Han den jäveln, nu får han dra lasset själv. Otrogna as.

Tack!

Nej då, men jag har ingen lust att dejta. Jag har det så himla bra nu så det byter jag inte bort.
Aldrig mer sambo, det är det garanti på.

En lekkamrat tids nog kanske...

Eller hur?
Två otrogna as ihop, varav det ena är gammal nog att vara förälder till den andra.

De förtjänar varandra och lär nog få smaka på sin egna medicin tids nog, en av dem iaf. Troligen han, när hon ledsnat på sin farbror.

Tack, jo jag har det superbra!

Nejdå, inget jag går och tänker på till vardags.
Men så kom jag ihåg tråden och tänkte bara uppdatera lite.

Jag önskar dem knappast lycka till, kan nog erkänna att jag kommer känna lite skadeglädje när exet blir dumpad.

Dem enda det är synd om är tjejens två små barn, får väl hoppas att pappan till barnen inte låter sina eventuella känslor förmedlas genom dem. De har ju inte gjort något, mer än att bli uppslitna från sin familj och bli boende vv (gissar jag). De bor inte ens nära barnens pappa.

Men det är ju inte min huvudvärk.

Mina barn är i åldern så att de inte påverkas av detta alls. Inte mer än att deras uppfattning om exet har förändrats drastiskt. De trodde ju, som jag, att han var en hyvens prick. Tills han bevisade motsatsen.

Du har helt rätt.

Nejdå, det behöver du inte ligga sömnlös över.

Fullständigt aspackad.

Vi pratade inte alls. Inte mer än det absolut nödvändiga.

Vi åt inte tillsammans. Han fick laga sin egen mat. (Fattas bara annat.)

Sov i sängen gjorde jag. Inte han. Jag hade hellre sovit i tält än att dela säng med honom.
Också en jättestor fördel numera, att inte störas av en snarkande man.

Radhus i två plan, 110 kvadrat.

Hon flyttade in strax efter jag lämnat nyckeln till exet. Så direkt från huset in i hans hem.
Jag hann knappt ut.

Det finns så mycket mer att berätta men då blir det för lätt för de som ev känner oss att förstå vem det handlar om.

Det har du faktiskt rätt i. Egenligen vore det kanske bara bra.

Du har också rätt i att han inte är värd att lägga energi på, jag fick bara för mig att uppdatera lite om hur det gått.

Idag är det midsommarafton iallfall, och solen skiner!
Jag åker till stranden och solar ett par timmar för att sen styla mig lite för kvällens äventyr.

Livet är gott!

Hoppla, jag hade glömt både tråden och själva Familjeliv!
Har inte varit inloggad sedan 2022 vad jag kan minnas.

Det var kul att läsa tråden igen och jag är idag SÅ himla glad att jag kom ifrån min halvljumma relation med exet. Tänkt någon  gång på hur allt skulle slutat om jag inte fått syn på det där meddelandet, kanske hade jag gått och harvat på i en grå vardag fortfarande. Utåt sett lyckclig och glad som en lärka, men inombords less och mer och mer uttråkad.
Ärligt talat så hade jag nog lämnat vid det här laget ändå.

Någon trodde att jag var bitter, det var jag aldrig. Tvärtom så kände jag mig befriad! Som en utsläppt burfågel. Snart har det gått tre år sedan jag flyttade hit till min eget lilla paradis.

Vad exet pysslar med eller om han fåt någon ungen har jag ingen aning om, har inte tänkt på honom på länge.

Däremot har jag träffat en man som berikar mitt liv SÅ mycket.
Står dock fast vid att någon ihopflytt inte kommer att ske, men där är vi överens så det kommer sannolikt inte att bli ett diskussionsämne.
Vem är jag att lämna denna underbara våning med havsutsikt? OCh vem är han att lämna sin gård?
Nej, vi gör det bästa av situationen istället och "bor" lite fram och tillbaka hos varandra, och ibland bor vi för oss själva.

Förväntar mig inget svar på detta, men ville ändå uppdatera nu när jag hittat tillbaka hit.

Livet är njutningsfull och jag är ingen häxa!