Vi som försökt en längre tid - första barnet

Ja helt fantastiskt!  Känns helt otroligt efter denna långa resa!

Fysiskt har jag mått rätt kasst till och från om jag ska vara ärlig. Men det har varit en blandning av covid och grav.symptom. Fick covid för drygt 3 veckor sedan. Är bättre nu men har fortfarande hosta och är extremt energilös, plus att jag ibland mår illa och har väldigt svårt att äta. Min sambo fick ju också covid och har knappt någon energi alls så har varit lite kämpigt här senaste tiden när ingen av oss orkar ta hand om saker här hemma, men vi hjälpts åt så gott det går. Men jag hoppas att man åtminstone kan få bli av med hostan snart för blir helt slut av den också.. allt på en gång! >< 

Men mitt i allt detta kollar jag på videon av ultraljudet och blir så varm i hjärtat <3 

Åh Tack <3 

Hallihallå !
Hur mår ni ? Hur går det för er? 
Vi har varit på en "missfallsutredning", där det slutade med att de inte ville göra en sådan, då de tyckte att sista missfallet inte räknades. Hade dessutom en cysta på äggstocken, istället för ägglossning. 
Kul.. Det tar aldrig slut och är så ledsen och besviken. 
Är det någon som varit med om cystor i samband med ägglossning och hur gick det? 
Kram på er 

Jag vet hur det känns <3 

Men efter flera tidiga missfall efter vår sena förlust i vecka 17 i oktober, verkar vi nu äntligen ha fått ett frö som kanske stannar. Det är bara vecka 6, så mycket kan hända. Men jag hoppas det kan ge lite hopp ändå. Vi har haft det otroligt struligt, men tillslut kanske det går ändå. 

Något du kan tjata dig till är Trombyl som är blodförtunnande. Ofarligt och vanligt att ge vid upprepade missfall. Jag äter det nu sedan 2 månader och tror att det hjälpt oss. Och progesteron från plusset <3 

Skickar styrkekram!

Åh är det sant :D Grattis så jättemycket, hoppas hoppas det går bra nu !
Vi har ju pratat innan, om du minns :) 
Vi hade lite liknande erfarenhet med sent missfall.. :( 
Läst någon studie om att Trombyl inte egentligen fungerar men är ofarligt att ge.. Så ja, det kanske funkar, kanske inte.. Man verkar ge det olika i olika landsting, men du har alltså fått det? Och progesteron, fick du det också? Fick ni göra någon missfallsutredning alltså där de kom fram till detta? Hur gick det till? Om du vill skriva privat eller här, så gör gärna det om du vill :) 
Fick du tjata dig till detta eller ingick det iom flera missfall? Hade du flera tidiga efter det sena, eller hur var det?
Vår utredning har inte kommit så långt pga att jag inte fick positivt test vid sista grav. för 2 månader sedan, trots försenad mens, symtom och klump som kom ut. Det "räknas inte" eftersom jag inte fick positivt test.. Så inga prover eller annat ska göras, förutom att se om jag haft ägglossning, i nästa vecka. Denna resa alltså, trodde aldrig att det skulle vara så galet svårt ! 

Försöker kicka liv i den här tråden igen.

Hur går det för er alla? 

Här har vi påbörjat stimuleringen inför vår första IVF, är så peppad! Har Gonal F med en dos på 250, sen tillägg med Fyremadel på onsdag på stimuleringsdag 5. Jag har inget problem alls med nålar sen innan, men blev ändå förvånad över hur lite nålen känns, lite snopet nästan hehe. Jag kan sätta akupunkturnålar på mig själv, och tycker den känns ännu mindre än det. 

Första UL på torsdag, hoppas det räcker med det och att kroppen svarar som det ska så att det inte blir en allt för lång stimulering.

Hej och vad roligt att du skriver här, jag har inte varit in och kikat på ett tag så jag såg det först nu dock! Så spännande med första IVF:en!  Du och jag har ju följts åt (och är i samma ålder om jag minns rätt) då vi startade våra aktiva försök ungefär samtidigt, så det är fint att få en uppdatering från dig  Hur har det gått för dig och vad var din upplevelse av IVF? Jag gjorde ju en IVF förra året med mitt ex och hade en väldigt positiv upplevelse, än om det inte blev något plus.

Jag vet inte om du kommer ihåg det (jag förväntar mig inte det eftersom det var längesen nu och tråden varit lite inaktiv de senaste månaderna) men jag och mitt ex gick ju skilda vägar och nu har jag flyttat till min hemstad och blivit sambo med min "nya" pojkvän. Vi har faktiskt börjat försöka bli gravida och jag fick mens nu i veckan efter vårt andra misslyckade försök. Vi är alltså bara i startgroparna, men det känns inte som försök nr 2 för mig utan snarare nr 22 eftersom jag och mitt ex försökte i två år utan ett enda plus (det bagaget och alla känslorna kommer jag inte ifrån, även om jag vet att med ny partner är det såklart nya förutsättningar). Under utredningen förra året sa de att jag har en blockerad äggledare, så jag är inne på att kolla upp det igen så snart som möjligt hur det ser ut nu, även om jag och min nya kille inte försökt så länge än. 

Hur går det för er andra? 

 

gud va roligt att få läsa från dig Vickan ! Underbart att höra goda nyheter och hoppas att de snart tar sig för eran del på ett eller annat sätt! 

ligger här jämte min snart 3 månader gamla dotter estelle och känner att ja, livet har verkligen fått sin mening 

hoppas få läsa fler goda nyheter från dig framöver! 

Hej på er i tråden! <3 Det var länge sen! 

Hur går det för dig Mirabilis med ditt ivf-försök? <3 Jag tyckte sprutorna var en baggis jag med. Det värsta var det psykiska kring hopp och förtvivlan.. kommer dom få ut några ägg?... hur många kommer dom få ut? Kommer några klara sig till frysen?... kommer någon klara sig alls?... Och efter återföring är den där väntan brutal... Jag hoppas det gått bra för dig <3

Hoppas också för dig Vickan att det går vägen för er snart <3 förstår att allt det du har i bagaget påverkar dig! 

Jag gick in i vecka 20 denna veckan och var på RUL igår. Vi fick veta att vi väntar en liten pojke <3 Allt känns fortfarande så fruktansvärt overkligt. För er som inte vet vem jag är så startade jag denna tråden. Jag och min sambo kämpade i 2 år innan vi fick vårt plus, på 2:a ivf-försöket. Vi hade inte fått ett endaste plus under denna tiden, så känslan när det andra strecket dök upp är totalt obeskrivlig. Jag är så enormt tacksam. Jag hoppas ingen blir triggad eller ledsen över att jag skriver om detta.

Skickar en kram till er alla! 

Åååh efterlängtade lilla Estelle, vilken lycka!  Det värmer verkligen att få den här uppdateringen, och att veta att efter all er väntan och längtan så är hon äntligen här! Så fint att få höra ifrån dig och tack också för dina ord, det gör mig jätteglad!  

Åååh Soff, vad glad jag blir att du svarar och att vi nu får veta att det är en liten pojke som väntar på dig - WOW!  Det var verkligen längesen, en hel sommar har hunnit gå sedan sist vi hörde från dig och mycket har såklart hänt i din graviditet under den tiden. Vecka 20, halvvägs alltså - det är ju fantastiskt! Vi som följt dig under dessa två år vet ju verkligen vilken kamp det varit och hur många tårar som fällts, så att du nu är där du är i livet känns verkligen superfint. Tack för att du fortsätter att hålla tummarna för mig, du är så omtänksam  Stor kram!