Kvinna! hur ser ni på 30 år gammal man som bor hemma? Kan du dejta en sådan?

Så du bryr dig inte om utseende, personlighet, intelligens, pengar. 

Vad är det då du bryr dig om, om jag får fråga? 

Jag kan såklart inte tala för alla andra kvinnor, men jag är 40+ och inte 17. Jag förlorar inte all tankeförmåga bara för att jag träffar en fantastisk person.

Naturligtvis får man bedöma från fall till fall, men i grunden skulle jag säga att en 30-årig man som bor hemma permanent och inte som en tillfällig lösning, låter mamma laga mat, diska och tvätta och inte betalar ett öre för det, inte skulle vara speciellt attraktiv i mina ögon. Även om han var charmig och hade miljoner på banken. Detta för att jag vill ha en man, inte en förvuxen pojke som jag ska vara mamma åt.

Klart att i alla fall intelligens och utseende spelar roll, och även hur ekonomiskt ansvarsfull han är. Men inte så till den milda grad att de positiva egenskaperna gör att jag skulle vilja ha en förvuxen tonårspojke.

Fast jag syftade inte på att kvinnan i fråga skulle fungera som mamma år mannen. Mannen kan laga mat, tvätta och allt det där. 

Det finns så många anledningar till att en person kan bo med sina föräldrar att det inte direkt hade lett till att jag avskrev honom.

Jag hade förstås inte gett mig in på något allvarligare med en person som inte kan ta hand om sig själv, sin ekonomi och sitt liv. Bor man hemma visar man inte direkt att man kan detta (eller för den delen inte kan det - han kanske tar hand om sina föräldrar och inte tvärt om?) och därför har jag behövt andra bevis för att han kunde det - i alla fall innan jag skulle överväga att bygga mig ett liv tillsammans.

Att en person är självständig, stark, stadig, ärlig och kan ge kärlek. Självklart bryr jag mig om utseende och personlighet och intelligens,  men "beauty is only skindeep", och alla har sin smak.

Att leva kvar i barndom är inte attraktivt, har två vuxna manliga  kusiner som bor med sina föräldrar, den ena med sin mamma och pappa, den andra bara med sin mamma, inga jobb, ingen förståelse för att man måste bidra, bara så jävla självupptagna och lata.

Det är inte vackert, och jag bara hoppas att de inte spränger nåt nån dag, för jag menar höra sin mamma mala hela livet i örat och vara beroende av henne ekonomiskt, kan inte vara peppigt.

Men ingen har sagt det. Trådstarten handlade om det faktum att han råkar bo hemma när han är 30 år. 

Igår var du ganska övertygad om att de premisserna hade räckt för att du skulle avskriva honom. Idag låter dte inte riktigt likadant. 

Gör han det då? Och betalar han för sin egen mat, sina egna kläder och så vidare?

Jag har inte uttalat mig så tvärsäkert. Bara ganska säkert.  Jag skrev saker som "i normalfall", "möjligen" och så vidare.

Nä det låter inte helst sunt kanske, dina exempel där. 

Men att en person bor hemma behöver inte nödvändigtvis betyda att han/hon inte är driven och kan ta ansvar. På samma sätt som ett eget boende inte är en garanti för att en person är driven och bra på att ta hand om sig själv. 
Jag känner folk som har eget boende och som knappt lagar mat till sig själva. Eget boende är ju ingen garanti. 

Om en person bor hemma och har viljan att flytta, samt de socioekonomiska musklerna för det, då kan jag tycka att det borde räcka. Om personen vill bo hemma och samtidigt vara tillsammans med dig, så är ju det en annan sak. Men jag syftar på en person som vill flytta ihop med dig.