Betalar ni jättehöga hyror, stod i kö i 20 år eller hur lyckades ni få era hyresrätter?

Jag personligen har aldrig haft en hyreslägenhet så jag har inga egna upplevelser, däremot blir jag fundersam efter att ha läst tråden. Jag har en väninna som ständigt, och då menar jag ibland flera gånger om året, byter hyreslägenhet. Hur det går till har jag ingen aning om, det förundrar mig. Det är mellanstora städer. Normala hyror och fina lägenheter. Hon har ingen inkomst att tala om, ett barn och ensamstående. Hur lyckas hon om det är så här svårt???

Bor i Stockholm. Registrerade mig hos en hyresvärd, hade förstahandskontrakt på en trea på gröna linjen tre veckor senare.

Den första fick vi på ren tur hos en privat hyresvärd. Vi satte ut en annons just när han letade nya hyresgäster. Sedan bytte vi upp oss till en större lägenhet i hans fastighet. Vår nuvarande hyresrätt(kommunala bostadsbolaget) fick vi genom att vi tog en ganska nyproducerad och dyrare(Men ändå förvånansvärt billig med tanke på vad man får, ibland undrar jag om de glömt att höja hyran just här) lägenhet och då räckte våra få år i bostadskön. Min mamma har köat i 17 år för att lyckas få en av de billiga och ännu orenoverade lägenheterna som inte ligger i ghettot. Det händer inte. Då talar vi ändå inte Stockholms innerstad...

I min stad byggs det mycket, men det byggs fel. Det som byggs är flashigaoch dyra(16 000 för en fyra i ett av de nyaste områderna) hyresrätter. Människor som har råd att betala så mycket i månaden köper nästan alltid hellre och så står lägenheterna outhyrda i månader(på bostadsbolagets hemsida las den "äldsta" lägenheten ut i februari 2020...) tills kommunen/migrationsverket placerar ett fall där som bor i cirka ett halvår(medans de får hjälp med hyran, vad jag har förstått) och sedan får de placeras i ett billigare boende. Och sedan börjar det om. Detta har pågått i flera år och man kan tycka att byggherrarna och arkitekterna borde fattat vid det här laget.

Hon byter antagligen med en annan person, man tar över varandras lägenheter helt enkelt. Många vill byta sina lägenheter och har man då en hyfsat attraktiv lögenhet har man ett större utbud än om man står utan kontrakt och ansöker om att få bli hyresgäst hos bostadbolaget. Bostadsbolagen får i regel inte neka en hyresgäst att byta sin lägenhet mot en annan om den nya hyresgästen uppfyller grundlagen. Eller så hyr hon i andrahand och är tvungen att flytta när förstahandshyresgästen vill ha tillbaka lägenheten.

Det är alltså inte etniciteten som jag ser som problem, utan många bidragsberoende grannar. Det finns för mycket krångelmänniskor i den gruppen.

Området där jag växte upp var rätt nedgånget och hade en hel del problem. Så politikerna beslutade om upprustning. Detta medförde rejäla hyreshöjningar. De som kunde flyttade, de med jobb lite lätt generaliserat. Nu bor det fler bidragsberoende i området och problemen är värre än någonsin.

Det är det inte i det område jag bor i. Skulle tippa på att medelinkomsten i det här området är långt över snittet i Sverige. Superbra skött, man hinner knappt ringa förrän felet är åtgärdat

Du bor oxå i Skåne om jag minns rätt. Åtminstone kör du på E22 mellan Lund och Malmö:))

Ja, man kan få stå flera år i kötid hos de kommunala och privata bolagen. Vad som alltid har hjälpt mig är att jag har skrivit ett fysiskt brev (ibland e-post, men oftast med komplement med ett brev som antingen är handskrivet eller datorskrivet.) om varför just jag ska bo hos just den privata hyresvärden.

Jag rekommenderade folk att göra det här under många år. På senare år har jag insett att det inte fungerar eftersom folk förvisso kan skriva, men inte kan skriva tillräckligt rätt. De som tar hjälp utifrån får oftast en lägenhet från en privat hyresvärd direkt; även folk som kan kommunciera kring varför de ska bo just där; inte för långt och inte för kort, utan man skriver vad som behövs skrivas helt enkelt (vilket är jättesvårt om man inte kan.)