Vi som försökt en längre tid - första barnet

Spännande med folks erfarenheter, förstår att du inte är sugen på att riskera 12e försöket. Hoppas detta blir gången för er!

Jag tog mitt vaccin i måndags, ska bli spännande och se om det gör något med cykel, min ÄL kommer och går exakt som den vill så kanske inte ens märker skillnad :)

Idag är jag troligtvis på äl+10, BIM beräknat till fredag eller senast lördag, och jag börjar känna mig så ledsen. Det har verkligen blivit standard nu några dagar innan mensen ska komma. Kände ångest imorse för att ens åka till jobbet utan någon egentlig anledning. Jag tycker om mitt jobb och det är absolut inte stressigt just nu. Det är nästan ett problem att jag inte har så mycket att göra för jag känner noll motivation. Ingenting känns viktigt och jag sitter bara och gräver ner mig i barntankar. Kom nyligen tillbaka från semester och det va så himla skönt. Kände mig som mig själv igen för första gången på länge och gjorde bara allt jag kände för, men nu är man tillbaka i samma vanor igen. Dagarna känns verkligen oändliga, men försöker komma igång med träning och sånt som får mig att må lite bättre.

Åh, fy va jobbigt! :(( både att mensen kom igen.. och situationen med in väninna. 

För det första tycker jag hon verkar uttrycka sig extremt klumpigt och okänsligt!...och jag förstår verkligen din ångest kring att hon inte svarar efter ditt mail! Det kan ju vara så att hon bara känner att hon vill ta sig tid ordentligt att svara på det, till skillnad från snabba inlägg på sociala medier. Jag hoppas det för din skull! <3 

Jag kan säga att jag satt relationer på paus i denna resan. En av mina närmsta vänner blev gravid och fick barn under den tiden vi har försökt. Jag har förklarat min smärta för henne, och att jag inte orkar ses just nu pga detta. Tack och lov förstod hon mig och sa att vi kan pausa och att det bara är för mig att höra av mig när jag känner mig redo för det. Sen väntar min bror sitt andra barn nu med sin sambo. Jag har inte pausat relationen med honom, men jag har inte orkat träffa dom tillsammans något under denna tiden. Är dock livrädd då det snart är dags för förlossning för hennes del, och att jag känner mig tvingad att träffa barnet fast jag inte orkar. Det har varit min mardröm från start.

Kramar! 

Ibland tror jag att personer i omgivningen är så uppslukade av sitt eget och har svårt att sätta sig in i någon annans situation eller resa. Fint av dig att du var stark och öppnade upp dig kring din resa, men tråkigt att väninnan agerade som hon gjorde (kanske utan reflektion alls). 

Jag tycker verkligen du har gjort vad du kunnat utifrån hur situationen var, starkt av dig att maila till henne också i efterhand, någonstans är det utom din kontroll nu hur hon väljer att bemöta dig och jag tycker att du bara ska fokusera på vad du mår bra av och behöver just nu. 

Själv har jag inte officiellt tagit några pauser i mina relationer, men har valt att ta avstånd från de relationerna som jag inte får stöd i eller ett känslomässigt utbyte som är så viktigt för mig under denna process. Trots att det är läskigt har det fått mig att må bättre och orka i längden. 

<3

Hej! Det börjar närma sig ivf-remiss för oss. I slutet av september ska vi ringa för att få en remiss, om inget hänt tills dess vill säga. Det tvivlar jag så klart på med tanke på erfarenheterna hittills... Enligt kliniken är väntetiden inte alltför lång och jag räknar med start under hösten eller i alla fall mot november. Jag är glad att ivf finns men det känns mörkt också. Hade aldrig tänkt att jag skulle vara den som sitter där med sprutorna och TÄNK om inte ens ivf funkar? Avgrunden som öppnar sig när tanken på att förbli barnlös kommer... Ja, ni vet.

I övrigt undrar jag om någon av er funderar på ivf och jobb? Jag löneförhandlar den här veckan för att fortsätta på mitt nuvarande jobb men det är en visstidstjänst (som säkert skulle förlängas iofs). Vill dock så gärna ha en tillsvidareanställning, för trygghet osv. Funderar alltså på att söka nytt jobb men hur skulle det vara att vara ny på en arbetsplats och samtidigt dra igång ivf-process? Hur skulle ni tänka? Förstår att ni har annat att fundera på så är glad för vilken input som helst! Kram

Sådär ja!

Nu ligger de en liten blastis och flyter omkring i livmodern på mig! Testdag 17 september då men kommer absolut börja testa tidigare än så kan jag lova haha!

Frågade även om jag kunde ta vaccin nu då jag avvaktat detta. Men hon rekommenderade mig att INTE göra det nu då jag klassas som gravid och bör därför vänta tills efter v. 12. Kommer helt enkelt få ljuga på jobbet om att jag ska ta det nu och sen säga att jag gjort det för de börjar bli lite diskussion och ?krav??

Nu kommer jag med en ganska udda fråga. Hur mycket mens har ni? Alltså hur många dagar och ungefär hur mycket blödning?

Min på minipiller var 5-6 dagar med bra flöde 3 dagar sen började det minska. Har varit utan mini piller i 1,5 år och mensen ligger på max 4 dagar. Då är det mindre flöde, sen 1 dag med rikligt, sen minskar det ned. Nu så här efter 2 medicinska aborter och covid vaccin så verkar jag ha fått 3 dagar bara. 1 dag riktigt, en dag med medel och en med lite. På VUL vid äl sa de att slemhinnan såg fin och tjock ut och hade en lutealfas på 15 dagar. Ändå så oroar jag mig över att det är min slemhinna som inte tjockar på sig alls som den ska som tur är så hjälper väl ivf med den biten i och med att jag ska göra frysåterföring, då kan de preppa slemhinnan men ändå

Med tårar i ögonen kommer uppdatering från mig, 5+0 och blodbad. Ännu ett missfall som är för tidigt för vården att registrera. Varför ska jag ens fortsätta försöka? Det är ju helt hopplöst. Idag känns livet riktigt tungt.

Blir nog lite frånvarande härifrån. Orkar liksom inte mer. Funderar starkt på att ge upp efter 18 försök och ca. 8 tidiga missfall. Men känner jag mig själv rätt kommer jag följa er på avstånd lite då och då. Lycka till alla kämpar där ute, ni är fantastiska<3