Älskar jag min sambo tillräckligt mycket?

Nej jag förtjänar inte min sambo, men han älskar mig och jag älskar honom så jag försöker vara en så bra tjej jag kan för honom ändå. Men han verkar anse att jag är underbar som jag är trots allt och verkar väldigt lycklig med mig.

Vilket faktiskt är mer än jag förtjänar, mycket mer. Så jag håller med. 

Ditt nuvarande förhållande verkar vara en lång rebound. Nej jag tror inte att du älskar din nuvarande tillräckligt mycket. Dock, du älskade inte den förra heller. Du var snarare beroende och väldigt, väldigt osäker.

Min sambo säger att han tycker jag är jättevacker. Han ljuger så bra att jag nästan tror honom om det. Bara vid ett tillfälle när jag bad honom vara ärlig har han sagt att han hade gillat om jag gick ner i vikt och att han kan hjälpa mig med det om jag vill ha den hjälpen. Men han nämner det inte annars. Min sambo vill gärna ha sex flera gånger om dagen, det vill jag också så han får mig att känna mig sexig. Med min ex kunde det dröja veckor innan han ville ha mig igen, eller så kunde han vilja ha mig flera gånger på en dag...helt slumpartat. Så jag kände mig sexig fast äcklig varvat med bara äcklig med honom.

Jo jag blev utnyttjad. Han fick mig att göra ganska förnedrande saker som att äta grädde från honom (för att jag är tjock och han tyckte det var roligt att håna mig), eller att jag sa nej till analsex, nej jag vill inte, och då hotade han att gå om jag inte tiggde om analsex istället. Så var väldig förnedring.  

Vissa små saker tolkade jag ändå som att han älskade mig eller ville tolka det som det åtminstone. Minsta lilla grej o vad skönt du suger= han älskar mig.

Nu får jag höra att jag är älskad varje dag och känner det verkligen. Min sambo älskar mig. Min sambo vill ha mig 2-3 ggr om dagen...varenda dag. Jag behöver inte tigga, inte förnedra mig...inte göra saker som jag inte vill. Men ändå tänker jag ibland på min ex. 

Tvärtom! Det är relationen med din destruktive ex som inte var riktig kärlek. Det som du beskriver nu, med din sambo, det låter precis rätt. Harmoniskt, du kan lita på honom. Varför skulle man acceptera att bli kallad för fula ord eller acceptera att partnern är otrogen? Det gör man bara om man är manipulerad och förtryckt. Du har kommit ur det och har inte en sån destruktiv relation nu. Det har inte med för lite kärlek att göra, utan det är så det ska vara. 

Gör inte misstaget att lämna din sambo som verkar vara en ideal partner och gå tillbaka till ett destruktivt "kärleksliv". 

Jag tycker du bör gå till en terapeut, det kan behövas terapi där. Du måste hålla dig bort från män som ditt ex. Du har en jättebra partner och det är så det ska vara. Du måste veta att det ÄR SÅ med destruktiva relationer att det känns mer intensivt. Ett ständigt upp och ner med känslor och aldrig kunna vara säker - det sätter igång intensiva känslor. Destruktiva känslor visserligen, men ändå känslor. Därför känns det som att du älskade exet mer. Men det är bara att det känns som att det "händer" mer, det är inte kärlek och det är inte bra. Och man mår definitivt inte bra av det.

Det är som ett slags beroende, som en drog - destruktiva relationer alltså. Därför är det viktigt att du håller dig borta från såna män och såna relationer. Jag har varit med om det också. Det som hjälpte mig var Robin Norwoods bok "kvinnor som älskar för mycket". Jag kan bara rekommenderad den, trots att den är äldre. Den kan räcka som stöd för att gå rätt väg där. Annars - det finns några terapeuter för kärleksberoende. En förra kollega av mig är en av dem (i Stockholm). 

Och du ska inte tro att du inte förtjänar din sambo. Han är säkert lycklig med dig och det bästa du kan göra är att fortsätta utveckla den relationen. 

Min sambo är en idealpartner. Nog allt jag någonsin önskat hos en man. Genomsnäll, älskar mig, smart, rolig, trygg, nykter, trogen, kåt, får mig att känna mig sexig, ställer upp på kinky saker jag vill göra, romantisk. Snygg, stark både fysiskt och psykiskt. Lite korkad kanske ibland men inte så det stör.
  

