• Anonym (Mamma)

    Är hon verkligen så sen? Toaletträning barn

    Min dotter fyller 6 år i år och är inte helt torr än. Hon har såklart ingen blöja med brukar kissa på sig 3-4 gånger i veckan ungefär, alltså varannan dag. Jag var själv 8-9 år innan jag slutade kissa på mig regelbundet så jag har inte tänkt så mycket på det. Hon duschar av sig och byter själv kläder när det händer. Hon har alltid med sig ombyte i en väska. 


    Nu har en av hennes kompisars föräldrar reagerat och haft värsta samtalet med mig. Frågat varför vi inte uppsökt läkare mm Helt ärligt är det inte ens något som slagit mig, jag var exakt likadan och det är inget fel på mig idag. Trodde det var så för många. Vad är era erfarenheter? 

  • Svar på tråden Är hon verkligen så sen? Toaletträning barn
  • Anonym (E)
    Anonym (Mamma) skrev 2021-07-11 17:58:33 följande:
    Potträna?! Hon går på toaletten inte pottan. Det handlar INTE om samma sak små barn behöver jobba på för henne.

    Jag har läst det, vuxna tycker det är okej att mobba ett funktionktionshindrat barn. Det är fruktansvärt. Jag vet att det finns sådana människor och har träffat ett par stycken i verkligheten. Jag tror på att ge dem så lite uppmärksamhet så möjligt, personer med sådan människosyn är inga jag vill ha i mitt liv överhuvudtaget oavsett om mitt barn har problem eller inte.

    Du TYCKER inte att det är lärarnas jobb, det är en åsikt du har och du har rätt att ha den ÅSIKTEN, fakta är att det är lärarens jobb, du tycker det är fel. Återigen en åsikt. Åsikt och fakta är inte samma sak. Lärarnas jobb i lågstadiet handlar om mer än bara undervisning, de har pedagogiska luncher, passar barnen på rasten (rastvakter går runt på skolgården) och de ska hjälpa till vid problem under skoldagen t.ex påminna om att gå på toaletten.
    När man tränar små barn att bli av med blöjor kallas det potträning, oavsett om det är potta eller toalett de kissar i. Din dotter är fortfarande inte blöjfri/pottränad.

    Det är inte en åsikt, det är direkt personlig kunskap det är frågan om. Jag talar om för dig att det inte är lärarnas uppgift att påminna din dotter att gå på toan, det är fakta.
  • Inteutanproblem
    Anonym (Utred) skrev 2021-07-09 19:36:03 följande:

    OM du som förälder misstänker att ditt barn har en diagnos...utred NU...ja visst finns det tillfällen när det inte är en fördel MEN de gånger det ÄR en fördel att veta om och kunna agera utifrån det uppväger de få tillfällena ! Tjejer med autism och eller ADD/ADHD utreds ofta senare i livet än killar och en stooor majoritet av dessa tjejer har hunnit utveckla en depression innan de utreds !!! JA skolan ska anpassa oavsett diagnos eller inte MEN verkligheten är inte så...pengarna finns inte och för att få extra anslag till skolan krävs även om lagen inte säger så en diagnos .... Tjejer med npf-diagnoser håller i allmänhet i hop de första åren i skolan..kanske tom hela låg och mellanstadiet men till ett oerhört högt pris... Desto tidigare de kan få en förklaring till varför de inte tänker och agerar som " alla andra" desto lättare är det för dem själva att accpetera och förstå sig själva .


    Håller verkligen med!

    Mina föräldrar resonerade som du TS, både om mig och om min bror. Min bror hade turen att vara mer impulsiv än jag, och gjorde en ogenomtänkt sak i yngre tonåren som gav enorma konsekvenser. Av så pass allvarlig grad att polis och Soc kopplades in, och en utredning gjordes vare sig mina föräldrar ville det eller inte. Hade verkligen inte gått så bra i livet för honom som det nu gjort, tack vare diagnosen han fick i och med den utredningen. Mina föräldrar tog det då på allvar och han fick både anpassning och stöd. Högskoleutbildning. Bra jobb. Fin familj. Är väldigt glad för att det gått så bra för honom.

