Inlägg från: Lövsångerska1991 |Visa alla inlägg
  • Lövsångerska1991

    Försöka bli gravid i höst, följas åt?

    evelinagra1 skrev 2021-08-23 15:30:01 följande:

    Ändrar min BIM då mensen kom idag..

    26/8 bez (31 år 1:a försöket, 1:a barnet)

    26/8 slo92 (28 år, 1a försöket, 1a barnet)

    26/8 SecretFlower (35 år, 1a försöket, 4e barnet)

    26/8 Flizz (30 år, 6:e försöket, 3:dje barnet)

    28/8 Värphönan (36 år, 9:e försöket, 1 mf 1 ma, andra barnet)

    29/8 Sheltie (25 år, 2:a försöket, 1:a barnet)

    29/8 Willow89 (32 år, femte försöket med första barnet)

    1/9 Jenek18 (30 år, första försöket med första barnet)

    3/9 Mangosmoothien (28 år, 1a försöket, 1a barnet)

    4/9 Kiwikiwi (31 år, första försöket med första barnet)

    4/9 Lövsångerskan (30 år, första försöket med första barnet)

    5/9 L0uis3 (28 år, försökt i 3 år med första barnet)

    6/9 Meemelie (32 år, första försöket med andra barnet)

    7/9 aann (28 år, 6:e försöket, första barnet)

    7/9 knyttets (25 år, andra försöket, första barnet)

    31/8 chouette (32 år, första försöket, andra barnet)

    9/9 Junii91 (30 år, andra försöket, första barnet)

    11/9 beckizen (27 år, andra försöket med första barnet)

    14/9 Chilins (30 år, första försöket, första barnet)

    16/9 Juli1990 (31 år, andra försöket med första barnet)

    ?/9 Hurtänktedunu (31 år, första försöket efter ma, tredje barnet)

    20/9 evelinagra1 22 år ( 5e riktiga försöket, första barnet)

    7/10 LJM91 (30 år, andra försöket, första barnet)

    ?/? Wave mother (37 år, första försöket efter ma, första barnet

    ??/?? toughshit (28 år, första försöket, andra barnet)


    Tråkigt att mensen kom! Jag tror på nästa månad! :) många som har BIM redan på torsdag, spännande.
  • Lövsångerska1991
    Meemelie skrev 2021-08-23 22:42:06 följande:

    Jag är mest glad om jag får en bebis, bryr mig inte om vilket kön. Tror nog inte riktigt på att man kan påverka det själv heller. Har en son sedan innan så på ett sätt hade det väl varit kul med en tjej nästa gång, men samtidigt så känner jag att jag vet ju hur det går till med en kille och har ju såklart sparat massa saker som en eventuell lillebror hade kunnat ärva. Men en tjej som gillar att leka med bilar hade också funkat!


    Känner det samma. Tidigare har jag tänkt att det skulle vara roligt med en ficka, kanske för att jag har en föreställning av att se sig själv mer i en flicka, men jag tycker båda känns väldigt mysigt just nu. Jag vill däremot ha ett friskt barn, och är orolig för att få veta att något är fel ganska långt in i graviditeten. Hur ska man ställa sig till kromosomavvikelser t.ex? Det verkar man få reda på så sent som vecka 15-20.
  • Lövsångerska1991
    Semlan3 skrev 2021-08-24 06:36:05 följande:

    Håller med. Typ hatar mig själv så mycket för att jag ens gick och funderade över kön innan rul. Hade ju inte spelat någon roll utan önskar bara att allt såg bra ut och att jag hade fått behålla min lilla flicka.


