Legat med få?

Tror jag med, känns som han vill bevara sig själv som otroligt mystisk på nåt vis. Eller så är han labil som attan i det senaste jag skrev ser jag någon som håller på att tappa det totalt.., och jag vet att jag låter elak, men jag skiter faktiskt i det.

Jag tror han är lite kameleont, han kanske är supergullig mot sina kompisar och flinar upp sig såpass att ingen skall misstänka något. Någon problematik har han ganska uppenbarligen och säkerligen något bakomliggande . Han som alltid sagt att han aldrig brusar upp, aldrig tappat det osv. Jag känns ju som ett under av lugn trots att jag har lätt att tappa tålamodet och bita ifrån? men jag presenterar mig inte som en lugn person som sällan tappar det. Han fortsatte diskutera trots att jag tyckte vi kunde höras ikväll eller nåt då jag var lite upptagen. Så helt plötsligt känner jag mig lite pressad och utskälld. Och diskussionen liknar något som sker mellan 2 barn. Samtidigt tappar man ju lite respekten för människan?.

Här är det sista efter jag sagt att jag var upptagen under dagen

Han: Klart som fan jag blir hispig när du aldrig ger dig.

Jag: Att nån genuint brydde sig om dig är inget att bli hispig över.

Jag tror helt opsykologiskt att det där är något som finns hos sig själv som blir jobbigt när jag undrar, som du skyddar och som blev kämpigt nu. Och vad det är vet bara du. Så, nu cyklade jag nog av vägen ordentligt ????

Vi hörs ikväll eller nåt, men du kan ju fundera lite?för jag tror inte jag är haken här.

Han: Du kunde inte låta bli alltså? Sluta analysera mig snälla.

Jag: Det gör jag inte, jag sa vad jag tänkte och kom fram till. Precis som du får.

Han: Tyck och tro vad du vill, man kan du snälla låta bli att skriva det till mig? Jag är inte intresserad av det, trodde det framgått nu.

Jag: Visst, det var som sagt min tanke när jag analyserade vad jag skrivit till dig. Men jag kanske inte får reflektera över mig själv heller

Han: Det får du, men varför måste det här bli en terapichat? Jag vill inte!

Jag: Jag berättade vad jag kom fram till, gentemot mig själv. För jag ser inga konstigheter i det jag skrev. Mest omtanke? om nån som inte verkar ha det så enkelt just nu. Så det var ingen terapi för dig. Det får du ta med din psykolog. Nu kom kattköparna

Han: Tack. Jag upprepar - jag vill inte prata om problem, vare sig dina eller mina. Jag vill inte prata om hur jag mår, varför jag är som jag är, vad det beror på, hur länge det är så. Är det ok? Jag har ingen som helt jävla ork till det och jag önskar att du bara kan respektera det och sluta direkt.

Jag: Nu får du nog läsa vad jag skrev. För jag skrev inte om dina problem eller mina. Lugna ner dig, vad är det med dig?

Han: Du berättade om vad du kom fram till gentemot dig själv, jag vill inte höra det. Detta ska inte vara terapi på något sätt. Jag vill inte prata om problem eller varför saker är på ett eller annat sätt. Kan du respektera det eller inte? Ja eller nej? Läs igenom allt i de två senare chattarna och gör tvärtom, sluta fråga mig en massa saker.

Jag: Jag frågade dig faktiskt inget alls

Han: Du frågade inget om hur ofta jag har sån perioder? Hur långa de är? Om jag är manodepressiv?

Jag: Jo det frågade jag i början?av ren omtanke. Men du väljer att se allt som det mest negativa av allt. Lugna ner dig lite?jag tror kanske att ingen mer än du tar ditt mående på samma extremt privata nivå som du gör. Men när du berättar att du stänger in dig i perioder och kommer att försvinna är det Väl inte så märkligt att man undrar?vad jag ska förvänta mig. Om du försvinner ett halvår eller en vecka?