    Så jag då? Ingenting har gått som det borde. För jag kan inte. Min hjärna funkar inte som alla andras, men eftersom att jag alltid varit tystlåten, snäll och klok som barn lyckades jag på något sätt flyga under radarn i skolan. Förskolepersonalen flaggade dock, men mina föräldrar lyssnade inte. Samtidigt blev jag bättre och bättre på att maskera mina problem ju äldre jag blev. Otaliga depressioner, misslyckade försök till utbildning och att klara av en normal arbetsplats senare sitter jag här som 30+ år gammal kvinna och har inte i närheten av det liv jag önskat mig, eller och såg framför mig. Gått och känt mig som en utomjording hela mitt liv, och såklart misstänkt autism många gånger. Men tidigare alltid blivit avfärdad kring det, så gav upp om den diagnosen. Fast forward cirka 12 år ifrån då jag gav upp, vilket landar oss i ungefär 1,5 år sedan. Fick nog av att inte begripa vad fan som är felet. Sökte för att bli utredd. Nog tusan har jag autism alltid. Man har en mycket bättre förståelse idag för hur autism kan uttrycka sig, och att flickor tenderar till att försöka dölja sina svårigheter. Man maskerar, försöker bli normal, har special intressen som inte utåt verkar onormala osv. Så många tänker felaktigt att flickan inte har så stora problem, så en diagnos är inte nödvändig. Men det sker ju på bekostnad av både ork, energi, och den man egentligen är som människa. Ju äldre man blir desto svårare blir det, iom att samhället ökar kraven och förväntningarna i takt med att man går från barn till tonåring, från tonåring till vuxen.

    Min mor är idag väldigt ångerfull över att dom inte utredde mig som barn. Vet inte vad jag skall känna om det, men är i alla fall glad över bättre sent än aldrig.

    TS en annan sak, i vissa landsting är det flera års kö för att få komma till utredning. Något som tidigare enbart drabbat vuxna, men som tyvärr börjat spilla över till BUP. Så tanken på att vänta? Ja alltså, det kan straffa sig. I alla fall om ni inte har råd att gå till privat klinik, en autism utredning privat kostar ca 40-60tkr.
  • Anonym (Mamma)
    Inteutanproblem skrev 2021-07-11 19:43:05 följande:
    Håller verkligen med!

    Mina föräldrar resonerade som du TS, både om mig och om min bror. Min bror hade turen att vara mer impulsiv än jag, och gjorde en ogenomtänkt sak i yngre tonåren som gav enorma konsekvenser. Av så pass allvarlig grad att polis och Soc kopplades in, och en utredning gjordes vare sig mina föräldrar ville det eller inte. Hade verkligen inte gått så bra i livet för honom som det nu gjort, tack vare diagnosen han fick i och med den utredningen. Mina föräldrar tog det då på allvar och han fick både anpassning och stöd. Högskoleutbildning. Bra jobb. Fin familj. Är väldigt glad för att det gått så bra för honom.

    Så jag då? Ingenting har gått som det borde. För jag kan inte. Min hjärna funkar inte som alla andras, men eftersom att jag alltid varit tystlåten, snäll och klok som barn lyckades jag på något sätt flyga under radarn i skolan. Förskolepersonalen flaggade dock, men mina föräldrar lyssnade inte. Samtidigt blev jag bättre och bättre på att maskera mina problem ju äldre jag blev. Otaliga depressioner, misslyckade försök till utbildning och att klara av en normal arbetsplats senare sitter jag här som 30+ år gammal kvinna och har inte i närheten av det liv jag önskat mig, eller och såg framför mig. Gått och känt mig som en utomjording hela mitt liv, och såklart misstänkt autism många gånger. Men tidigare alltid blivit avfärdad kring det, så gav upp om den diagnosen. Fast forward cirka 12 år ifrån då jag gav upp, vilket landar oss i ungefär 1,5 år sedan. Fick nog av att inte begripa vad fan som är felet. Sökte för att bli utredd. Nog tusan har jag autism alltid. Man har en mycket bättre förståelse idag för hur autism kan uttrycka sig, och att flickor tenderar till att försöka dölja sina svårigheter. Man maskerar, försöker bli normal, har special intressen som inte utåt verkar onormala osv. Så många tänker felaktigt att flickan inte har så stora problem, så en diagnos är inte nödvändig. Men det sker ju på bekostnad av både ork, energi, och den man egentligen är som människa. Ju äldre man blir desto svårare blir det, iom att samhället ökar kraven och förväntningarna i takt med att man går från barn till tonåring, från tonåring till vuxen.

    Min mor är idag väldigt ångerfull över att dom inte utredde mig som barn. Vet inte vad jag skall känna om det, men är i alla fall glad över bättre sent än aldrig.

