Vi som försökt en längre tid - första barnet

Nej behöver inte göra någonting! Blir en helt naturlig cykel, så behöver inte ta extra progesteron med lutinus och/eller cyclogest alls. Vad jag vet nu iallafall hehe, men som det lät på barnmorskan skulle jag slippa allt sånt. Oerhört skönt och tror det kan vara vår grej att köra i en helt naturlig cykel. 

Skulle det inte ta sig nu kanske man vill ha extra progesteron vid nästa försök, men det får bli ett problem då isåfall. 

Men vad skönt! Det låter ju bra med en helt naturlig cykel, många jag känner som blivit gravida med hjälp av IVF har ju blivit det just med FET  Snart är det fredag och jag ska hålla tummarna lite extra hårt kl. 13 när de sätter in flingan 

I förrgår fick jag tyvärr mens och i går fick jag ett brev från gyn som ett svar på det brev och journalkopior jag skickade förra veckan. Jag blev glad över ett så snabbt svar och ett brev från överläkaren som kändes väldigt varmt och personligt, men det gav inget nytt hopp om att få hjälp inom den närmsta tiden. När jag pratade med en barnmorska för några veckor sedan gav hon mig lite hopp om att kanske kunna kolla bara på äggledarna (alltså inte en hel utredning) trots att vi inte försökt ett helt år ännu, men läkaren skrev nu att eftersom min förra fertilitetsutredning bara visade att den ena äggledaren var blockerad så tyckte hon att jag har en chans att bli gravid på "vanligt sätt". Så hon tyckte att vi skulle fortsätta försöka tills det har gått ett år men att hon sätter upp oss på väntelistan så att vi blir kallade dit när det har gått 12 månader från att vi började försöka (istället för att vi ska höra av oss då och sedan vänta med att få en tid först tre månader senare pga högt tryck och långa väntetider) så gör de en fullständig utredning om vi inte blivit gravida innan dess. 

Sammanfattningsvis en positiv känsla av läkaren och att de vill hjälpa oss, men att de bedömer att vi "borde" kunna bli gravida utan hjälp. Mitt hjärta säger dock "om allt såg bra ut under mina två års försök med exet som inte resulterade i ett enda litet plus, varför skulle det gå utan hjälp den här gången?".

Jag vet nog inte riktigt vad jag ska känna om att behöva vänta till nästa år, samtidigt som jag på ett sätt inte vill börja med IVF nu på en gång med tanke på min sambo som ju inte försökt i flera år som jag utan bara några månader. Men han har sagt att han gör allt som krävs, han har en lika stor barnlängtan som jag och jag vet att han skulle åka iväg till IVF-kliniken idag om de hade bett oss.

Hej! Jag hoppar gärna in i den här tråden :) eller gärna och gärna, allra helst hade jag ju haft en bebis vid det här laget men ni fattar :) jag är 31 år och har försökt bli gravid med min sambo i ganska precis ett år nu, jag har väldigt oregelbundna och långa menscykler och ett högt AMH-värde som tyder på att jag kan ha antingen PCO eller PCOS. Har nyligen fått utskrivet letrozol som ska stimulera ägglossningen, men snart har en vecka gått sedan sista tabletten och ägglossningstesten är svagare är någonsin. Så tyvärr verkar inte letrozolen ha haft effekt på mig. Under det här året har jag tempat för att bekräfta ägglossning, försökt lära mig känna på livmodertappen och hitta fertilt sekret, och testat alla möjliga huskurer för att öka chanserna. Rosenrot, bisolvon, progesteronkräm, you name it..

Hoppar in lite här med. Har varit en betraktare på avstånd såå länge och alltid varit inne och läst i denna tråden. Så himla fin tråd och ni tjejer är ju helt fantastiska som stöttat varandra så fint genom så mycket <3

Vi är inne på 13-14:e försöket, och efter tips i denna tråd så har jag denna cykel kört inositol och nu börjat med en progestoronkräm. Hoppas att det ska göra susen! 

