Psykisk ohälsa sjukskrivning

Ja det kan vara så att man klarar allt du räknar upp men inte klarar att jobba. Ett jobb kan ha helt andra stressmoment och krav än vad privatlivet har.

Du skulle också kunna se det som att du förstår att du inte vet allt som pågår inom och runt en annan person och bara släppa det. Det är faktiskt inget du har att göra med, känns lite konstigt att gå omkring och vara irriterad på hur nån annan lever sitt liv...

Jag själv orkar inte med eller har tid med alla de åtagande som den sjukskrivne har, just pga av att jag jobbar. Därför blir jag väldigt frågande till hur man kan orka med allt detta men inte kunna jobba? Självklart ska man få lov att vara sjuk om man är det men om man kan allt det där, kan man verkligen inte jobba det minsta då? Frågar för att jag verkligen inte förstår som frisk men någon annan i liknande situation kanske kan förklara?

Jag förstår dig TS och din frustration.

Men jag måste dock säga att det är skillnad på att prestera de sakerna du beskriver och att jobba. Att vara träningsledare för tennis.. hur långt är ett träningspass? Att träna, träffa vänner..

Din sjukskrivna vän kanske ägnar sig åt "roliga" aktiviteter max 5 timmar per vecka. När hon väl gör dessa roliga aktiviteter tar hon bild och uppdaterar på facebook. För utomstående kanske det ser ut som att hon bara gör massa roliga saker hela tiden.. men den roliga aktiviteten kanske bara varade i 30-60 minuter. Under de 30-60 minuterna har hon dessutom möjligheten att välja tempo själv.

Det är lite skillnad mot att arbeta 25%, 50%, 75% eller 100% på förutbestämd tid med förutbestämda arbetsuppgifter i ett förutbestämt tempo.

Efter de nätter då hon inte kunnat sova något ställer hon in träffar, gör om i planeringen. Det går inte att göra så med ett vanligt jobb.

Att hon hade vänner/familj på besök över några nätter.. hur ofta har hon det? 2 gånger per år? Efteråt är hon säkert helt slut och sängliggande i minst 3 dygn, kanske i en vecka om det vill sig illa.

Snälla döm inte din vän.

Nej, det är inte så konstigt när man agerat bollplank åt den här personen under hela sjukdomsförloppet. Jag vet att personen varit väldigt sjuk. Full respekt för det. Men nu är det full rulle, som vanligt innan sjukdom skulle jag vilja säga, och jag har svårt att fortsätta vara bollplank utan att känna mig irriterad. Så jag vill förstå. Alternativet är ju att den sjuke mister mig som vän om jag skiter i den som du tycker.

Jag själv orkar som sagt inte med alla dessa åtagande som den sjuke har just för att jag jobbar. Självklart hade jag också tyckt det varit kul att ha massor med fritid att göra både det ena och det andra. Därför undrar jag om man verkligen inte kan jobba det minsta om man har möjlighet att göra alla dessa saker som den sjuke gör?

Under en sjukskrivning ingår rehabilitering. För en med psykisk ohälsa kan det innebära aktiviteter. Eller snarare, det är viktigt för att bli bra igen.

Det är med all sannolikhet inte heltid som din bekant aktivera sig. Utan några timmar per dag och troligen en lång återhämtning efteråt.

Om personen tycker om att göra de här sakerna kan hen tillfriskna fortare, eftersom hen gör saker hen mår bra av.

Du kommer aldrig att förstå förrän du hamnar i den sitsen själv.

Min mamma blev sjukskriven 1997 pga diskbråck. Hon har inte jobbat en dag sen dess (fyller 65 i höst), sen många år tillbaks är hon sjukpensionär. Hon har haft otroligt mycket smärta i kroppen och gått på starka mediciner. Vissa dagar har hon knappt orkat upp ur sängen men gjort det ändå just för att hon vet att hon måste upp och röra på sig. På ytan har det sett ut som att det inte alls varit något "fel" på henne. Hon har varit på landet, hon har hund, hon har hjälp mina morföräldrar och sin sambos mamma mycket samt andra äldre grannar etc. Så på ytan har det sett ut som att hon minsann borde ha kunnat jobba. 

Men, tex efter en dag med mina barn så är hon helt slut i ett par dagar efteråt. Eller om det blivit omställning i vädret som påverkar hennes smärta. 

Samma sak med en vän som blev utbränd. Det tog flera år för henne att komma tillbaks till arbetslivet. När vi återtog kontakten hade hon varit sjukskriven i 2 år och det var första gången hon åkte till stan den dagen vi skulle äta lunch. Typ 3 år senare började hon jobba deltid på sitt arbete igen.

Så, försök inte ens förstå för du kommer aldrig att lyckas. Var istället glad för din vän som verkar vara på väg tillbaks från sin psykiska ohälsa. Lägg ingen värdering i vad hen orkar göra i övrigt samtidigt som personen inte orkar med ett arbete. Du har inte en aning om hur rehabiliteringsplanen ser ut. 

Har någon fått beviljat sjukskrivning i ett år så finns det starka skäl för detta.Att isolera sig helt och bara stanna hemma gör ingen friskare.Det ska man undvika.

Du är med andra ord avundsjuk på din vän som "slipper" att jobba? För det är ju så ofantligt berikande att ha sjukpenning, vara orolig över att Försäkringskassan börjar bråka om intygen och kanske drar in sjukskrivningen. 

Hur mycket återhämtning krävs efter alla dessa roliga saker? Du skriver att du inte kan vara bollplank längre för att du inte förstår varför inte personen är tillbaks på jobbet men hur mycket ser du av personens återhämtningstid i övrigt? Eller är det bara aktiviteterna du ser? När hen är bortrest, hur mycket ser du då av vad för avlastning personen har för att orka vara borta?