• Ons 3 nov 2021 11:34
    2545 visningar
    9 svar
    9
    2545

    Hur fick ni arbete efter er examen?

    Hej!

    Nu sitter jag och precis som 100 000 tals andra i Sverige med en sista termin inför en examen. I min utbildning kan jag jobba som projektkoordinator, projektledare, affärsutvecklare,produktutvecklare.

    En gemensam nämnare är att alla utbildningar inte vill ge oss någon form av stöttning på hur man söker jobb utan man hänvisar till linkedin som om det vore ett mirakel.

    Till frågan jag undrar här är hur ni har fått jobb efter examen, är det som att man helt enkelt får uppoffra många timmar för att nischa in sitt personliga brev eller handlar det oftast om ren tur? I mitt fall är jag redo att flytta 20-50 mil för ett arbete förutsatt det är bra villkor som lön.

    En annan sak jag undrar för er som har fått jobb efter univeritetet eller högskola, hur var det första 12 månader med den nya tjänsten? Kändes det som att du förstod allt? Fick du en ny status pga ditt arbete? 

    För det är nämligen det sistnämnda jag vill känna , att tänker "Här kommer Johan, vår controller och en form av ovationer" eller kanske "Här kommer Nina vår projektledare och en form av ovationer"

    Jag kan bekänna att denna sk hets sker endast i städer dessvärre, man fan i mig en nobody om man jobbar inom telemarketing,kundtjänst eller hemtjänst utan det skall vara kontorsarbete där man kan småskryta på linkedin hur duktiga man har varit och har man tur kanske tidningen skriver om dig.

    Det känns som att jag har utbildat mig för att bli en "kändis" , att någon blir imponerad över min nya roll och att det något man skall se upp till trots att jag tycker att våra lastbilschauförer och undersköterskor bör ha den applåden.

    Min slutfråga är, hur fick ni jobb efter examen och hur var det efter 12 månader i sk drömjobbet?

Svar på tråden Hur fick ni arbete efter er examen?
  • Ons 3 nov 2021 12:45
    #1

    Jag vet inte men jag vet inte om du har fått en väldigt skev bild av arbetslivet. Sen om det är för att du har de egenskaperna i dig och drivs tex av att upplevas som "bättre än" någon annan eller om det är din utbildningssituation som fått dig att känna så här?
    Jag kan bara beskriva min bakgrund kort; jag påbörjade en KY efter gymnasiet som gav mig noll. Hade redan extrajobb inom handel (började som 17-åring) så jag kunde jobba heltid där ett tag när jag valde att hoppa av. Hittade en ny spännande utbildning som jag gick. Den inkluderade praktik, jag gjorde bra ifrån mig och erbjöds en anställning så där blev jag kvar i 7  år ungefär.  Sen kände jag att jag ville göra något annat så jag läste in en ny examen. Sökte jobb parallellt och hade jobb klart när utbildningen var klar. Det var inom ett bristyrke så det var inga problem. Sen har jag sökt och fått nya jobb ett par gånger till under mitt arbetsliv.

    CV-kurser brukar högskolan erbjuda löpande för den som vill, oftast går man via sin administratör eller SYV. Så det kan ju vara bra att fila på i god tid. Sen är det bara att börja läsa jobb-annonser. Vad söker dem, vilka rena kompetenskrav finns i form av högskoleutbildning eller legitimation tex? Och vilka personliga egenskaper eller kvaliteer värdesätts?
    Läs igenom ett gäng annonser på tjänster som du tycker verkar intressanta och foka på dem i första hand. Är du beredd att flytta så är arbetsmarknaden större.

    LinkedIn eller andra platser där du tänker att du ska "visa upp dig" kan du väl bortse från ett tag. Nu handlar det om vad du läst och studerat i ett antal och att du vill ta dig in på arbetsmarknaden och få ett arbete. Du kommer att jobba ca 40h vecka och ska du bli projektledare eller ekonom så kommer du mest troligt att sitta framför en dator i olika system och räkna och dokumentera, skicka filer och delta i möten med andra som har gemensamma intressen eller som tillsammans med dig ska bidra till ett resultat eller en slutprodukt. Det är knappast någon som kommer poppa champagnen i korridoren för att just DU kommer om det inte är så att enheten varit dåligt bemannad ett år och folk håller på att gå in i väggen. Tror man att man kommer mötas av detta så vet jag inte om du bäddar för en stor känsla av misslyckande och "var det inte mer än så här"?

    Jag känner ett par personer som fått jobb via LinkedIn men jag känner ingen som använder det som något slags arena för att visa upp det ena eller det andra. Utan man har en profil där man skriver vad man har för bakgrund och vad man gör, man skapar kontakter med tidigare kollegor etc. och loggar väl in då och då. Jag är inne där max 5ggr per år.

