Berätta att jag kanske inte kan få barn

Du behöver ju inte skrika ut det på första dejten, men det kan nog vara bra att vara öppen med det tidigt. För bådas skull. Ungefär så snart som barnfrågan kommer på tal, tycker jag. Så hon vet från början att det i så fall blir med donerade spermier och insemination/IVF (och att det kanske inte är möjligt då med flera barn, om hon i sitt huvud tänker att hon vill ha 3-4 barn och det blir för kostsamt att tillverka om man säger så). Och för din skull - så inte du slösar tid på någon som inte alls är okej med att få barn på det sättet.

Tycker absolut du ska berätta. Jag hade velat veta/berätta ännu tidigare, inte för att ha möjlighet att avsluta mest för att avdramatisera och lägga kort på bordet. Ärlighet och öppenhet är 10/10.

Nej jag kan inte skrika ut det på första dejten då vi har setts i cirka 4 månader. 
Sen är det inte säkert att inte alls har någon spermieproduktion då alla blodprover, kromosomtester såg bra ut. Det enda läkarna kunde se var att det verkade vara ett slags avflödeshinder från testiklarna. Pengar är inga problem om det skulle krävas flera IVF-behandlingar men mer rädslan av att bli lämnas återigen. 

Har du erfarenhet av liknande saker? Är du man eller kvinna?
Jag tänker också att det är för att avdramatisera, och för eller senare kommer jag antagligen vara tvungen att berätta. Tror även på att ärlighet är otroligt viktigt.

I så fall är det väl bättre att bli lämnad nu, än om 2-3 år eller när ni nu aktivt vill försöka skaffa barn?

Lite sent att vänta ända till nu, gör ju ondare att potentiellt bli lämnad efter 3-4 månader än efter 3-4 veckor.

Svår fråga!

Efter så här långt tid är det verkligen dags! Väntar du längre så kommer det bara bli värre för er båda två ifall det är en viktig fråga för henne.

Varför har du inte själv försökt utreda vidare om det verkligen är stopp och kanske kan åtgärdas? Just nu lever du och en ev partner i limbo, och det kan sluta väldigt olyckligt om man inte har alla fakta på bordet.

Självklart! Men om man har ett fastare förhållande kan man kanske ha byggt upp något tillsammans och då ha en tydligare trygghet. Om jag säger det nu kan det snarare skrämma bort någon, min plan var väl mer att vänta tills vi faktiskt är tillsammans, och kanske sagt att vi älskar varandra.

En jättesvår fråga, särskilt då jag inte vill vara en egoistisk person och ''ljuga''...
Och samtidigt har erfarenheten att jag blev lämnad av en person jag älskade mitt under pågående utredning.

Jag vet inte exakt hur viktig fråga det är för henne. Den är inte aktuell just nu i alla fall. 

Att jag inte fortsatte utreda tidigare var att den regionala sjukvården avbröt utredningen och det slutgiltiga beskedet var att ''Du har troligtvis spermieproduktion'' och att de trodde att avsaknaden berodde på stopp. Samtidigt är jag rädd att få höra en obekväm sanning. Det kan i sällsynta fall åtgärdas, att helt enkelt operera bort stoppet.

Det blir ju en lögn om du låter en relation fortgå, kanske i flera år, och sedan kryper sanningen fram. Normalläget är ändå att man på något sätt kan få barn, men i ditt fall skulle det bli svårt, kanske omöjligt.

Om du undanhåller en så viktig sak för en partner är du både oärlig, egoistisk och helt ärligt, lite av en skitstövel. Det spelar ingen roll hur rädd man är, vissa saker berättar man ändå.

Gå vidare med utredningen och berätta i samband med det.

Du kommer ju vilja veta för din egen del vilka alternativ du har och lättare hantera ett negativt besked och överväga alternativ om man vet redan innan man börjar försöka vad man har att spela med.