Å sen svimmade han nog. Jag själv känner mig helt slutkörd iaf. Och jag skrev säkert många fel, men vaffan.

Intresserant... När du var snäll, försiktig, och ödmjuk mot honom så ignorerade han dig utan svårigheter. Men nu när du är lite hårdare mot honom så känner han sig uppenbart kränkt och verkar nästintill panikslagen emellanåt. Men trots det så bara fortsätter han. Han verkar rent av mer verbal än på länge?

Äh jag tycker att du överlag diskuterar vuxet med honom, visst märks det ibland att du är upprörd, men det är inte konstigt. Det är han som verkligen börjar tappa det. Hans mask börjar glida av så att säga..

Jag förstår att det är jobbigt, speciellt i kombination med övrigt du har att göra idag. Så blir det för mycket så släpp det (känns oavsett som om det börjar komma till den punkten?) Men ska jag vara ärlig så är du inte taskigare än vad han varit mot dig.

Jag försöker att inte slänga ut hobbydiagnoser till höger och vänster, men han känns faktiskt mer och mer åt narcissisthållet. Hans defensiva sätt att reagera. Han bryr sig uppenbarligen inte om ifall ni bryter kontakten och aldrig pratar med varandra igen, men han bryr dig tydligen om hur du ser honom, och att du nu fått en glimt av honom bakom fasaden. Det passar lite in med hans kameleont-beteende som du nämner. Nu är jag eventuellt ohälsosamt analytisk förstås.

Ja han kan nog ha svimmat, eller fått ett litet ursinne.

Oh herre gud!

Låt honom vara för allt i världen. Ska han behöva bli arg för att du ska förstå att han bara vill spela i lugn och ro med dig utan att bli hobby diagnostiserad eller behöva öppna upp sig totalt?

Från början har han troligen varit trevlig och artig och därför släppt in dig en bit i hans liv. Tex att han är trött, har mycket på jobb. Snackat lite sex osv.

Detta har du tolkat och analyserat i veckor nu och ger dig banne mig inte förren du får?? Vad? Vad är det du vill med honom? Tror du att ni kan ha en relation? En kk? Kompis?

Han är för mig tydlig med att han inte är intresserad av fig mer än för att spela Word feud, men du fortsätter forcera som en ångvält. Jag tycker uppriktigt synd om honom. Dessutom blir han kallad narcissistisk av andra signaturer här, tolkat enbart genom din text och dina analyser.

Oh herre gud!

Låt honom vara för allt i världen. Ska han behöva bli arg för att du ska förstå att han bara vill spela i lugn och ro med dig utan att bli hobby diagnostiserad eller behöva öppna upp sig totalt?

Från början har han troligen varit trevlig och artig och därför släppt in dig en bit i hans liv. Tex att han är trött, har mycket på jobb. Snackat lite sex osv.

Detta har du tolkat och analyserat i veckor nu och ger dig banne mig inte förren du får?? Vad? Vad är det du vill med honom? Tror du att ni kan ha en relation? En kk? Kompis?

Han är för mig tydlig med att han inte är intresserad av fig mer än för att spela Word feud, men du fortsätter forcera som en ångvält. Jag tycker uppriktigt synd om honom. Dessutom blir han kallad narcissistisk av andra signaturer här, tolkat enbart genom din text och dina analyser.

Känner också så, nu bröt han med mig helt. För att sedan dyka upp igen. Jag bad att vi tar detta en annan dag för jag är helst slut och det vill inte han?när jag sa IGEN att ?jag sa att jag inte hade tid?, så svarade han rakt ut att ?jag skiter väl i om du inte har tid, är väl bara att skita i att svara?

Ja, antingen Narcissist är han. Bara han han och han.

Sen när jag ändå pratade och sa ?ok hur fortsätter man från nu då? då var jag ältande och saknade taktkänsla.

Känns som han inte får ihop något alls? det finns ingen logik. Bara som ett monster i mitt huvud

Så efter all tid av tystnad så är det nu han som vill släppa. Och när du ändå svarar så är det fel.

