Ignoramus skrev 2021-07-26 16:32:47 följande:
Det behöver som sagt inte bli så, folk kan ha förutfattade meningar och ändra sig längs vägen. Jag har sett det på nära håll, flera gånger. Men visst, insatserna är väldigt höga så det är kanske ingenting jag rekommenderar. Speciellt inte till totala främlingar.
Ja, en hund kräver massor av tid, jobb och pengar. Av ägaren. Sambons del i det hela behöver inte bli speciellt stor alls. Jag har en kompis som sköter precis ALLT med sin hund HELA tiden för att sambon inte ska behöva lyfta ett finger eftersom det inte är hans hund? men visst, hon lever också ett liv där det är möjligt. Det är verkligen inte alla förunnat.
Jag tar också det STORA ansvaret för min hund - det är någon gång om året det kör ihop sig och jag behöver hans hjälp med nån passning eller rastning. Det tycker jag gott han kan ställa upp på när han vet hur lycklig hundlivet gör mig. Faktiskt. Precis som jag gör mängder av andra kompromisser och uppoffringar i min vardag för att han ska få det lite bättre.
Jag avstår katt för att han är allergisk, och det är väldigt tråkigt för jag hade hemskt gärna haft en liten kisse. Men det är inte på långa vägar samma trauma som ett liv utan hund hade inneburit - där går gränsen ;)
Visst kan saker ändras längs vägen men det är väl inget som man ska räkna med.
Det var ju en person som föreslog i tråden att de kan göra på det här sättet, alltså att sambon får skaffa hund men att det då är hon som ska ta fullt ansvar för den. Jag tänker att det är en god tanke men jag tror inte att det kommer att funka i praktiken. Hunden blir ju en del av familjen och hårigt och smutsigt kommer det ju att bli, mer eller mindre. Ts lär behöva ta hand om hunden mer eller mindre, på något sätt. Så blir det automatiskt när man är tillsammans.
Skulle ju kunna vara så att ts sambo hade tagit hand om hunden hela tiden men det brukar inte bli så när ett par skaffar hund, även fast det egentligen bara är den ena personens hund. Sambon lär säkert vilja att ts ska passa hunden ibland och så blir det bara oftare och oftare och plötsligt så sitter ts där och har ansvar för en hund som han egentligen inte vill ha.
Visst kan de göra på det här sättet men jag tror att det blir bäst om båda parterna är överens om hundköpet. Det är en fin tanke men i praktiken så tror jag att det blir svårt att sambon ska ta fullt ansvar för hunden och ts inte behöva göra något. Oftast blir det nog inte riktigt så.
Hur de nu väljer att göra är ju givetvis upp till de själva.