    TS en annan sak, i vissa landsting är det flera års kö för att få komma till utredning. Något som tidigare enbart drabbat vuxna, men som tyvärr börjat spilla över till BUP. Så tanken på att vänta? Ja alltså, det kan straffa sig. I alla fall om ni inte har råd att gå till privat klinik, en autism utredning privat kostar ca 40-60tkr.

    Jag är inte emot en utredning, jag tycker inte det är nödvändigt just nu i framtiden kan det ändras. Om det behövs kommer hon få göra en utredning, om t.ex skolan tar upp det så kommer jag självklart kontakta BUP så tar jag det därifrån. Tillskillnad mot dina föräldrar så kommer jag lyssna. Det låter också som att ni inte fick den hjälp och stöd ni behövde, var det så? Det kommer min dotter få så det är en helt annan situation. Jag ser det inte som att man antigen är för eller emot en utredning, för mig beror det på situationen runt omkring. Jag barnrättskommitté att betala privat om det är långa köer. 


    Eftersom flera stycken har autism i vår släkt (även kvinnor) och vi har det i vår familj så vet min dotter vad autism är och vi pratar om det regelbundet. Oavsett utredning eller inte kommer hon aldrig behöva undra och läsa på själv. Det enda en utredning kommer ge oss är några pappersark, inget mer. Behövs pappersaken för att hon ska få det stöd hon behöver skaffar vi dem, annars inte. 


    Jag har ganska bra koll på vilka svårigheter hon har och eftersom vi pratar om det så pass ofta är jag säker på att jag åtminstone fram till tonåren kommer kunna se rätt bra vad hon behöver hjälp med och inte. 

  • Anonym (Mimmi)
    Anonym (Mamma) skrev 2021-07-11 18:55:49 följande:
    Du är en av dem som gör det.

    Tragiskt att du inte inser det själv.
    Anonym (Autist) skrev 2021-07-11 18:31:36 följande:

    Jag tycker det tillhör föräldrars uppgifter att just förutse vad som kan hända och förhindra att tråkiga saker händer. Du däremot stoppar huvudet i busken och förnekar allt.  

    Jag "tror" inte att din dotter kommer att bli mobbad, jag bara skriver att möjligheten finns. Det skrivs ofta om mobbning, varför är du så tvärsäker på att det inte kommer att drabba din dotter.

    Vaddå "trycka upp det i ansiktet"? Startar man en tråd får man vara beredd på att folk skriver vad de tycker, inte vad man själv vill höra.

    Baserat på "ingenting"? Jag är autist och vet hur det är att bli mobbad och utfrusen. Du tycks inte veta nånting om det. Du kallar att någon säger emot dig för mobbning. Då vet man verkligen inget om mobbning.

    Det är så uppenbart, du blir sur på alla som skriver vad du inte vill höra. Då är det fel på dom. De som däremot har positiva erfarenheter öser du beröm över. Du kommer att vara svår att samarbeta med för lärarna, eftersom du aldrig ser att du själv gör fel, bara andra. Skulle din dotter bli mobbad så är det säkert lärarnas fel, enligt dig.


    Ja, det är lärarnas fel och de som mobbar. Vems fel skulle det annars vara? Min dotters?

    Jag vet men gör det inte mer rätt. Folk har rätt att vara hur jävliga de vill, vi har yttrandefrihet frågan är om man verkligen måste vara det. På vilket sätt blir världen en bättre plats att att attackera ett barn?

    Att ha olika åsikter kan man ha, att kalla min dotter äcklig och tala nedvärderande är något annat. Det är inte att säga emot utan mobbing. Kanske har du varit utsatt för så mycket att du inte känner igen förolämpningar och att någon trycker ner längre, att det har blivit en naturlig del i din vardag. Det är tragiskt i så fall. På vilket sätt är att säga: tack för svaret att ösa beröm över någon?

    Att du är autist ger dig inte ett frikort till att bete sig illa, det ger dig inga kunskaper om alla autister eller en magisk kristallkula du kan se framtiden med.
    Jag har definitivt inte mobbat din unge, hur skulle jag kunna det? Jag vet för i hela världen inte ens vem ni är!
    Däremot berättar jag för dig, mamman, hur jag skulle agera om en kompis till mitt barn inte är dagtorr och kissar ner sig då och då.
    Jag vill inte ha ett sånt barn i mitt hem, och det är min fulla rätt att säga nej.

    Det är inte mobbing, jag skulle aldrig säga det direkt till barnet utan dig föräldern. Jag antar att du skulle gå i taket och gapa och härja, men det får gå. Jag har fortfarande rätt att bestämma vem som är välkommen i mitt hem.