Jag tror också mer och mer på narcissist-teorin ju mer jag läser. Jag noterade att någon i tråden hade meningsskiljaktigheter med det, såklart är det bara en teori, den kan vara fel.

Nej det finns ingen logik, absolut ingen. Jag skulle tro att om du låtit honom vara hade han mycket väl kunnat dyka upp om X antal månader, då han var på "det" humöret. Nu stack du hål på hans bubbla, något han säkerligen inte är van vid och inte gillade alls.

När du skriver "som ett monster i ditt huvud" så vill jag även poängtera att om han fortsätter såhär men diskussionen inte leder någonvart så var försiktig så att du inte blir ännu mer emotionellt indragen, det är lätt hänt. Han är inte den du trodde att han var, och risken är att han nu bara vill hålla dig kvar för att "ge igen" och få dig att må lika dåligt som han troligtvis gör nu. Låt honom inte göra det, det är inte värt det.

Ja, och det galna är att han inte alls ville släppa? fick flera inlägg där han ville att vi skulle fortsätta, vara kompisar, fortsätta prata då och då. Först när jag ifrågasatte att okej ?hur går man vidare från nu?? då orkade han inte älta, jag svarade att jag ältar inte utan jag resonerar från prick NU och framåt..DÅ valde han att släppa med ?vi får se om vi hörs igen? och hur jobbigt det var för honom att ja suttit med telefonen i handen hela dagen fast han inte velat. Fast det är ju han som tjafsat på mig. Jag ville vara tills kvällen. Men det ?skiter väl jag i? som han uttryckte det så fint.

Jag tror också han mycket väl kunnat om det fortsatt dykt upp när det passat honom? ?hej nu är jag kåt och sugen, vad gör du? och det skulle inte förvånat mig om han gör ändå. Med tanke på att jag varit öppen med att jag tycker om och bryr mig. Det kan man om man vill spela ganska bra på.

Just nu är jag mest arg?besviken och trött. O h vad jag än säger till honom så blir allt fel. Jag kan inte göra rätt eller säga rätt hur gärna jag än vill

Sista

Han: Jag fattar väl att du undrar, men du för undra på. Jag kommer inte prata om detta. Punkt. Acceptera. Respektera.

Kan du göra det och släppa detta nu? Ja eller nej?

Jag: Alltså helt seriöst Xxx jag bad att få vara tills ikväll då jag hade annat för mig. Men men? helt ärligt? Vad ska du med mig till? Bara kasta skit på? Så FÖRLÅT att jag tyckte om dig och brydde mig om dig. Och FÖRLÅT att jag är den jag är som undrar och blir stressad när någon försvinner på Alltså helt seriöst Martin, jag bad att få vara tills ikväll då jag hade annat för mig. Men men? helt ärligt? Vad ska du med mig till? Bara kasta skit på? Så FÖRLÅT att jag tyckte om dig och brydde mig om dig. Och FÖRLÅT att jag är den jag är som undrar och blir stressad när någon försvinner på. Och förlåt för allt då

Han: Jag vill bara ha ett ja eller nej på min fråga

Jag: Ja, om jag får veta vad i hela världen du ska ha mig till? Jag verkar ju vara det absolut värsta i ditt liv

Han: Åh vad fan. Nu lägger vi ner detta helt. Jag ids inte ödsla den lilla lilla energi jag har på att pseudotjafsa på wordfeud.

Jag: Okej så du får fråga saker men inte jag? Speciellt när jag säger att jag inte har tid?

Han: Jag skiter väl i om du har tid? Det är bara att låta bli att svara. ha det gött

Jag: Nej det ska jag verkligen inte ha det?men hur hade det sett ut om du fick bestämma?

Han: Jag vill inte lägga mer tid på detta nu.

Jag: Jag vill bara veta, Kan du förklara lugnt och sansat vad du menar? Inget tjafs? inte alls sugen på att ha en konflikt med dig

Han: Du har inte förstått alltså?