  • Ons 3 nov 2021 13:13
    #2

     


    Det är alltid svårt i början. Jag tog examen som civilekonom i början av 2003 och det var tufft i och med att IT kraschen var i sin slutfas. Jag började frenetiskt söka jobb och det första jag fick var som högstadielärare (vik) där jag var klassföreståndare för en 8a och lärare i eng/fr och livskunskap för åk 6-9.

    Jag sökte ca 100 jobb under den vårterminen och fick tillslut en trainee tjänst hos ett internationellt IT bolag. Det var inte exakt vad jag hade velat utan jag hade siktat in mig på en roll som managementkonsult, men beggars can't be choosers. Jag tog tag i min nya roll med all kraft jag kunde, lärde mig otroligt mycket under 3.5 år för att sedan hitta en managementkonsult roll hos et annat bolag.

    Vad du måste förstå innan du börjar din första roll är att du kommer att kunna absolut minst av alla på den avdelningen då hamnar i, det kanske låter som en självklarhet, man kan bli lite av en mental omställning för många.

    För mig var det rätt tufft i början, jag gick ut som topp 5% från mitt universitet den exemensrundan och tyckte att jag var väldigt duktig, men märkte snabbt att det hade lite betydelse när där börjar på en avdelning där de flesta är 5-25 år äldre än dig själv, samma utbildning men mycket erfarenhet.

    Var ödmjuk, jobba hårt och mycket för en snabb inlärningskurva.
  • Ons 3 nov 2021 13:30
    #3

    Jag har en relativt svår bransch att komma in i med en rätt bred utbildning.

    Tog mig ett tag att få jobb och gick via några tidsbegränsade anställningar (samt en period med okvalificerat arbete). Inte mycket utrymme för spontanansökningar utan det mesta skedde genom att söka utannonserade jobb och vara öppen för olika alternativ. Genom praktik, exjobb och ideella engagemang kan man dock knyta värdefulla kontakter.

    Så småningom skapade jag mig en specifik inriktning och har idag ett drömjobb inom detta. Som nyanställd och hyfsat nyexad kan man aldrig allt utan är rätt grön. Känns tungt för mig men fullt accepterat på mina arbetsplatser.

    Varken utbildningen eller tjänsterna har gett nån status. Dels kanske fel ämnesområde, dels är i princip alla högskoleutbildade. Idag har jag en experttjänst där min sakkunskap värderas och ledarskap accepteras, men som person har jag varken högre eller lägre status. Ju högre kompetenskrav desto mer värderar arbetsgivaren varje person upplever jag: hälsa, arbetsmiljö, frihet och vardagspussel blir viktigare och man slutar se personal som "slit och släng" som i vissa andra branscher.

  • Ons 3 nov 2021 13:54
    #4
    PH76 skrev 2021-11-03 13:13:47 följande:
    Det är alltid svårt i början. Jag tog examen som civilekonom i början av 2003 och det var tufft i och med att IT kraschen var i sin slutfas. Jag började frenetiskt söka jobb och det första jag fick var som högstadielärare (vik) där jag var klassföreståndare för en 8a och lärare i eng/fr och livskunskap för åk 6-9.

    Jag sökte ca 100 jobb under den vårterminen och fick tillslut en trainee tjänst hos ett internationellt IT bolag. Det var inte exakt vad jag hade velat utan jag hade siktat in mig på en roll som managementkonsult, men beggars can't be choosers. Jag tog tag i min nya roll med all kraft jag kunde, lärde mig otroligt mycket under 3.5 år för att sedan hitta en managementkonsult roll hos et annat bolag.
    Det är ju just denna resa och personlig utveckling som "ingen" längre förstår, "alla" siktar på toppen direkt..... ofta med resultatet att de deppar ihop fullständigt när verkligheten sen kommer som ett slag i magen.

    Utbildning i all ära, men det kan i de allra flesta fall aldrig konkurrera med praktisk arbetslivserfarenhet.
  • Ons 3 nov 2021 14:06
    #5
    Anton88 skrev 2021-11-03 11:34:17 följande:

    Hej!

    Nu sitter jag och precis som 100 000 tals andra i Sverige med en sista termin inför en examen. I min utbildning kan jag jobba som projektkoordinator, projektledare, affärsutvecklare,produktutvecklare.

    En gemensam nämnare är att alla utbildningar inte vill ge oss någon form av stöttning på hur man söker jobb utan man hänvisar till linkedin som om det vore ett mirakel.

    Till frågan jag undrar här är hur ni har fått jobb efter examen, är det som att man helt enkelt får uppoffra många timmar för att nischa in sitt personliga brev eller handlar det oftast om ren tur? I mitt fall är jag redo att flytta 20-50 mil för ett arbete förutsatt det är bra villkor som lön.

