Är alla försiktiga när man får kontakt med människor som har invandrarbakgrund?

Så fantastiskt att du erkänner. Det skall du ha en stor heder för! Jag har själv fått den känningen att många, både män och kvinnor håller sig lite på avstånd. Vissa kvinnor, kan dock vara artig och hålla en kontakt. Men man märker liksom att vissa egentligen inte vill ha något med en att göra. Det är jättetrist och det har fått mig att känna mig utanför.

Jag själv vill gärna också erkänna att jag inte riktigt känner mig bekväm när män med invandrarbakgrund ifrån något muslimsk land framförallt, kliver in i ett rum.

Oerhört många kvinnor dock har en otrolig anpassningsförmåga, oavsett vilket land dessa kommer ifrån. Så det känns inte alls obekvämt överhuvudtaget. Man känner sig trygg.

Det här tråden handlar inte om politik, på det viset som du själv försöker få tråden att gå till. Varför starta ett inlägg som har en inriktning om hat mot ett politiskt parti? Eller att påstå att denna typen av argument/kommentar, använder SD i sin retorik och vill ''skrämma folk''.

Men jag skall inte slingra mig ur din inlägg.

Det  som jag skriver, har ingenting med politik att göra. Jag frågar, just för att jag har en personlig erfarenhet, där jag får känslan av att det har förändrats med hur det är med att bilda kontakt idag, än vad det var för många år sedan.

Jag får känningar av de människor som jag skakar hand med, inte riktigt känner något intresse för mig (Och då pratar jag inte om romansintresse).

Det är ju dessutom en annan användare som erkänner att hon är en av de som är försiktiga och till och med flyttar, om det behovet existerar.

Ja, en person från ett arabland, och i synnerhet en man, har mer att bevisa än en infödd svensk. Även om jag kan bli misstänksam mot en infödd svensk också om han ser lortig ut, har stora anabolstinna muskler, piercingar och tatueringar (särskilt i ansiktet och på händerna). Att man reagerar så beror ju på att man har dåliga erfarenheter av de grupperna, samt att man vet från alternativa media (när det gäller invandrarna) och vanliga media (när det gäller svenska brottslingar), att det kan vara fara å färde. För man ska komma ihåg att s.k. fördomar inte kommer ur tomma intet, utan det brukar vara någon sanning i dem. 

Som sagt - mannen med det arabiska utseendet och namnet, och svensken med en tatuering på halsen, har mer att bevisa. Det kommer att ta längre tid innan jag släpper in honom i mitt liv. Jag kommer också att kolla upp mer, t.ex. söka på honom på Lexbase, kolla i folkbokföringsregistret så att han inte redan har en fru/sasmbo, kolla upp om han har skulder hos Kronofogden o.s.v..

Jag vill också träffa hans familj och vänner. Handlar det om hederskultur i familjen så går killen bort, för det kan bli farligt för mig och de barn vi skulle få i förlängningen även om han själv påstår sig ha ett västerländskt synsätt i dessa frågor. Jag har tyvärr indirekt erfarenhet från väninnor som fått erfara, att den där trevlige killen som verkade helt integrerad på jobbet eller i skolan - visade en helt annan sida när paret väl var gifta och särskilt när barnen kom. Då skulle barnen omskäras (ja även döttrarna), de skulle indoktrineras i islam, slöjan skulle på, kvinnan skulle passa upp männen vid bordet men vara tyst och hålla sig diskret i bakgrunden o.s.v.. För när en arabisk man gifter sig blir han patriarken i sin familj, och känner att han har skyldighet att hålla efter familjens kvinnor. 

Och när det gäller vännerna, så är det viktigt för mig att han har nära svenska vänner, samt helst vänner av båda könen. Är han endast ute och springer med andra män från samma kultur, medan hans systrar aldrig skulle få gå ut, så ser jag stora varningsflagg.

Alltså, vilket problem har du med invandrare? Ar du rädd att bli nedslagen i ett rum med folk, eller att du blir generad av att du forväntas kunna prata med dem och ha saker gemensamt med dem när du egentligen inte forstår ett ord av deras språk, eller vad?

Ja, jag har under senare år blivit mycket försiktigare.
Jag tycker absolut att det finns mycket större anledning vara försiktig nu än vad det gjorde för 10-20 år sedan.
Jag har själv drabbats och fått uppleva tråkiga situationer, det har inte lett till något allvarligare för mig själv men ändå några tråkiga situationer som hade kunnat få allvarligare konsekvenser. Och i min bekantskapskrets finns det alltför många exempel på tråkiga händelser, sammantaget alldeles för mycket för att jag bara skulle blunda för det.

Har jag och mina vänner bara råkat ha otur?
Nej, tyvärr så är det ju bara att se på statistiken.
Även BRÅ och andra har ju på senare tid börjat att erkänna överrepresentationen och problemen.
Överrepresentationen gällande våld och brottslighet är så tydlig och riskerna är så uppenbara så det är bara obegåvat och extremt naivt att blunda för sanningen.
Jag drar absolut inte alla över en kam och jag generaliserar inte gällande någon viss grupp.
Men statistiken talar sitt tydliga språk och det vore bara direkt korkat av mig att förneka den statistiken och att blunda för de händelser som jag själv och människor i min om givning ha råkat ut för.
Händelser som idag är relativt vanliga i vårt svenska samhälle men som i jämförelse knappast ens existerade för bara 20 år sedan.
T ex hur många förnedringsrån mellan unga människor förekom det i Sverige för 20 år sedan? Eller gängvåldtäkter mot unga kvinnor? Eller hedersmord? Eller sprängningar och skjutningar? Mordbränder, bilbränder och andra anlagda bränder? Hur många offentliga badhus eller badplatser fanns det för 20 år sedan som svenska unga flickor måste undvika för att slippa risken att bli antastade? Bara som några exempel som råkar poppa upp...