Åååh men välkommen båda två, så tråkigt såklart att ni sällar er till skaran som behövt kämpa och vänta och längta så länge för att få se drömmen om att bli förälder uppfyllas, men fint att ni valt att komma hit och dela detta med oss som också går eller har gått igenom en liknande resa 

Mitt alias Vickan31 baseras på att jag gick med i familjeliv och en BIM-grupp, där flera av de underbara tjejerna i denna grupp också fanns, när jag var 30 och skulle fylla 31. Inte hade jag då kunnat ana att åren bara skulle gå utan en graviditet i sikte, men jag är väldigt glad att jag hittat så många fina likasinnade här som verkligen förstår den berg-och-dalbana som ofrivillig barnlöshet kan vara. Efter ungefär två års aktiva försök och noll graviditeter gjorde jag och mitt ex slut. Nu är jag 33 år och har ganska nyligen börjat försöka bli gravid med min nya pojkvän. När jag var tillsammans med mitt ex gjorde vi en fertilitetsutredning där allt såg bra ut förutom att min ena äggledare såg ut att vara blockerad, men läkarna säger att vi ändå ska ha en chans att bli gravida på egen hand om det är det enda felet. Därför får jag och min nya kille ingen hjälp förrän vi har försökt i ett år, vilket känns långt bort för mig som redan försökt två år med mitt ex. Men vi kämpar på, vissa dagar känner jag hopp och vissa dagar är det lite svårare 

LJM91: Välkommen som sagt, du verkar precis som många av oss andra här ha lärt dig mycket om kroppen under tidens gång med temp, fertilt sekret m.m. och jag förstår just det där att man vill känna att man gör allt man kan för att lyckas, även om det inte behöver vara vårt fel, eller vad man ska säga, att det inte gått hittills. Har du gjort någon fertilitetsutredning och att det var därför du fått reda på om AMH-värdet samt fått utskrivet letrozol? 

Melsson: Så fint att höra att du tittat in här och sett hur vi försökt stötta och peppa varandra! Verkligen gulligt sagt av dig, det värmer! Hoppas att du ska hitta samma stöd och gemenskap här som jag gjort. Har du och din partner gjort någon fertilitetsutredning nu när det gått över ett år?

Tack för det fina välkomnandet :) förstår att det är tärande att behöva vänta ett år med din nya kille, hoppas såklart att ni blir gravida innan ett år har gått :) jag har inte gjort någon fertilitetsutredning, men betalade för en provtagning genom Werlabs, tror den hette fertilitetspaket eller något liknande? Då fick jag lämna ett antal rör blod och alla möjliga värden kollades, sköldkörtel, blodvärde och hormoner. Alla mina värden var normala förutom AMH som var förhöjt. Letrozolen fick jag genom en privat gynekolog bara utifrån mina långa menscykler och ett ultraljud.

Tack snälla! Hoppet finns ju alltid där, eller åtminstone när jag börjar närma mig ägglossning, haha :) Aha, då förstår jag! Beroende på vilken region ni tillhör kan ni ju vara kvalificerade för en landstingsfinansierad fertilitetsutredning, är det något ni skulle vilja? Eller ska du köra på med letrozolen nu ett tag och se vad som händer?

Mirabilis89: Jag har tänkt på dig i helgen och hållit tummarna extra hårt för att allt gick bra med din FET i fredags och för att du nu ska ruva på guldägget 

Tack!! So far so good, eller hur man ska säga.  Testdag 7/10 men lär ju säkerligen tjuvtesta innan dess. 

Analyserar ju givetvis redan nu, ev. lite molvärk/mensvärk som dagen innan jag får mens men kan ju lika gärna vara inbillning i princip. 

I vanliga fall brukar jag ha rätt ont i brösten såhär 7 dagar efter ÄL men det har jag inte nu. Alltid någonting annorlunda typ? 

Vi får väl se, men jag får en bra känsla iallafall. Blastocysten vi fick tillbaka hade även börjat kläckas, och det ska bara vara fördelaktigt om jag förstått det rätt.