    En annan sak jag undrar för er som har fått jobb efter univeritetet eller högskola, hur var det första 12 månader med den nya tjänsten? Kändes det som att du förstod allt? Fick du en ny status pga ditt arbete? 

    För det är nämligen det sistnämnda jag vill känna , att tänker "Här kommer Johan, vår controller och en form av ovationer" eller kanske "Här kommer Nina vår projektledare och en form av ovationer"

    Jag kan bekänna att denna sk hets sker endast i städer dessvärre, man fan i mig en nobody om man jobbar inom telemarketing,kundtjänst eller hemtjänst utan det skall vara kontorsarbete där man kan småskryta på linkedin hur duktiga man har varit och har man tur kanske tidningen skriver om dig.

    Det känns som att jag har utbildat mig för att bli en "kändis" , att någon blir imponerad över min nya roll och att det något man skall se upp till trots att jag tycker att våra lastbilschauförer och undersköterskor bör ha den applåden.

    Min slutfråga är, hur fick ni jobb efter examen och hur var det efter 12 månader i sk drömjobbet?


    Jag sökte massor av arbete, fick ett arbete som jag inte ens hade tänkt på av en slump. Inte ett ord från utbildningen hur och när man ska söka arbete. Då fanns inte LinkdIn , utan det var att skriva ansökningar själv, ta rätt på adresser och skicka.
    Status var inget jag ens tänkte på, inte heller att någon skulle bli imponerad eller så. 
    Drömjobbet, tja, det var kanske inte var det som jag hade tänkt på, men det blev ett spännande och roligt jobb
  • Tor 4 nov 2021 09:25
    #6

    När jag var klar insåg jag att jag inte kunde någonting av värde för ett företag och sökte mig till traineeprogram. Tuff konkurrens för att komma in men jag fick hjälp av att jag hade jobbat mycket under studietiden som jag kunde skriva på mitt CV (mest gratisjobb som ungdomsledare, volontär för u-landshjälp mm). 

    Med de olika delarna du skriver att du kan jobba som så skulle jag satsat på att antingen söka traineejobb eller produktutvecklingsjobb. 

    Tror inte någon anställer en nyuteaxminerad att arbeta som projektledare eller affärsutvecklare om det inte är någon form av utbildningstjänst. 

    Och vad du jobbar med spelar inte så stor roll. Jag har hög status på mitt jobb (inte bara på min arbetsplats utan bra rykte även utanför den i "branschen" men knappt en kotte utanför vet ens vad jag arbetar med. 

  • Tor 4 nov 2021 09:28
    #7

    Kan tillägga att jag har en kollega som inte lyckades hitta jobb och till sist hamnade som vikarie på fritids. Och där var det en mamma till ett av de lite jobbigare barnen som hon fick bra kontakt med som var chef inom hennes utbildningsområde som rekryterade henne vidare för att arbeta med "rätt" saker. Så ibland är vägarna krokiga men om man inte ger upp eller har för höga förväntningar så hittar man nog rätt till sist. 

  • Tor 4 nov 2021 09:58
    #8
    Anonvm skrev 2021-11-03 13:54:45 följande:
    Det är ju just denna resa och personlig utveckling som "ingen" längre förstår, "alla" siktar på toppen direkt..... ofta med resultatet att de deppar ihop fullständigt när verkligheten sen kommer som ett slag i magen.

    Utbildning i all ära, men det kan i de allra flesta fall aldrig konkurrera med praktisk arbetslivserfarenhet.
    Nej det bästa är givetvis kombinationen av en stark utbildning och lång erfarenhet.
  • Tor 4 nov 2021 11:06
    #9
    Anonvm skrev 2021-11-03 13:54:45 följande:
    Det är ju just denna resa och personlig utveckling som "ingen" längre förstår, "alla" siktar på toppen direkt..... ofta med resultatet att de deppar ihop fullständigt när verkligheten sen kommer som ett slag i magen.

    Utbildning i all ära, men det kan i de allra flesta fall aldrig konkurrera med praktisk arbetslivserfarenhet.
    Ja TS, ta till dig det här. När jag själv tänker tillbaka så var jag alldeles för arrogant i inledningen av min yrkesbana. Jag hade en bra utbildning och var också duktig och uppskattad på mitt jobb, men alldeles för lite respekt för att jag faktiskt ändå var ny (detta var ca 15 år sedan). 

    Och tyvärr så är det något jag upplever bara blir värre och värre med de nya som kommer nu. Viljan att hoppa över ett antal steg i karriärsstegen och ha orimliga förväntningar på lön i inledningen på karriären känns som att det bara blir värre och värre för varje år. Mycket krav kring att arbetsgivaren ska leverera flexibilitet för att passa med privatlivet (vilket jag också har), men ingen insikt om att ju större flexibilitet man kräver desto större flexibiltet kan man själv behöva leverera också. 
Svar på tråden Hur fick ni arbete efter er examen?
Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...