Nej, hunden och den relationen är ett komplement till den mänskliga. Jag behöver såklart bägge, men inte en människa som inte förstår hur enormt viktigt det är för mig.
Jag är inte ett dugg dedikerad om det inte rör sig om hundpromenader eller hundsporter. Gick upp över 20 kg under de 15 månader jag var mellan hundar sist ;)
För att jag har flyttat till en stad lååååhååhååångt ifrån min hemstad, och under de tio åren jag bott här har samtliga nya bekantskaper och vänner varit andra hundmänniskor som jag träffat i hundsammanhang. Har jag ingen hund kommer jag inte ut och träffar andra människor, så är det bara. Då sitter jag hemma.
Jag kan inte tävla i lydnad eller agility utan att ha en hund att tävla med. Andra motionsformer är jag bevisligen inte det minsta intresserad av ;)
Andrummet kommer av att jag är iväg med bara mig och min hund, antingen till klubben eller på promenader.
Det låter nog lite inrutat och så är det väl också. Har en del autistiska drag och är inte ett dugg intresserad av att lära känna människor jag inte identifierar mig med.
Men ja, vi är ju rörande överens om att såna som mig inte ska vara i en relation med någon som inte accepterar hundar. Det är väl lite som förhållanden där en inte vill något hellre än skaffa barn och den andra absolut inte vill ha. Ingenting att satsa på.
Paradisee skrev 2021-07-26 09:08:40 följande:
Räcker inte den kärlek du får av din partner och andra människor så ja, då får du väl göra slut. Skulle aldrig vara tillsammans med någon som resonerade som dig. Om en hund är viktigare än mig så vill jag inte vara med snubben.
Motionera kan man göra hur mycket man vill även om man ej äger en hund. Handlar om hur dedikerad du är.
På vilket sätt går hela din umgängeskrets förlorad om du ej har en hund? Kan ni inte umgås om du inte äger en hund? Låter väldigt märkligt.
Träna och tävla kan man göra utan en hund. Hur försvinner andrummet om du inte har en hund? Då blir det ju snarare så att du får ännu mer ensamhet.
Om man inte kan leva utan en hund i sitt liv så kanske man inte ska bli tillsammans med någon som inte vill ha hund. Då ska man först och främst jobba på sig själv så att man kan se en mening med livet även om man inte har en hund närvarande. Låter ganska destruktivt att enbart leva för hundar och inte kunna fungera annars. Sedan kan man då söka sig till likasinnade personer, alternativt vara singel.
Nej, jag hade inte flyttat ihop med någon som inte skulle vilja fortsätta ha sex. Vilken urbota korkad jämförelse. Det är ju något som hör till förhållandet, vilket inte en hund gör. Förstår du inte varför det är en korkad jämförelse så bör du nog tänka till ordentligt. Jämför du att plötsligt sluta ha sex i ett förhållande med att inte få skaffa en hund? Herregud..
Om ts sambo inte kan leva utan hundar så skulle hon ju ha skaffat en hund för länge sedan och inte flyttat ihop med en man som inte vill ha hund. Det är inte så att ts sambo hade en hund som ts tvingade henne att sälja för att de skulle kunna flytta ihop..
Nej, hela min person utgörs inte av sex. Så illa är det inte, tack och lov. Hur är den frågan relevant i den här diskussionen?