    Du ska inte hata dig själv! <3 Det är normalt att vara nyfiken på vilket kön man ska få och att föreställa sig det ena eller andra, man blir alltid glad sen oavsett kön. Min mamma hade tre döttrar före mig och kände att hon inte visste hur hon skulle ta hand om en pojke. Nu blev jag ju flicka, men det hade självklart gått bra ändå. Men det är normalt att tänka så, det är bara tankar och inget som påverkar utfallet av graviditeten. Men förstår att du känner en stor sorg. Håller tummar och tår för att ni snart ska till en graviditet och att allt kommer gå superbra den här gången!
  • Lövsångerska1991
    Wave Mother skrev 2021-08-24 06:50:25 följande:

    Känner också samma! När det gäller kromosomavvikelser osv. kan man ju göra NIPT från ca vecka 10, och borde då få svar runt vecka 12 eller så. (I och för sig bör man kanske göra fostervattensprov också om det är hög sannolikhet för att vara säker, så då kan det ju dra ut längre). 


    Okej. Känns ändå tufft hur man än skulle välja om man får ett sådant besked. Men bra om man kan få det så tidigt som möjligt.
  • Lövsångerska1991
    knyttets skrev 2021-08-24 07:46:28 följande:

    Här är det ÄL på gång! Var så besviken på ÄL-stickorna förra månaden då jag inte lyckades fånga någon, men tog till mig tipset om att testa både morgon och kväll och nu ser det ut som att jag faktiskt fångat en stegring. Så kul! Blir bebisverkstad närmsta dagarna :)


    Härligt! En stark stegring också! :) Om jag får mens så kommer vi börja ha sex lite närmare ägglossning än vi gjorde den här gången, för min sambo fick som ett skavsår för att vi haft så mycket sex så då blev det inget den sista av mina mest fertila dagar. Dessutom blev det såret kanske av att jag inte var tillräckligt våt en gång för att vi var så stressade, så vi ska försöka att ta det mer lugnt.
  • Lövsångerska1991
    Värphönan skrev 2021-08-24 07:29:49 följande:

    Jag va på kub i v 13 fick gjort moderkaksprov onsdagen efter besked om avvikelse och en vecka senare hade vi fått svar på att det inte var trisomi 13, 18 eller 21. Sen fick vi vänta 1,5 vecka till på fullständigt svar. I vårt fall va det inget kromosomfel utan ett annat syndrom som gjorde att han lämnade oss i v 18. Gör man fostervattensprov däremot får man vänta längre för det görs inte innan v 15 eller hur det va.


    Så jobbigt att få de beskeden en bit in i graviditeten och att ni sen förlorade pojken. Skickar en kram <3 Jag hoppas att det ska gå jättebra för er nu när ni försöker igen! Tänker att har man varit med om det en gång, så kanske det är ganska liten risk att det ska bli likadant igen.
  • Lövsångerska1991
    Wave Mother skrev 2021-08-24 08:49:45 följande:

    Ja, det är nog tufft när det än kommer. På något sätt känns 12 veckor ändå som en viktig gräns, efter det får jag för mig att är många som slappnar av lite och känner att de kommit förbi de värsta riskerna, och då tror jag det blir en än värre chock att få negativa besked. För oss upptäcktes MA vid UL innan NIPT (var i v 10 eller 11), så jag är på så sätt glad att vi valde att göra det. Annars hade jag kanske fått gå ända till KUB utan att veta.


    Jo det känns faktiskt så, som att man tänker att nu borde det gå bra för det har gått 12 veckor. Det är ju betydligt ovanligare med missfall efter 12 veckor som jag förstår så det är ju förståeligt. Och då blir det ju förstås en chock om det sen ändå händer. Är ledsen för att ni var tvungna att gå igenom MA, men som du säger var det nog bättre att det upptäcktes tidigare. Önskar er all lycka nu vid nästa försök <3 Tror det kommer gå bra denna gång!
  • Lövsångerska1991
    Kiwikiwi skrev 2021-08-24 09:17:53 följande:

    Jag håller med, låg häromnatten och tänkte på det där TÄNK OM i olika scenarion och som du säger tänk om vi blir det paret som har svårt eller inte kan få barn. Nu är de så mycket fokus på mig och att jag tror att chanserna är okej för att jag har regelbunden mens, fått positivt utslag på äl (inte upplevt så mycket fertil sekret dock) osv, men kan ju vara så att min sambo inte "kan få barn".

