Hur dejta seriöst som 40+

Jag har ägnat tre år åt min familj och mig själv. Nu vill jag dela livet med en man. Jag behöver inte pengar men jag vill ha närhet och gemenskap. Är det så konstigt?

Vill du verkligen dejta en man som har såna förutfattade meningar att det är avtändande med någon som har hög utbildning? Sen så kommer det ju fram förr eller senare ändå så lika bra vara ärlig...

Jag tror inte på det där med att allt ska vara så perfekt skrivet och att man ska vara amatörpsykolog för att få till en bra beskrivning av sig själv. Faller alldeles för många guldkorn genom kaffefiltret. Jag faller för ett utseende som tilltalar mig och delade intressen. Stämmer det så släpar jag ut kvinnan på en träff så utforskar vi resten tillsammans istället. Då blir allt mycket mer äkta :)

Der behöver ju inte handla om att han tycker det är avtändande. Det kan handla om att han felaktigt tror att jag tycker att han inte duger åt mig. Jag har mött sådana reaktioner.

Jag har aldrig tänkt ljuga om min utbildning, däremot vet jag inte om det är bra om det står direkt i profilen som jag haft hittills eller om jag ska låta det vara tills vi blivit lite nyfikna på varandra.

Det är ju många som inte skriver alla detaljer utbildning och jobb.

Är 38. Tänkte först att jämnårig är bäst, men vad mycket lättare det blir av att tänka om på den punkten. Tycker jag även du TS kan göra, visst det är enklast med en jämnårig men det finns härliga karlar i andra åldrar man missar då. 18-70 är kanske lite liberalt men det är vad jag numera anser är ok för mig.

TS är 46. Gissar att du söker 40-50. Om du bara utökar det till 30-60 så ökar du dina chanser enormt att träffa någon.