Som sagt, du bör läsa på om kärleksberoende för att förstå varför du känner som du gör. Det är inte ett dugg konstigt. Destruktiva relationer ger alltid en kick, harmoniska relationer gör inte det. Men den kicken är inte kärlek, det är bara just ganska exakt som att åka berg-och-dalbana. Vilket ju också är spännande i några minuter - sen mår man illa. 

Förstår att det är svårt för dig. Men du kan säkert gå en kurs i läsförståelse under sommaren så ska du se att även du kommer att kunna klara av Familjeliv till hösten.

Har du bearbetat relationen med exet? Du kan behöva hjälp med detta. Det du beskriver med exet är inte kärlek utan snarare besatthet. Det är inte sunt att gå med på det du beskriver, det låter som att du behöver jobba med dig själv och ditt jag. Det du beskriver med din sambo låter som en helt normal relation. Inklusive att du skulle sluta älska honom om han flippade ur, klart att känslorna dör då.

Kärlek i betydelsen förälskelse, passion, är en känsla som inte går att styra. Vi blir inte passionerat förälskade i människor för att de är snälla mot oss, för att de är vettiga, för att de är bra. Å andra sidan tror jag inte att man blir förälskad i någon FÖR ATT han behandlar en illa, är konstig, är en dålig människa etc. heller, trots allt psykobabbel. Utan förälskelsekärleken beror på något annat, något djupare, som måste finnas hos den andre för att dra igång "passionsprogrammet" i våra hjärnor. Det kan mycket väl vara något genetiskt, kanske något vi luktar oss till.

Har man en fantastisk tur, så blir man passionerat förälskad i någon som är en bra och vettig person, och som känner likadant tillbaka. Lyckas inte det, så kan man få lov att nöja sig med någon som är bra och trevlig och vettig, och som man kan leva ett bra liv tillsammans med, kanske bilda familj o.s.v.. Det är gott nog, eller i alla fall får många nöja sig med det. 

...hur eller hur, så är lösningen för dig UNDER INGA VILLKOR att gå tillbaka till den förra mannen! Däremot kan det vara så, att du kanske borde lämna den du lever med nu, om du inte tycker att du kan nöja dig med det ni har, och göra dig öppen för nya möten. Men detta kan endast du själv avgöra 

Tyvärr är det verkligen sant att destruktiva relationer ger något annat än lugna relationer och det kan vara bra att veta.

Förväxla det inte med kärlek, stark passion är smärta och lätt att romantisera, men inte samma sak som kärlek.

Precis som AndreaBD skriver, fast med andra ord.

Håller med

Det du kallar kärlek till ditt ex skulle jag kalla självskadebeteende. Men visst var en idiot och gör slut med en bra kille för att han inte väcker samma sjuka känslor som ditt ex gjorde.

Ja du blev utvald att förnedras.

Att älska någon trots att denne skadar en är väl för fan inget att sträva efter? Det är sjukt att älska nån så mycket. Jag använder ordet älska i din bemärkelse nu alltså. Jag kallar det alltså hellre självskadebeteende. Man SKA inte ?älska? en man så mycket. Det är inte friskt, så sluta genast att eftersträva dessa känslor.

De enda man ska älska ovillkorligt är sina barn. Kärlek i en relation är och SKA vara villkorad, med att man behandlar varandra kärleksfullt. Annars upphör kärleken.

Jag är bara nyfiken. Hur gammal är du, ditt ex och din sambo?

Kort svar nu (midsommarafton och firande). Jag vill absolut inte lämna min sambo. Som någon skrev i en rätt elak post att han är för bra för mig. Det stämmer. Han är för bra så det skulle vara världens dummaste grej. Det räcker att se oss ihop mig och min sambo. En vältränad muskulös gymkille...och en tjock tjej. Han väger 90 kg musler och jag 100kg fett. Men han skäms inte för mig...kysser mig offentligt, håller mig i handen här är min flickvän! presenterar mig för kollegor, vänner, familj som det inte ens var nåt han tänkte på att vi är omaka och nivåskillnaden...med min ex. fick jag inte säga till någon annat än att vi var bara vänner. Min sambo har aldrig sagt nivåskillnad eller att vi är omaka...det känns som att han är stolt för mig, älskar mig och inte skäms alls (Det är stort för mig att inte vara någon att skämmas över att vara med) Jag är lycklig med honom (men...) och fattar liksom att jag har en drömkille som jag vore totalt korkad om jag bröt med.

Nån frågade hur gamla vi är. Sambon ca25 jag ca30 och min ex ca35