    Är också rädd att den här stressen som man läser om överallt som kan göra att man inte blir gravid trots att allt ser bra ut. Däremot har jag svårt att tro att att folk som blivit gravida aldrig upplevt stressen i att planera ligg kring ägglossning eller haft mycket barnlängtan och läst på mycket om det och ägnar mycket tankar åt det.

    Hoppas inte jag låter negativ nu, vill egentligen bara öppna upp. De som jag tycker har varit jättekul att läsa är en tråd med BIM augusti där många har plussat, då tänker jag att vi förhoppningsvis är ett gäng som plussar även i september och om inte nu så under hösten.


    Jag tänker så där också. Och min sambo vill helst inte att vi använder spermier från en donator om det är så att det inte går. Jag hade kunnat tänka mig det, och även äggdonation. Han hade hellre adopterat om det inte gick på det traditionella sättet eller med ivf (hans spermier). Kan också tänka mig adoption, men det är ju en lång process och egentligen vill jag bära ett barn i magen, allra helst vårt biologiska barn.

    Är det någon här i tråden som nojar över att väga sig hos barnmorskan sen när det väl blivit en graviditet? Jag väger 5 kg för mycket enligt BMI (har gått ner två på lite mindre än en månad så jag jobbar på det) och jag tycker det är lite jobbigt. Min sambo vet inte min vikt och jag vill inte att han ska höra den. Jag blir orolig att barnmorskan ska säga något taskigt, för har läst skräckhistorier här på familjeliv. Det med vikt har varit jobbigt för mig genom livet, jag har när jag varit yngre haft någon typ av ätstörning och varit underviktig. Jag ser faktiskt inte tjock ut nu (inte smal heller) så tycker vikten är lite missvisande. Har framförallt fett på höfter, rumla och lår.
  • Lövsångerska1991
    Semlan3 skrev 2021-08-24 09:58:19 följande:

    Jag har bett om att jag inte vill veta min vikt hos barnmorskan. De har aldrig sagt någonting om det utan gillat läget. Jag har gått upp sjukt mycket under alla mina graviditeter men på eftekobtrollerna gått ner till ursprungsvikten utan att ha försökt gå ned i vikt. Så säg bara att du inte vill veta :)


    Har du inte behövt väga dig då eller har du blundat när du stör dig på vågen? Jag väger mig hemma, och känns okej att väga mig för mig själv, men att väga mig inför andra känns jobbigt.
  • Lövsångerska1991
    Junii91 skrev 2021-08-24 11:22:41 följande:

    Önskar att jag hade ork/tid att svara på alla ni som skriver men ville bara flika in här och säga att jag läser allt. Tycker det är så fint och starkt att vi kan dela med oss till varandra! Känns verkligen som jag har ett team bakom mig som kan stötta genom detta.

    Hade positivt ÄL-test igår morse. Låg kvällen innan och ikväll är det dags igen. Haha lite annorlunda att planera in sexet men så får det vara. Snart är det den långa väntan till BIM.

    Håller tummarna för er alla och kom ihåg att det är inte ovanligt att det kan ta tid att bli gravid. Men jag vet, man vill ju så gärna NU. Skickar er kram till er alla!


    Jag känner samma, vill svara på allas inlägg egentligen, men har inte riktigt tiden. Lite mer tid nu dock för är hemma sjuk.

    Till alla er som har svarat uppmuntrande om att jag inte ska oroa mig så mycket över viktkontroll hos barnmorskan, och som hejar på mig i min viktnedgång: tack!!! <3 Känner mig lite lugnare nu. Som ni säger, det behöver inte bli så att barnmorskan säger taskiga saker och man kan alltid byta barnmorska. Verkar vara fler som väger några kg över normalvikt, så känner mig lite mindre ensam nu också.
Svar på tråden Försöka bli gravid i höst, följas åt?