Fortsätta dejta skum tjej?

Angående familjen så kan det ju vara problem i den familjen och därför hon inte vill att du ska träffa dem?

Jag var själv ganska isolerad i den åldern och hade (och har) två barn med två olika fäder. Med små barn och som ensamstående orkade jag inte så mycket mer än att vara med barnen och min pojkvän, trivdes med det livet då, även om jag ibland saknade ett socialt nätverk också. 

Det måste inte vara något fel på henne bara för att hon lever så.

Hon har inte körkort eller bil och har inte mycket pengar. Hon arbetar hemifrån med telefonrådgivning inom sjukvården. Hon firar heller aldrig högtider utan barnen är med papporna då och hon sitter ensam hemma på jul, nyår, midsommar osv o tar inte ut semester.

Hon promenerar till äldsta är ibland till den lokala fotbollen that?s it...

Jag tänker också så... hon ser helt normal ut och beter sig normalt i övrigt. Låter inte stabilt nej. Och hon har inget liv.

Men trivs när jag är där och hon visar att hon gillar mig. Har även fått nyckel till henne.

Tror det kanske - hon sover mycket när inte barnen är där.

Nyckel, ni verkar ju knappt känna varandra...? Dejtar "av och till"... Näe, lämna tillbaka nyckeln och bryt kontakten. Det kan inte komma något värt ur det där.

Vad många som är elaka i tråden. Varför ska man lämna någon bara baserat på att de inte har ett umgänge och har två barn med två fäder. Helt sjukt.

Jaa ... hon är väldigt snäll

Finns ingen viktigare egenskap än så, hos människan!!

Ja, det är svårt att hitta genuint snälla. Sedan klart ska man ha känslorna också, men har man det ska man absolut inte lyssna på andras fördomar tycker jag,

Avbojer hon nar du vill bjuda pa restaurang?

Ja hon vägrar allt som är utanför hemmet. Har bjudit med henne på restaurang, på promenad, på mässa och till landstället. Hon vill inte. Är så konstigt!! Hon skyller på allt, att hon är trött, har ont i halsen, att hon stukat foten osv.

Jaa... undrar ändå varför man är så isolerad när man är så snäll. Undrar om det är någonting jag missar

Det är jättesvårt att veta. Min mamma var precis så. Och det var inte lätt. Min pappa fick åka själv med oss barn till släktträffar och liknande. Min mamma ursäktade sig med olika krämpor. När vi var barn gick hon ju till föräldramöten och till affären och till kyrkan. Men det blev mindre. Så fort min pappa gick i pension fick han handla och efter det gick hon aldrig till affären eller liknande. När jag gifte mig - samma sak, dvs. hon kom inte ens till mitt bröllop. Plus att min syster gjorde samma sak sedan, isolerade sig.

Men det är svårt när man inte vet vad det är som ligger bakom. Jag misstänker trauma i min mammas fall. Hon har varit med om mycket just som ung vuxen. Men du vet inte i det här fallet om det finns en särskilt anledning eller om det är så hon ÄR. Jag menar, när det gäller min mamma så vet jag att hon INTE var så före 30-års-åldern. Traumat kan ju vara tidigare, det kan ju hinna ikapp en lite senare.

Men här är frågan: Har den tjejen varit så redan som barn kanske? I så fall kan hon ju ligga på autismspektrum. Har du tänkt på det? Inte alla av de isolerar sig heller, men det förekommer. Det finns en undergrupp så att säga som verkligen inte behöver kontakten med andra, inte behöver komma ut. Kan vara så att hon tycker att det skulle passa henne just lagom att ha en partner och att ha sina barn, men att hon inte behöver mer.  

Ta reda om hon varit så redan som barn! Och prata med henne om att du tycker mycket om henne, men att du har svårt med det slags liv hon lever. Ta reda lite mer om hon verkligen vill ha det så här i framtiden också. Om du får en klar bild av hur mycket hon är villig att ändra på situationen, så kan du se bättre, om det kan fungera.

Social fobi är också möjlig. Läs gärna på om det. 

Ja, det hade ju jag när jag var i liknande situation. Den har blivit mycket bättre med åren.

Jag hade inte fortsatt att dejta en sån person. Tänk efter noga hur du vill leva? Är du nöjd med att sitta inne, kolla på film och prata ett helt liv eller har du andra drömmar? Orkar du leva och stötta någon med psykiska problem som inte förstår det själv eller tar egna initiativ till förändring? Tänk på det och glöm inte att det finns fler fiskar i sjön. 

Hon har berättat hon har psykisk ohälsa. Jag vet inte... jag gillar ju henne

Gör hon något åt det då? Eller har hon accepterat sitt tillstånd? Du gillar henne men tänk långsiktigt. Kommer du fortfarande gilla henne och vara nöjd även om situationen förblir densamma. Att inte gå ut, inte träffa folk, inte resa, att inte umgås med andra. Gillar du henne så mycket? Sen två barn på det. Det kanske är ok i början men barn växer och problem kan uppkomma längre fram.

Låter som problem lång väg. Nog kan du få bättre än så?

Då får du ta reda på exakt vilken sorts psykisk ohälsa. Det du bör veta för att kunna avgöra om det kan fungera är ju om det kommer att vara så här permanent. Just det här att hon inte går någonstans.