Såhär: jag försvinner ibland och det vill jag få göra utan att få frågor om det. Hade jag lovar dig något hade det varit en annan sak. Men vi är två cyberkompisar. Inga obligationer, inga krav, vill man så gör man, vill man inte så gör man inte. Jag vill inte ?>

Jag: Jag vill inte vad?

Han: behöva förklara mig för dig eller någon annan. Kan du acceptera det så kan vi fortsätta prata lite så och då, kan du inte det så ska vi inte ha någon kontakt alls.

Jag: Jag vet faktiskt inte? vad jag vill. Som jag upplever det så skall allting vara efter dina villkor hela tiden. Och jag får inte säga flaska. Är det okej om vi tar detta en annan dag. Mitt energikonto är definitivt slut för idag?.

Han: Nej, för jag vill inte prata om detta alls. Det är du som propsar på att vi ska fortsätta. Det kanske är bättre att vi bara säga hej då nu. Jag orkar verkligen inte ha kvar detta i mitt huvud.

Jag: Varför förstår du inte att bråka med dig är det sista jag vill. Men i min värld reder man upp saker och går vidare? och jag vet vad du tycker. Antingen börjar man om eller inte

Han: Lite taktkänsla nu, varför ställer du frågor när jag uttryckligen bett dig låta bli? Det är en jävligt hårfin gräns mellan att reda och älta och jag tycker att du ältar nu.

Jag: Jag försöker gå vidare? from nu. Inte det vi pratade om förut. Och jag sa NU? skit i förut

Han: Och det var det jag menade med taktkänsla. Sluta ställ frågor, punkt. Jag vill inte sitta och titta på min jävla telefon hela dagen och ha en diskussion.nu loggar jag ut, tjing

Jag: Ok, hörs vi igen?

Han: Kanske, kanske inte. Vi får se. Hej då igen.

Jag: Som du vill, men i övrigt ville jag inte ens prata idag, relember?

Jag tror att det ligger till såhär... Du träffade en riktigt öm tå innan, han blev märkbart förbannad. Nu har konversationen skiftat till hans kontroll igen, där han får dig att vilja förklara dig, du blir mer på defensiven, och han t.o.m får till lite lätt Gaslighting och spelar arrogant och överlägsen. Och som avslutning frågade du honom om ni hörs igen, ännu en öppning för honom att köra sin grej. Och vad händer då? Jo då kunde han i lugn och ro logga ut.

Jag har som sagt varit försiktig med att rakt ut säga vad du ska göra, för det är bara du som avgör det. Men tro mig, detta kommer bara att generera huvudvärk för dig. Jag anser att det är dags att klippa och gå vidare, för ditt eget välmåendes skull. Jag tycker inte att det är en bra ide för dig att gå och lägga dig ikväll utan honom borttagen och blockerad i samtliga appar/medier.

Och det är inget jag säger lättvindigt.

Så efter all tid av tystnad så är det nu han som vill släppa. Och när du ändå svarar så är det fel.

Jag tror också mer och mer på narcissist-teorin ju mer jag läser. Jag noterade att någon i tråden hade meningsskiljaktigheter med det, såklart är det bara en teori, den kan vara fel.

Nej det finns ingen logik, absolut ingen. Jag skulle tro att om du låtit honom vara hade han mycket väl kunnat dyka upp om X antal månader, då han var på "det" humöret. Nu stack du hål på hans bubbla, något han säkerligen inte är van vid och inte gillade alls.

När du skriver "som ett monster i ditt huvud" så vill jag även poängtera att om han fortsätter såhär men diskussionen inte leder någonvart så var försiktig så att du inte blir ännu mer emotionellt indragen, det är lätt hänt. Han är inte den du trodde att han var, och risken är att han nu bara vill hålla dig kvar för att "ge igen" och få dig att må lika dåligt som han troligtvis gör nu. Låt honom inte göra det, det är inte värt det.