Ja, alla bör vara försiktigare nu för tiden.
Den otrygghet som människor och särskilt kvinnor i dag upplever i vårt samhälle är ju befogad, att påstå något annat är bara att försöka förneka sanningen, och den otryggheten är något helt annat än vad det var för t ex 20 år sedan.
Visst fanns det vissa problem även förr i tiden men den så tydligt ökade otryggheten är befogad och den hänger ihop med de samhällsförändringar som drabbat vårt svenska samhälle under senare tid, vilket i sin tur hänger samman med den ökade kriminaliteten och våldsbrottsligheten. Om man då ärligt beaktar statistiken och den stora överrepresentationen så är det lätt att se vad som är den största förändringen i samhällsbilden och det är lätt att se vad denna förändring har medfört.
Det må finnas orsaker till förändringarna, vare sig jag eller någon annan har väl förnekat att det finns orsaker. Men bara för att det finns orsaker så kan man väl inte blunda, förneka och strunta i att dessa katastrofala samhällsproblem faktiskt finns?

Vem skulle i dag råda en ung svensk blond kvinna att inte vara mer försiktig än vad som var nödvändigt för 20 år sedan?

Det finns flera länder som i de flesta avseenden är fullt jämförbara med Sverige. De flesta (alla?) dessa jämförbara länder har inte haft denna fruktansvärda utveckling gällande de nya samhällsproblemen som Sverige har haft,
och det är enkelt att se vad de största skillnaderna är mellan Sverige och andra jämförbara länder.

I Sverige har vi misslyckats med den politik som vi har valt att föra.
Andra jämförbara länder har valt att föra en annan politik och de har därmed helt eller till större del sluppit de fruktansvärda samhällsproblemen som vår politiska ledningen i Sverige har dragit på oss.

Jag påstår ingenting om en grupp människor och jag generaliserar absolut inte gällande någon grupp människor, utan jag påstår klart och tydligt att det är Sveriges förda politik och det är den politiska ledningen som har misslyckats med det uppdrag de har fått av de Svenska medborgarna. 

Jag själv tycker att invandringen har gått för långt, för många har kommit hit och vi har ej haft tillräckliga resurser att få in dem i samhället eller haft några krav på dem. Vissa invandrare har klarat sig bra ändå, men inte alla. Och med tanke på TS fråga så undviker jag att besöka orter där det bor många invandrare. Man blir ju rädd av alla skjutningar och sånt man hör på nyheter. Fast jag är inte rädd för alla invandrare, inte för mina vänner eller folk på jobbet och kan inte komma på någon gång jag varit rädd för en kvinna enbart pga etnicitet. Det jag tycker är obehagligt är om invandrar män i grupp uppmärksammar mig eller försöker ta kontakt med mig. Har varit med om att de stått bakom mig och tagit i mitt hår, hänt i skolan och även utanför av helt okända. Tycker inte det är respektfullt och man vet ju att de kommer från ett ställe med sämre kvinnosyn så antar att det är därför de gjort så. Om TS är adopterad så lär det ju dock märkas att han är svensk och inte nyss kom hit.

Du står fast vi att du inte är ett troll. Fine. Det gör dig till värre smuts än ett troll, om det är sant att du är av utländsk härkomst. Vet du varför? För att du spottar på dina likar. DU blir marginaliderad, DU blir ledsen när folk verkar bli rädda för DIG. ÄNDÅ påstår du att du själv känner likadant för människor du inte känner, enbart baserat på deras utseende, så fort de kliver in i ett rum. Jag tror dig inte. Rasifiering är något alla som utsätts för, aldrig vill utsätta andra för. Hela derad liv blir de medvetet och omedvetet nedputtade i hierarkin, omedvetet exkluderade, ibland till och med av omtänksamhet. Men det finns där. Det drabbar dom, det drabbar deras barn, från födseln och uppåt är de alltid lite sämre, eller lite annorlunda än svenskar. Tror du inte att det äter upp en människa inifrån?

Eller så är du en fullfjädrad idiot som Hanif Bali som har antingen utbildning eller släkt eller bor i ett fint område eller vad fan det är, som gör honom bättre än alla andra med utländskt utseende.. Folk kanske är ointresserade av dig för att du är en oskön snubbe, tänkt på det?

Nej, jag är inte mer försiktig i ett rum med människor av annan härkomst än jag är i ett rum med svenskar.

Jag är svensk och tycker att jag generellt har lättare för att bli socialt accepterad bland personer av utländsk härkomst jämfört med svensk härkomst.

Jag jobbar med väldigt många första generationens invandrare, de enda jag har problem med är de som ser ner på kvinnor som vi ibland får in som vikarier. Blev tex tillsagd att diska en vikaries tallrik samt göra kaffe till honom fast vi jobbar i vården, samt att han ville att jag skulle sköta matlagning till brukarna medan han satt på personalrummet och scrollade på mobilen.

Fast hur förklarar du då att rasismen flödar i orten? Att jag som svart person utsätts för så mycket mer rasism av somliga från Mellanöstern (araber, kurder, syrianer, perser mfl.) än av svenskar i allmänhet?

Jag upplever svenskar över lag som betydligt mer respektfulla än många invandrare och den synen delar jag med åtskilliga afrosvenskar. Elaine Eksvärd är en av dom som kan berätta samma sak:

www.aftonbladet.se/debatt/a/0nbMAM/vi-drabbas-av-rasism--fran-invandrare

Så din syn på oss så kallade rasifierade stämmer deffo inte med min verklighet. :/