Legat med få?

Jo jag förstår att den gränsen börjar närma sig mer och mer. Som du säger så är ju inget etablerat eller lovat. Och känslomässigt.. såklart visar alla sånt lite olika, men jag vill ändå hävda att såhär uppför man inte sig mot någon man är på något vis känslomässigt investerad i, såvidare man inte väldigt socialt handikappad, och det verkar han ju inte vara.

Nej man brukar märka om saker och ting känns genuina, och som du säger, vissa saker känner du igen. Det där med vänner är en bra poäng, det kan ju vara så att de faktiskt drar ut honom av välmening och att det är bra för honom, men sen när han kommer hem så går han in i sitt skal igen. Jag vet vad du menar med fotona och hans ögon, sånt där kan verkligen säga mycket om ens mående, avsaknad av "livsgnista" etc.

Läkemedel mot depression är en bra poäng, det tänkte jag inte på. Har förstått att många sorter kan gå hårt på sexdriften, det verkar väldigt jobbigt. Något sånt skulle det kunna vara. Men givetvis är det fullständigt orimligt av honom att tro att du kommer att finnas kvar när han är sugen igen.

Hm, hans kalla svar om att avsluta låter ju lite som att han också kör lite "fegvariant" och hoppas på att det ska rinna ut i sanden. Det behöver förstås inte vara så, men oavsett så beter han sig väldigt själviskt, och med en självisk offermentalitet. Visst, han mår dåligt, det är inte lätt men någonstans borde han ju logiskt förstå att det finns en annan människa på andra sidan skärmen.

Det där med spelandet är ju också rätt knäppt, speciellt om det inte är något direkt revolutionerande kul spel. Det skulle såklart kunna vara som din kompis säger, att han spelar för att subtilt påminna dig om att han finns kvar. Men jag vet inte, jag är också tveksam till det.. Han verkar näst intill oförstående för hur jobbigt detta är för dig, mycket för att han är så uppe i sig själv. Kanske tycker han om att ha dig som ett namn på skärmen, men så fort "kraven" speglar att där är en riktig person bakom så blir det plötsligt jobbigt.. vet inte.. Kan inte komma på fler anledningar. Kanske är spelet en bekväm och bekant "outlet" för honom, och det kan vara därför han spelar så intensivt.

Oavsett anledning så känns detta inte sunt i längden, att du drömmer om det och uppenbart går runt med en negativ stress mer eller mindre konstant är inte ok. Och som du säger, vad är det bästa realistiska scenariet? Som jag har sagt tidigare så tycker jag att du varit och är fantastiskt tålmodig med honom, man kan ju önska att han uppskattat det. Jag förstår absolut frestelsen att skriva något spydigt till honom, det hade jag också varit frestad att göra. Och i ärlighetens namn så börjar det nå gränsen där han faktiskt förtjänat det.

Det börjar närma sig mer och mer även om jag inte riktigt är framme ännu. Jag är ju inget etablerat och säkerligen inte något känslomässigt heller vad jag förstått. Kanske var det bara sexbiten vi båda satt och triggade om även om vi hade väldigt mycket vanligt vardagsprat också.

Jag är ganska säker på att han inte ljuger om sitt dåliga mående, det han säger är alldeles för personligt upplever jag för att hitta på. Men som sagt, klok på honom blir jag inte. Gällande vänner funderade jag på efter att själv ha varit väldigt deprimerad förr, där bjöd vännerna in sig själva? själv orkade jag inget men de såg till att jag åt, kom ut lite osv. Vad jag förstått har han fina vänner. Det skulle kunna vara en sån grej. När jag tittat tillbaka på foton av honom ser han inte ut att må bra, du vet ledsen blick som är alldeles matt. Och det syns oavsett om han ler, ligger på sängen eller tagit en selfie.

En tanke är, som du säger att sexlusten dalat, kanske tar han t.o.m. läkemedel mot depression som ju ofta tar bort sexlusten. Hade nämligen själv såna för några år sedan? och även om jag är en ganska sexuell person så var den delen totalt avstängd och ointressant. Ingenting i världen kunde få mig det minsta intresserad. Men då vet jag ju hur han tänker, frågan är om han tänker att jag ska finnas kvar när han behagar vara sugen?

