Några här som gjort slidförsnävning, vad har ni för erfarenheter av det? Berätta gärna.
Någon som dessutom vet ifall man får göra det (privat såklart, inte via landstinget) om man inte har "problem"? Jag läste att man vid konsultationen ska berätta om sina problem osv, men om man bara vill bli mer tajt utan att man egentligen har problem som man lider av? Någon som kanske fått det godkänt (ej via landsting) trots att det ser bra/okej ut därnere?
Jag gjorde en slidförsnävning år 2019 och det har varit stora problem sen dess. Det yttre ser snyggt ut men inuti har jag fått problem med ärrbildning. Har opererat dessa tre gånger sen dess men jag kan fortfarande inte genomföra ett samlag pga smärta. Bara att föra in två fingrar gör jätteont. Min kirurg säger att vi måste vänta 6 månader till, sen kanske jag ska få göra ytterligare en op för att fixa till det.
Jag kan säga som så att i mitt fall har det inte vart värt detta, jag ångrar mig att jag någonsin hört talas om slidförsnävning. Det har även orsakat vissa problem i mitt äktenskap och jag vet inte hur vi kommer att göra i framtiden. Inte bara för att vi inte kan ha sex men för att jag har blivit djupt deprimerad, så pass att jag inte har jobbat på snart ett år nu. Jag orkar inte. Så tänk er noga för innan ni genomgår detta.
Men varför ens ta risken? Det KAN gå åt skogen, och frågan är om du och din man tycker det är värt det om du inte ens kan bli penetrerad utan smärta sen.
Det verkar ju sitta i ditt huvud som en fixering att du måste tajta till dig. Du skriver att din man aldrig klagat, så var kommer egentligen de där tankarna ifrån?
Det jag menar att du kan göra istället är att jobba med egenvärde och självkänsla istället. Försök bli trygg i dig själv, att du duger som du är. Att du har en kropp som är frisk och fungerar.
Att operera är en quick fix, du kommer garanterat hitta nya grejer du måste "åtgärda" efter det för att känna dig bekväm. Nya fixeringar. Dålig självkänsla funkar så, man säger att man gör det för sin egen skull, men det är bullshit. Det grundar sig i en inre osäkerhet.
Knipövningar kanske också funkar, många säger det. De är ju dessutom bra för att slippa inkontinens med tiden.
Tycker det är så sorgligt att operera en fungerande kropp för att duga.
Men vill du alltså bli trång så du får ont igen?
Jag förstår ärligt talat inte hur du resonerar.
Din man klagar inte nu, och du får inte längre ont av penetrering, varför räcker inte det för dig? Vad får DU ut av att vara trång???
Låter dom det är en fix ide du fått, men varför? Jag tror problemet snarare sitter i ditt huvud och handlar om en rädsla att inte duga.
Bra att du läser på och överväger det här ett tag, så du inte gör någonting förhastat.
Två stycken i tråden vittnar om vilka problem de fått med ärrbildning, så det verkar inte vara så ovanligt. Det kan hända dig också.
VARFÖR ska du operera när det ändå fungerar som det är? Kan du inte känna glädje och tacksamhet att din man njuter av din kropp som den är och känna att du duger utan operation?
Förstår inte din fixering vid att ha en supertrång fitta, du njuter ju inte ens av sex för att det gör ont när den är trång?
Tänder din man på att du får ont eller vad är grejen???
Det förändras med tiden, efter graviditeter så var jag större där nere o mitt ex tyckte det kändes mindre. Men nu flera år senare och med massa träning och onani så säger de jag legat med att jag är härligt trång.
Så vänta med och operera och jobba med knipövningar istället.
Det fungerar bra nu men det kommer inte fungera bra när jag fött igen. Jag förstår inte det konstiga i att vilja få tillbaka sin kropp?
Det enda som får mig att inte bryta ihop av ångest är tanken på att få chansen att göra denna operation. Det är det enda som hjälper. Det funkar inte att bara tänka att jag duger som jag är, det är bullshit och jag kommer knappast duga med ett stort hål efter förlossningen. Gör jag inte denna operation så kommer jag må sjukt dåligt resten av mitt liv. Genom att göra detta så vinner jag psykiskt då jag kommer må bra i mig själv, och min man kommer vinna fysiskt. Så snälla, sluta ifrågasätt.
Jag vet att en person skrivit negativ erfarenhet av operationen, även positiv erfarenhet finns att läsa i tråden. Jag läser gärna både och för att bilda en så bra uppfattning som möjligt innan det är dags att ta tag i det.
Det fungerar bra nu men det kommer inte fungera bra när jag fött igen. Jag förstår inte det konstiga i att vilja få tillbaka sin kropp?
Det enda som får mig att inte bryta ihop av ångest är tanken på att få chansen att göra denna operation. Det är det enda som hjälper. Det funkar inte att bara tänka att jag duger som jag är, det är bullshit och jag kommer knappast duga med ett stort hål efter förlossningen. Gör jag inte denna operation så kommer jag må sjukt dåligt resten av mitt liv. Genom att göra detta så vinner jag psykiskt då jag kommer må bra i mig själv, och min man kommer vinna fysiskt. Så snälla, sluta ifrågasätt.
Jag vet att en person skrivit negativ erfarenhet av operationen, även positiv erfarenhet finns att läsa i tråden. Jag läser gärna både och för att bilda en så bra uppfattning som möjligt innan det är dags att ta tag i det.
Du önskar svar men bemöter inte ens "Beata".
Känns lite som " hur fejkar man orgasm"-trådarna
Du önskar svar men bemöter inte ens "Beata".
Känns lite som " hur fejkar man orgasm"-trådarna