Han tar bara två veckors semester

Gör likadant. En del saker kan inte förklaras utan måste upplevas om det ska sjunka in - annars hade det redan sjunkit in. Ta tre av dina semesterveckor nu i sommar då du lämnar barnet med pappan så får de också chansen att bonda ordentligt så kanske han inte längre tycker att sonen "har det ju så bra på förskolan" när både sonen och sambon kommer hem trötta och griniga och det är sambon som ska ta hand om sonen. Tänker att han har fattat redan efter första veckan så kan ni planera nästa sommar tillsammans.

Min man jagar också. Men brukar bara avsätta en av sina semesterveckor till jakten.
Resten prioriterar han för oss.
Hade han inte gjort det så hade jag ställt ultimatum eller gjort samma sak själv så att han blivit tvingad att prioritera om.
Mina barn hade inte mått bra om de fått vara på förskolan under sommaren när deras kompisar var lediga.

"Mina barn..."
Det är mycket talande för hur många kvinnor ser på saken.

Han är skyldig vara pappa, på samma villkor, det ska vara jämställt, ställ krav, sätt villkor...

Självfallet är han skyldig att ställa upp, det är bara att ställa ultimatum,
han är självfallet skyldig att ta hand om MINA barn...

De kvinnor som i grunden ser barnen som MINA barn vill givetvis i grunden ta hand om, äga och bestämma över sina egna barn, eftersom hon ser på dem som just MINA barn.
Ja, självfallet i dagens samhälle vill hon ha hjälp och stöd, gärna jämställt och rättvist, med det ska hur självklart som allra helst vara på hennes premisser, eller åtminstone övervägande och mest på hennes premisser. 

"Ja, självklart, de är ju MINA barn!"

Jag tror att minst 80% (kanske 99%?) av alla mammor ofta eller åtminstone någon gång uttrycker sig som MINA barn.
Det visar hur hon ärligt känner inom sig och vad hon anser om den saken. 

Oftast kanske de flesta kommer ihåg att anstränga sig att säga våra barn, men djupt där inne och spontant utan särskild eftertanke så framträder det för henne så naturliga synsättet "MINA barn".

"Ställ ultimatum så att han blir tvingen att prioritera att ta hand om MINA barn."

Hur många säger 'våra barn' eller 'era barn' när det bara är en person som talar eller som man talar med.
Tex Någon på jobbet frågar 'Hur många barn har DU' eller 'Hur gamla är DINA barn' det är väldigt sällan man frågar 'Hur gamla är ERA barn' eller 'många barn har du och din fru' Samma gäller svaren. Så det du skriver är bara löjligt

Sen är det väl självklart att båda föräldrar oavsett om man är mannen eller kvinnan ska ställa upp för sin familj och sina barn.

Den enkla sanningen är att vill man inte ha barn, så steriliserar man sig eller använder skydd, vill man inte ha familj så förblir man singel istället för att bete sig som en mansbebis som briserar ut i gråt när man inser att man inte ska 'hjälpa till' med barn och hem utan förväntas ta del av sitt ansvar

Ja om du har ett behov av att hitta krystade bortförklaringar, så varsågod...

Du har självfallet rätt att inbilla dig själv och rätt att hävda din egen syn på det du anser vara den enkla sanningen.

Jag anser också att jag har rätt att förmedla vad jag anser ofta vara den enkla sanningen och den anser jag vara det som jag tidigare har beskrivit.

Om mannens högsta önskan är att fortsätta vara tillsammans med kvinnan han älskar, den kvinna som högst av allt önskar få barn, så är det självfallet inte ett begåvat val att låta sterilisera sig och inte heller så begåvat välja att vara singel. Ganska självklart, eller hur?

Läste inte alla kommentar, så kanske svaret redan finns nånstans, men bara min personliga åsikt - varför behöver ert barn en lång sommarlov? Vår dotter älskade att vara på förskola under sommaren - färre barn, flera pedagoger, flera utflykter, så vi har aldrig tagit längre än 3 veckor på sommaren. Resterande dagar brukade vi åka nånstans under resten av året.

Du skriver ordet 'vi' ni har alltså båda kommit överens om detta, däri ligger skillnaden mellan dig och TS situation där mannen bara vill köra sitt race

Visst kommer kompromisser med viss komplexitet. De flesta brinner för något och det är givetvis viktigt att man inte offrar det näst viktigaste i sitt liv. (Första brukar vara familj)

En partner som har ett intresse som är tidsbestämt och kanske inte på året räknat så stor del kan ändå skapa konflikt. Man får fråga sig vad man offrar utanför intresset och hur mycket man måste kompromissa med sitt eget.

Gillar man att sy, läsa böcker, träna, måla osv kanske man kan få tillfredsställelse dagligen men känner kanske inte att det skapar problem i hemmet. Alternativt kompromissar partnern kanske stunder varje dag.

I detta fallet (då inget annat framgått) kan tiden utanför jaktsäsong kanske gå ut på längtan och väntan. Och om man plockar bort det enda intresset någon har blir sällan effekten positiv.

Nu kan jag inte mycket om jakt. Men för de flesta händer det väl ca 1-2 gånger per år och en vecka styck ungefär. Man tillhör ett jaktlag för att ens ha tillåtelse att jaga på marken. I vissa fall kan man bli utesluten om man inte deltar vilket försvårar nästa säsong enormt.

Om det inte redan gjorts. Sätt dig in i din mans intresse, förstå vad som offras ifall han skulle hoppa av nästa gång. Reflektera vilken frihet du har i din egentid och känn efter hur det skulle vara att förlora den. Det är mkt möjligt att du har rätt och han borde skippa det. Men ta det inte för givet.

Pratade ni med varann innan ni skaffade barn hur ni skulle ha det med semestrar, föräldraledigheter, hushållsarbete, hobbyer osv?
Eller trodde du att det bara skulle lösa sig så fort barnet var fött?

Jag gissar TS äter makens viltkött med god aptit och hon skulle sakna det om det inte fanns i frysen.

Jag gissar att TS gärna skippar den gamla älgkon till förmån för lite familjeliv och när hon ändå fixar korven till barnet kan hon enkelt steka en till sig själv också.

Jag har bara läst TS. Men min uppfattning är att sonen inte kan gå på förskola om pappan är ledig. Ska pappan vara ledig ska sonen vara ledig. Vill han ta jaktsemester måste du också ta ut semester eller föräldraledighet och vara med barnet, alternativt att ni hittar en barnvakt.

Så situationen borde inte ens uppstå? Hemm.

Jakten är oftast ett undantag, speciellt om du bor norrut. Det ifrågasätts aldrig om man är ledig för jakt. 

Hade aldrig gått med på det. Lider med dig.

Ok. Jag kanske valde fel ord.
Men vet du vad? Här tar vi lika mycket ansvar för barnen båda två.
Jag ser mig inte som ensam vårdnadshavare med ensamt ansvar över våra barn för att jag råkade skriva orden "mina barn".
Så lite löjligt av dig att märka ord utan att ha en aning om hur vi har det,kan jag tycka.

Jag var fattig och halva delen av barnens uppväxt var jag ensamstående, och kunde inte alls ta semester, då jag var timvik och lågavlönad. När jag inte var ensamstående så tog mitt ex inte ut någon semester alls, utan jobbade de veckorna ideellt.

För mig är semestrarna jag nu kan ta en lyx, och jag brukar sprida ut den.

Sedan kan jag förstå att man vill umgås med sin partner och att barnen vill det, men jag ser det ändå inte som ett stort problem.