Jag skrev en gång ?känns som att du vill avsluta, och jämfört med hur vi hördes för bara några veckor sedan och ingenting nu så känns det jobbigt??. Fick ett ganska kallt ?ja, tycker du det är jobbigt kanske det är bäst att vi avslutar då??. Och sen en lång harang om hur dåligt han mådde och att han inte kunde ge nåt av sig själv när han inte ens orkade laga mat osv?Innan där frågade jag om han tröttnat på mig och svaret var ?absolut inte?. Annars hade det ju varit enkelt att bli av med mig, ett par knapptryck så är jag borta.

Igår och idag har varit märkliga, igår spelade han med mig säkert 20 gånger och även i morse?. Men inte ett ljud säger han. Och jag har inte skrivit heller. Snapen är heller inte öppnad. Men varför spela så intensivt med mig hela tiden? Är ju knappast att han glömt att jag finns, men ändå inte ett ljud.

Jag börjar bli ganska trött på detta helt ärligt. Funderar på om man ska säga något eller bara klicka bort honom, även om jag har lust att skriva nåt djävulskt spydigt.

Samtidigt är det som du säger, jag lite låter tiden gå för att inte gå miste om något. Frågan är ju vad detta något skulle kunna vara. I bästa fall ?jag mår så fruktansvärt dåligt och har stängt in mig?, i värsta fall ?du var bara sex, och inte speciellt viktig så vad tjafsar du om?.

Jobbiga är att det gnager konstant och att jag t.o.m. drömmer om honom. Inte som person men känslan att något är stressande och oavslutat.

Vad tänker du om detta intensiva spelande? Så kul är inte spelet direkt?snarare ganska trist. En kompis till mig trodde att det var hans sätt att säga ?jag är här, även fast jag inte orkar skriva??. Men det vette 17.

Jag tror att din vän har rätt. Känner igen allt du skriver från min man. Han var sådan då han var deprimerad. Orkade verkligen ingenting förutom sms med sexinnehåll samt Wordfeude med mig. Det var verkligen hans sätt att säga att han fanns. Tänkte på mig. Allt det han inte orkade uttrycka. Depression är så jävulskt. Om du inte känner att du orkar med en deprimerad person, då ska du avsluta, för det ÄR tungt. Man får ge så oerhört mycket av sig själv i det att man inte får något eget behov tillfredsställt under lång tid. Men min man, vilken skatt han är nu när han tittat fram. Ljuvlig. Men skör även nu som friskare. Men just han är värt allt detta för mig. Men det var en riktig himla knölig väg att ta oss hit.

Nej, inget etablerat eller lovat. Och som sagt mest sex men mycket vardagsprat. Analyserar man så har mycket handlat om hur han mått. Fick ett medelande alldeles i början bara spontant ?min katt är död, idag orkar jag ingenting??Förstår att han älskade den katten men redan där handlade det om hur han mådde och hur jobbigt det var och att han fick stanna hemma den dagen. Snäll som man är pratade och tröstade man.

Kan tänka mig att det är så med vännerna och vad jag förstår är det inte första gången det händer att han mår såhär. Hans mående pendlar vad jag förstår det väldigt mycket. Som han skrev en gång ?när jag tappar det tappar jag det helt, ligger bara som en mussla på soffan?. Som vän hade man ju velat bryta det, jag hade det iaf om min vän dessutom knappt kunde laga mat åt sig själv.

Förstår inte heller hur han tänker där, tror han verkligen att jag skall säga ?tjohooo, där är du? nu plockar vi upp tråden igen?. Sedan tror jag han känner sig ganska säker på mig. Jag har sagt till honom saker som att jag bryr mig om honom och t.o.m. ?tycker mer om dig än vad jag trodde? osv.

Det är jättesvårt att förstå. Vill han att det ska rinna ut i sanden så är det bara en knapptryckning bort att hitta en ny tjej att spela med. Förra veckan spelade han ju bara 1-2 gånger per dag. Så vad detta nyfunna spelintresse kom ifrån vet jag inte. Smartast hade ju varit att hitta nån annan, eller inte skicka ?rematch? att man vill köra en omgång till som han ju gör. Förr spelade vi ganska mycket, mest för att prata mellan orden liksom.

