla vidare de andra 3 till dag 5-6 och förhoppningsvis kan något av dom frysas ner, även om jag inte tar det förgivet. Så overkligt när man fick se den lilla bubblan på skärmen innan det sattes in.

Tildasafira: åh va kul <3 hur känner du dig hittills? :) jag har precis börjat med lutinus så får väl se om man börjar få massa symtom av det. Hoppas det är vår tur nu <3

Så himla kul att höra att du och bebis mår bra <3 solskenshistorier behöver man få höra när det ibland känns lite hopplöst och va fint att du fortfarande läser här och stöttar och hoppas för oss andra. Jag blir bara glad av att höra att det går fint för alla er som varit med här. Stor kram till dig <3

Ja verkligen svårt att veta haha. Jag känner mig extremt trött, men det kan ju också vara utmattning från jobb och brist på solljus. Är på rd3 idag och kände för första gången något i magen, blev som en kortare kramp typ. Men logiskt vet jag ju att jag inte bör känna något av en graviditet såhär tidigt så lägger ingen större vikt vid det. Håller med om att lutinus är jobbigt, känns mest besvärligt att behöva ha koll på det och hålla på när man är på jobbet.

Så skönt Soff att allt såg bra ut och att det snart är dags för äggplock <3 håller alla tummar för dig.

Idag va en riktigt jobbig dag. Har plågat mig igenom jobbdagen för att jag är så sjukt trött och utmattad. Det är verkligen trötthet på en ny nivå. Känner mig otroligt känslig och deppig allmänt just idag. Flexade ut lite tidigare från jobbet för att försöka återhämta mig lite och ta det lugnt bara. När jag kom hem hade vi fått ett brev, som jag öppnade med sambon på telefon, där det stod att inga embryon klarat sig till frysen. Jag trodde verkligen att jag va förberedd på att det kunde bli så och var okej med det då jag läst på och lyssnat på poddar där dom pratar om att det faktiskt statistiskt är vanligt att inte få det, men luften gick totalt ur mig. Kunde inte ens fortsätta prata med min sambo och belt ihop helt. Allt känns hopplöst och man känner sig så otroligt värdelös, varför kan det inte bara gå bra.

Tack för att du delar med dig och peppar <3 ska försöka hålla hoppet uppe, men man blir ju så orolig när det inte gått på så lång tid.

Åh så skönt att det ser bra ut Soff! Så spännande med äggplock så snart. Va bra att du kan känna dig lite positiv och ha hopp. Man får verkligen ta detta ett steg i taget och vara glad för alla små vinster som förhoppningsvis leder till ens barn sen :) <3

Va spännande att ni äntligen är igång! Förstår din känsla av att det är lite overkligt. Nu tog ju min sambo sprutorna på mig men första dagarna kollade jag flera gånger så att vi hade rätt dos osv och frågade min sambo för att se till att det blir rätt. Jag tyckte det ganska snabbt blev ganska naturligt ändå, som en del av vardagen liksom. Hoppas att det ska gå bra för er och tack för ditt stöd <3

Carina82: tänker att det är så mycket känslor och tankar i detta och det verkligen kan bli känslosamt alltihop så fullt förståeligt att sprutorna för dig blev så. För mig var det väldigt emotionellt vid alla ultraljuden samt vid äggplocket (började gråta lite inne på rummet precis när jag behövt lämna min sambo). Man kastas så mycket mellan att våga hoppas och tro på att detta ska vara lyckosamt, vetskapen om att det kanske inte är det samt även såklart alla känslor kring att man ens behöver hålla på med ivf överhuvudtaget. Jag hoppas att det kommer kännas lättare för dig med tiden men om det inte gör det är det helt normalt också <3 om det känns väldigt jobbigt så kan du ju ta upp det med kliniken och se om de kan hjälpa till med samtalsstöd. Kram!