• Elinelisabet

    Under IVF-behandling - vill ni följas åt?

    Ma1986 skrev 2021-12-12 21:25:10 följande:

    Dagen efter dig. Håller med, glad iaf att det är jul så man har lite annat att fokusera och se fram emot under tiden

    Du kanske redan skrivit i tråden, är det din första Ivf försök?


    Eller hur :)

    Nix, mitt andra försök. Första gav bara ett embryo som inte fäste.
  • Elinelisabet
    Jonisa skrev 2021-12-14 19:34:04 följande:

    Hur många dagar ?sprutade?? Mådde ni sämre ju närmare ÄP ni kom? Börjar känna av lite tryckande huvudvärk?


    Första försöket tog jag gonal i tolv dagar. De höjde dosen i mitten nån gång pga att jag svarade dåligt. Mådde absolut sämre framåt ÄP. Kändes obehagligt i magen, ville bara få ut äggen.

    Denna gången körde de högre dos från början och då behövde jag bara ta gonal i tio dagar. Kände faktiskt mindre denna gången trots högre dos och större och fler blåsor.

    Vad får du för dos gonal?
  • Elinelisabet
    Jonisa skrev 2021-12-14 19:23:16 följande:

    Hm? ok. Varit på ultraljud och tydligen har äggen vuxit lite dåligt så måste fortsätta med sprutor några dagar till. Farligt nära jul nu och kan ev. behöva avbryta beroende på hur det nya inbokade ultraljudet ser ut i slutet av veckan.

    Hoppas att det går bra för dig : )


    Åh nej, det får vi verkligen hoppas att du inte måste :( Fruktansvärt ju! Om det ser bra ut i slutet av veckan borde du ju hinna innan jul. Vi som är lite svårstimulerade brukar ändå få så få ägg (individuellt såklart) att det blir återförande på dag två. Får man fler än fem ägg som befruktas så odlas de vidare till dag fem innan de sätter in nåt. Så är det iaf på min klinik.

    Höjde de dosen för dig?

    Tack! Jag håller tummarna för dig :)
  • Elinelisabet
    Jonisa skrev 2021-12-15 13:32:14 följande:

    Har hållit på 11-12 dagar nu och börjar känna mig lite trött på sprutandet nu! Kommer fortsätta minst 2 dagar till sen får vi se vad som händer, avbrott eller ovitrellen.

    Då låter det som att högre dos med färre dagar är bättre skulle jag säga. Jag har 150 och de ökade inte dosen vid ultraljudet, varför vet jag faktiskt inte.

    Jag hoppas på att äggen växer just nu men börjar samtidigt bli lite trött och lagom grinig!


    Ja, färre dagar med högre dos var verkligen att föredra. Konstigt att de inte höjde dosen för dig, men de har väl sina skäl. Jag har gått på 300 hela denna IVF:en.

    Förstår verkligen att du är less på sprutorna nu. Så utdraget ju. Nu håller vi alla tummar!
  • Elinelisabet
    Jonisa skrev 2021-12-15 13:36:47 följande:

    ELINELISABET och MA 1986, kul att kunna följas åt såhär! Hoppas att man kan följas åt hela vägen?fram till ett lyckosamt resultat för oss alla tre! Ni ligger ett steg före mig dock men vi är ändå relativt nära varandra i tid.

    Håller tummarna för ert ruvande, skall bli spännande att höra hur det går för er!


    Håller helt med! Det betyder mycket för mig. Känner mig ofta så ensam i det här, gråter typ varje dag och tappar hoppet ibland. Då ser jag de värsta scenarierna framför mig.

    Känns skönt att veta att ni är där ute någonstans och delar detta med mig :)

    Min man fattar inte riktigt vad jag går igenom och kan inte vara det stöd jag hade velat. Jag kan inte klandra honom heller, det är ju min kropp och min biologiska klocka.
  • Elinelisabet
    Jonisa skrev 2021-12-15 17:03:45 följande:

    Hade varit så roligt om vi alla kunde lyckats och sedan fortsätta följa varandras 9 månaders resa. Lite långt bort för mig än så långe eftersom jag inte ens vet säkert att det blir äggplock eller hur det i sådana fall går men man måste ju tänka lite positivt också :)


    Ja, det hade ju varit jättekul :)

    Klart man måste tänka positivt. Helt rätt! Jag gör det för det mesta, men man blir ju så påverkad och känslig av hormonerna och då kommer ibland de där andra tankarna smygande.
  • Elinelisabet
    Jonisa skrev 2021-12-15 22:57:57 följande:
    Full förståelse för det! När jag gjorde mitt första ÄP så rann tårarna för mig mitt under!