Jag vet heller inte hur mycket han spelade innan. Med mig har det varit ganska mycket, men spelade ju mest för hans skull. Vet inte heller om han spelar med andra.

Visst skulle jag kunna ta en kontakt och troligast är ju att jag gör det, men jag är rädd för vad han skall säga. ?Kanske bäst att bryta om du tycker det är jobbigt? är så galet kallt. Samtidigt är han så insnöad i sig själv just nu. Jag vill ju inte bryta alls, men jag ville ge honom lite space, inte tjata osv. Så rätt som det är dyker han ju upp som gubben i lådan liksom?jag vet inte om han är så egoistisk eller bara är det nu?

Just nu bara mal tankarna och det värsta scenariot och så som jag tror det skulle bli om jag skrev att jag saknade honom och att det var jobbigt är att han skriver ?vi bryter då om det är jobbigt för dig, jag har bara energi för mig själv och kan du inte acceptera det så?.?

Ah, ja.. Han låter överlag väldigt självcentrerad. Som sagt, vill inte döma honom genom att kalla honom egoistisk, då jag vet att dåligt mående lätt kan göra att man framstår som självisk. Men det låter onekligen som en röd tråd..

Ja som vän hade man absolut velat bryta det mönstret, så det är klart en logisk gissning att det är det som hans vänner försöker göra.

Ja det kan ju vara så att han "tar dig för givet" eftersom att du varit öppen med att du tycker om honom. Kanske antar han att eftersom att du gör det så kommer du att vara där redo att ta upp tråden igen när det passar honom, oavsett om det tar en månad eller ett år. En grej där också är väl att folk som är deprimerade kan ha lite weird tidsbegrepp, en månad kan liksom passera utan att de reflekterar över det?

Hmm ja.. Jag förstår att det inte känns så kul att spekulera om värsta scenariot, dvs att han skulle avsluta er kontakt med en kall kommentar. Men samtidigt... trots att det skulle göra ont, hade det inte varit bättre än att gå i total ovisshet? Nu är du i ett limbo så att säga.

Inlägget av "X" ger absolut några bra poänger. Och i slutändan är det upp till dig att väga för och emot.

En annan grej jag tänker angående "vänta eller inte vänta" är att om en person är deprimerad/mår dåligt men försöker att kämpa med det så hade jag varit mer benägen att ha tålamod, kontra om personen bara kör på som vanligt och typ hoppas att det ska gå över någon gång.

Jag kanske upprepar mig här, jag minns inte, men jag gillar Einsteins citat: "Definitionen av galenskap är att göra samma sak om och om igen, och hoppas på olika utfall."

Jag gillar det citatet.

Ah, ja.. Han låter överlag väldigt självcentrerad. Som sagt, vill inte döma honom genom att kalla honom egoistisk, då jag vet att dåligt mående lätt kan göra att man framstår som självisk. Men det låter onekligen som en röd tråd..

Ja som vän hade man absolut velat bryta det mönstret, så det är klart en logisk gissning att det är det som hans vänner försöker göra.

Ja det kan ju vara så att han "tar dig för givet" eftersom att du varit öppen med att du tycker om honom. Kanske antar han att eftersom att du gör det så kommer du att vara där redo att ta upp tråden igen när det passar honom, oavsett om det tar en månad eller ett år. En grej där också är väl att folk som är deprimerade kan ha lite weird tidsbegrepp, en månad kan liksom passera utan att de reflekterar över det?

Hmm ja.. Jag förstår att det inte känns så kul att spekulera om värsta scenariot, dvs att han skulle avsluta er kontakt med en kall kommentar. Men samtidigt... trots att det skulle göra ont, hade det inte varit bättre än att gå i total ovisshet? Nu är du i ett limbo så att säga.

Inlägget av "X" ger absolut några bra poänger. Och i slutändan är det upp till dig att väga för och emot.

En annan grej jag tänker angående "vänta eller inte vänta" är att om en person är deprimerad/mår dåligt men försöker att kämpa med det så hade jag varit mer benägen att ha tålamod, kontra om personen bara kör på som vanligt och typ hoppas att det ska gå över någon gång.

Jag kanske upprepar mig här, jag minns inte, men jag gillar Einsteins citat: "Definitionen av galenskap är att göra samma sak om och om igen, och hoppas på olika utfall."

Jag gillar det citatet.