    Sen undrar jag VEM som har kallat din dotter för äcklig. Kan du inte berätta vilket citatnummer det är?

    DU tar illa vid dig, din dotter (hoppas jag) vet inget om den här tråden och vad som krivs.
    Jag och många med mig tycker att du resonerar fel. 
    Vi är fler som tycker att 1. använd blöja/inkontinentsskydd på barnet när hon inte är hemma och 2. utred stackarn för eventuell diagnos.

    Nu ska du väl börja härja med mig igen, gör det. Min åsikt står fast oavsett.
    Och din dotter är INTE äcklig, men hon behöver profissionell hjälp. Låt henne få det.
  • Anonym (Autist)
    Anonym (Mamma) skrev 2021-07-11 18:55:49 följande:
    Du är en av dem som gör det. Tragiskt att du inte inser det själv.
    Anonym (Autist) skrev 2021-07-11 18:31:36 följande:

    Jag tycker det tillhör föräldrars uppgifter att just förutse vad som kan hända och förhindra att tråkiga saker händer. Du däremot stoppar huvudet i busken och förnekar allt.  

    Jag "tror" inte att din dotter kommer att bli mobbad, jag bara skriver att möjligheten finns. Det skrivs ofta om mobbning, varför är du så tvärsäker på att det inte kommer att drabba din dotter.

    Vaddå "trycka upp det i ansiktet"? Startar man en tråd får man vara beredd på att folk skriver vad de tycker, inte vad man själv vill höra.

    Baserat på "ingenting"? Jag är autist och vet hur det är att bli mobbad och utfrusen. Du tycks inte veta nånting om det. Du kallar att någon säger emot dig för mobbning. Då vet man verkligen inget om mobbning.

    Det är så uppenbart, du blir sur på alla som skriver vad du inte vill höra. Då är det fel på dom. De som däremot har positiva erfarenheter öser du beröm över. Du kommer att vara svår att samarbeta med för lärarna, eftersom du aldrig ser att du själv gör fel, bara andra. Skulle din dotter bli mobbad så är det säkert lärarnas fel, enligt dig.


    Ja, det är lärarnas fel och de som mobbar. Vems fel skulle det annars vara? Min dotters?

    Jag vet men gör det inte mer rätt. Folk har rätt att vara hur jävliga de vill, vi har yttrandefrihet frågan är om man verkligen måste vara det. På vilket sätt blir världen en bättre plats att att attackera ett barn?

    Att ha olika åsikter kan man ha, att kalla min dotter äcklig och tala nedvärderande är något annat. Det är inte att säga emot utan mobbing. Kanske har du varit utsatt för så mycket att du inte känner igen förolämpningar och att någon trycker ner längre, att det har blivit en naturlig del i din vardag. Det är tragiskt i så fall. På vilket sätt är att säga: tack för svaret att ösa beröm över någon?

    Att du är autist ger dig inte ett frikort till att bete sig illa, det ger dig inga kunskaper om alla autister eller en magisk kristallkula du kan se framtiden med.
    Det skulle delvis vara ditt fel, eftersom du blivit varnad men ändå inte vill göra något för att förebygga det. Lärarna är inte med de mobbade barnen hela tiden.

    Vem har attackerat något barn här? Du resonerar som om varje kritik mot dig är kritik mot ditt barn. Ditt barn har ingen skuld. Klart ingen ska klandra henne. Men att låtsas som att allt är helt normalt, inga bekymmer, det är bara att kissa på sig, är också fel.

    Var har jag kallat din dotter äcklig? Fortfarande, att kritisera en vuxen människas inställning, dvs din, är inte mobbning och inte att trycka ned någon. Däremot så tycker jag att du trycker ner alla som inte säger vad du vill höra. Det blir så uppenbart att de som säger att deras barn aldrig blivit retade, de säger precis vad du vill höra.

    Nej, jag har ingen kristallkula. Har du?
  • TeresB
    Anonym (E) skrev 2021-07-11 19:01:29 följande:

    När man tränar små barn att bli av med blöjor kallas det potträning, oavsett om det är potta eller toalett de kissar i. Din dotter är fortfarande inte blöjfri/pottränad.

    Det är inte en åsikt, det är direkt personlig kunskap det är frågan om. Jag talar om för dig att det inte är lärarnas uppgift att påminna din dotter att gå på toan, det är fakta.


    Nja ja jo det kan man absolut be en lärare om. Olika barn har olika behov och det har skolan som uppgift att hjälpa till med. Som förälder bör man träna hemma och skolan följer upp. Jag förstod inte att det fanns ytterligare problematik för barnet men gör väl snarare att skolan har än större ansvar att följa upp och stötta?