    Förresten, hur går det med lutinus? Eftersom det inte blev någon insättning för mig sist så testade jag ju aldrig lutinus. Jag är därför så himla nyfiken hur man mår och hur det känns : )
    Ja, äggplocket lockade fram många jobbiga känslor :(

    Jag tycker det är obehagligt med Lutinus, det kladdar mycket. Får mer biverkningar än av sprutorna faktiskt. Brösten ömmar och det hugger en del i magen. Oklart var i magen dock, jag inbillar mig att det är i trakterna kring livmodern.
    Sen vet jag inte om det är Lutinus eller det faktum att jag gått några veckor på hormoner nu, men jag känner mig trött och sliten. Den mentala anspänningen påverkar också såklart. 
    Det positiva när man börjar med Lutinus är att man slipper nålarna ;) Dessutom går behandlingen in i en annan fas där man får sköta sig lite mer själv utan inblandning från sjukvården. 
  • Elinelisabet
    Ma1986 skrev 2021-12-16 08:27:43 följande:
    Håller med! Hoppas verkligen det går bra för oss alla!
    Har ni fått någon chans i procent för att lyckat resultat från er läkare?

    Till oss sa hon 80-90% chans att lyckas, men nu kommer jag inte ihåg om det var på ett eller fyra försök. Hoppas ju chansen överväger, men man är ju också lite stukad av att försökt i 2 år med ett MA, där sannolikheten att bli gravid är 90% inom ett år... 
    Wow, vilka lovande siffror! Vad kul för dig :) Vet du vilka bedömningskriterier de utgår ifrån?

    Vad tråkigt att höra om missfallet. Vilken vecka var du i? Vi har försökt i snart tre år, men jag har aldrig blivit gravid. Inte heller i yngre år. Tvivlar nästan på om jag har förmågan. Jag har rätt regelbunden mens, det kan väl diffa på nån dag, men den brukar komma när den ska. Vid ett par tillfällen de sista åren har den dock varit fördröjd med ca fyra dagar. Kan det vara en kemisk graviditet tro? Om jag nu använder begreppet rätt...

    Jag har inte fått någon procent, vet egentligen ingenting om mina chanser.
  • Elinelisabet
    Ma1986 skrev 2021-12-16 08:38:56 följande:
    Vad tungt, framförallt att din man inte kan känna in med dig. Trots det är din kropp, är det ju just med din kropp ni tillsammans kämpar för ett barn med. 
    Tyvärr är väl man så som människa, vill se det värsta framför sig för att skydda sig mot besvikelsen om det inte skulle gå vägen.

    Har du inga vänner eller familj att dela med?

    Jag har varit öppen med det med mina vänner och mamma och det känns fint att kunna dela med sig av vår resa faktiskt. Men det är en prövning, för några veckor sen ringde en av mina bästa vänner som försökt i typ ett halvår, och berättade att hon var gravid i vecka 6.

    Visste inte först i hur jag skulle känna, men har landat i att jag är glad för hennes skull. Hjälper ju knappt mig att andra inte kan få barn. Sen känns det ju såklart orättvist varje gång man hör om någon som är gravid och det inte är vi.
    Ja, det är tungt, men jag försöker att inta ha så höga förväntningar på honom. Blir bara besviken då. Jag tror det hela bottnar i att barn inte är lika viktigt för honom som för mig. Tråkigt men sant. 

    Eller hur! Nån slags självbevarelsedrift kanske. 

    Jo då, jag pratar ofta med min mamma och mina närmsta vänner. Jag håller med dig, det känns fint att dela. De vill detta så mycket de med. Men det blir en slags ojämlikhet, de har alla fått barn på naturlig väg utan några svårigheter. Jag märker att det bubblar upp känslor av avundsjuka inom mig.

    Åh, vad tufft för dig att höra om din kompis graviditet. Verkligen en prövning! Stort av dig att du landade i att känna glädje. Som du skriver hjälper det inte dig att andra inte kan få barn. 

    Min mans bästa vän plus tjej ska komma hem till oss ikväll. Känns jobbigt. Hon är gravid i vecka 12 och de började försöka i somras. Jag är orolig för att inte kunna känna/visa glädje, att det kommer vara så genomskinligt. Som det är nu känner jag avundsjuka eftersom jag ställer det i relation till mig själv. Men innerst inne unnar jag dem verkligen detta, de har varit igenom så mycket svårt så nu var de det deras tur att ha lite flyt. Men det är en prövning!
  • Elinelisabet
    Ma1986 skrev 2021-12-16 12:12:11 följande:
    Utredningen (som inte visade något fel) och vår ålder gissar jag? Relevant fråga, som jag inte själv ställde i allt informationsflöde på vårt första möte

    Det vet jag heller inte, var så upptagen av processen kring MA. Upptäcktes på UL ca v8 men fostret hade nog dött långt mycket tidigare. Satt på inskrivningen hos BM, innan UL, och så plötsligt dök en tanke upp, lika snabbt som den försvann "vad sjukt att jag sitter här och skriver in mig om inte ens fostret lever". Livet är bra märkligt ibland
    Ja, det låter rimligt. Utredning visade inget fel på oss heller, det enda var att äggreserven var rätt låg. Dock inte superlåg. 

    Det måste ha varit väldigt tufft. Att först få ett gravidbesked och sen se allt raseras. Jag känner med dig! Tänk ända att du blev gravid, det måste ändå kännas lovande trots att det slutade som det gjorde. 
Svar på tråden Under IVF-behandling - vill ni följas åt?