Det gick så illa det kunde i den kommunikationen kan jag säga. Att jag saknade honom besvarade han inte, däremot att han var trött och mådde sådär. Frågade lite om hans planer osv och han trodde det skulle bli lite lugnare efter nästa helg för då hade han inget planerat.

Svarade på det att ?se till att det förblir så och en glad gubbe? så skrev jag att jag kände mig som en tjatmoster. Men min formulering lät lite arg tyckte jag så jag la till efter stund ?eller nåt?

Fick detta tillbaka ? Men du, varför skrev du det? Måste jag svara så fort du har skrivit något??

Vilket jag upplevde som ganska irriterat, svarade ? Mest för att tona ner att jag ?lät? så arg, för jag menade det inte så. Men såg så ut i text tyckte jag?

Jag fick inget svar tillbaka men han fortsatte att spela vidare.

Det lilla jag uppfattat så är han ganska egoistisk, men det kanske bara är nu när han mår dåligt. Jag vet inte, men det är det intrycket han ger. Lite samma när vi pratade om hur han hade svårt att vara tillsammans med någon för ?jag hatar att kompromissa och göra saker jag inte är sugen på när jag hellre vill göra något annat?. Visst kan sånt vara trist ibland samtidigt så vill man väl ställa upp lite för dem man är ihop och och ja? kompromissa.

Känns också som han tar mig lite förgiven? och jag är långt borta också och lätt att distansera sig ifrån och betyder förmodligen inte så mycket mer än att det går bra att pausa som man vill.

Har en fundering ang hans spelade då han skrev till mig för ett par veckor sedan att han går upp så tidigt osv och inte kan sitta med telefonen på jobbet. Om det skulle kunna vara så att han faktiskt är sjukskriven och hemma. Vet att han jobbar hemma ibland men inte såhär många dagar. Så det skulle kunna vara så att han mått sämre och faktiskt är hemma.

Jag hade absolut kunnat vänta OM jag vetat att han verkligen ville det och det betytt något.

Skrev till honom nu ?Hur har du det? Saknar dig?, och för första gången på länge så har han inte spelat tillbaka (skrev i spelet). Jag är nervös vad han ska svara men känner att jag inte kan dra på det mer. Men nervös så jag skakar är jag.

Jag gillar Einsteins citat, tyvärr känner jag mig lite så nu. Läst igenom ganska saker vi skrivit men känns som jag är brutalt grym på att svartmåla också.

Alltså... Han känns märkligare och märkligare hela tiden. Och han verkar dessutom stingslig och otrevlig, och det mot någon som upprepade gånger uttrycker att hon saknar honom och tycker om honom.

Det är så att man undrar hur han ens fått till det med 11 stycken om detta är hans vanliga beteende. Inser att jag låter lite dömande här, men dåligt mående kan inte ursäkta allt.

Hans attityd kanske hade kunnat vara marginellt försvarbar om du nu faktiskt varit en tjatmoster (fast egentligen inte ens då), men det är du ju inte. Han lär ju inte springa på någon som är mer tålmodig och förstående än vad du varit mot honom.

Jag vill inte rakt av säga vad du ska göra, men.. detta är inte sunt. Att döma av hans uppförande så verkar han inte vilja ha kontakt..

Och även om han kommer ur det om X antal veckor/månader, kan det verkligen väga upp för hur han får dig att må nu?

Svarade på ditt andra inlägg först för att det kändes viktigare.

Jo han säger ju rakt ut att han inte är mycket för förhållanden. Och naturligtvis måste man kompromissa, det hör ju till när man har med människor att göra överlag. Och återigen så verkar han inte ha några problem med att frångå sina planer att ta det lugnt för sina vänner eller sitt jobb, så där klarar han att göra saker han egentligen inte vill göra.

Hm ja, det skulle kunna vara så att han är hemma och sjukskriven, svårt att veta något alls när han inte säger flaska, som du sa.

Det är fullt rimligt att vänta på någon som mår dåligt, men som du säger, det måste ju ändå kännas att där är något man väntar på. I, säg, ett etablerat förhållande så har man ju någon slags grund att stå på, och förhoppningsvis något bättre kommunikation än såhär.

Jag förstår att du skrev, att gå i limbo och ovisshet är ofta värre än det värsta beskedet.