    Som förälder är man vanligtvis inte med och vi har skolplikt.

    Vilken hård ton det är här, hur hjälper det tror ni?

    Människan behöver stöttning och kanske lite tips och råd.
  • Anonym (E)
    TeresB skrev 2021-07-11 21:57:19 följande:
    Nja ja jo det kan man absolut be en lärare om. Olika barn har olika behov och det har skolan som uppgift att hjälpa till med. Som förälder bör man träna hemma och skolan följer upp. Jag förstod inte att det fanns ytterligare problematik för barnet men gör väl snarare att skolan har än större ansvar att följa upp och stötta?

    Som förälder är man vanligtvis inte med och vi har skolplikt.

    Vilken hård ton det är här, hur hjälper det tror ni?

    Människan behöver stöttning och kanske lite tips och råd.
    Ja, man kan BE om det. Man kan inte kräva det däremot. Och jag tror många lärare ställer upp också. Men fortfarande, sånt där får man ju i första hand se till att försöka lösa själv på olika sätt innan man lägger det i knät på andra och förväntar sig att de bara ska fixa.

    TS vill ju inte utreda dottern, fast hon redan "vet" att hon har en diagnos av något slag så skolan kommer ju att hjälpa så mycket som möjligt, men det är lättare att anpassa på rätt sätt om man vet problematiken.

    Jag tror att många är trötta på ts egen attityd, som man ropar får man svar.
  • Anonym (Lilly)
    Anonym (Mamma) skrev 2021-07-08 19:20:32 följande:

    Min dotter fyller 6 år i år och är inte helt torr än. Hon har såklart ingen blöja med brukar kissa på sig 3-4 gånger i veckan ungefär, alltså varannan dag. Jag var själv 8-9 år innan jag slutade kissa på mig regelbundet så jag har inte tänkt så mycket på det. Hon duschar av sig och byter själv kläder när det händer. Hon har alltid med sig ombyte i en väska. 

    Nu har en av hennes kompisars föräldrar reagerat och haft värsta samtalet med mig. Frågat varför vi inte uppsökt läkare mm Helt ärligt är det inte ens något som slagit mig, jag var exakt likadan och det är inget fel på mig idag. Trodde det var så för många. Vad är era erfarenheter? 


    Ja det är såklart jättesent om det händer flera ggr/vecka någon gång är ju inget konstigt om barnet inte hinner men det här är ju väldigt ofta. Jag tycker det låter väldigt konstigt att ditt barn inte värkar tycka det är ett problem och duschar sv sig själv och byter om själv. Då känns det ju dom hon tycker det är helt naturligt. Pratar ni om det här? Att det inte är ok. Du bör absolut. Ta kontakt med läkare för att få hjälp och stöd hur ni ska lösa det här för att vara 6 år och kissa på sig så här ofta kan inte vara lätt för din dotter. Kan tro att kompisar tycker det är jättekonstigt och jag som förälder skulle inte villa ha ett barn som var så storr hemma hos mig som kissade på sig så ofta.
  • Glinda från Oz
    Anonym (E) skrev 2021-07-11 22:59:14 följande:
    Ja, man kan BE om det. Man kan inte kräva det däremot. Och jag tror många lärare ställer upp också. Men fortfarande, sånt där får man ju i första hand se till att försöka lösa själv på olika sätt innan man lägger det i knät på andra och förväntar sig att de bara ska fixa.

    TS vill ju inte utreda dottern, fast hon redan "vet" att hon har en diagnos av något slag så skolan kommer ju att hjälpa så mycket som möjligt, men det är lättare att anpassa på rätt sätt om man vet problematiken.

    Jag tror att många är trötta på ts egen attityd, som man ropar får man svar.
    Jag håller absolut inte med ts i allt men hon har rätt i att lärare ska hjälpa med toabesök om det behövs. Med sak menar jag att det inte är frivilligt. Kan också se att fler sagt samma sak till dig. 
  • Anonym (E)
    Glinda från Oz skrev 2021-07-12 08:33:25 följande:
    Jag håller absolut inte med ts i allt men hon har rätt i att lärare ska hjälpa med toabesök om det behövs. Med sak menar jag att det inte är frivilligt. Kan också se att fler sagt samma sak till dig. 
    Som vanligt har du fel Glinda. Jag talar om fakta - det ingår inte i en lärares arbetsuppgifter. Punkt.
Svar på tråden Är hon verkligen så sen? Toaletträning barn