Följer ni alltid läkares rekommendationer?

 Att du ska vara sjukskriven en viss tid och eller viss omfattning? Var så länge sen, men självklart var jag sjukskriven, jag mådde ju inte bra
- Att du ska äta viss medicin? Ja
- Att du ska börja träna? Har inte fått det rådet
- Att du behöver förändra kost /gå ner i vikt osv? inte aktuellt
- Att du behöver någon form av samtalsstöd? Har inte hänt

Däremot har det funnits andra vårdkontakter där jag inte "lytt order" alls. Som sjukgymnasten som sa att min kroniska sjukdom kunde tränas bort på ett år! Eller läkaren som inte tyckte mitt höga TSH borde medicineras med högre dos Levaxin när jag var gravid. Det tyckte däremot min privata läkare.

Beror på vad det gäller och varför faktiskt.

När jag var gravid med sista barnet ville de sjukskriva mig, men jag vägrade eftersom jag skulle bli mer stressad av att sitta hemma och glo än sitta på min kontorsstol och knappa på datorn på jobbet. 
Har sedan blivit erbjuden sjukskrivning pga diverse åkommor, men inte velat ha det.

När det gäller mediciner så är det väl statiner som är det enda jag vägrar ta. Ser ingen anledning till varför jag ska riskera cancer, depression, tappad sexlust för att ev minska risken för hjärt- och kärlproblem med någon procent. Och sedan finns det studier som visar att dödligheten är högre bland äldre kvinnor med lågt kolesterol än hos de med högt så varför skulle det vara farligt som medelålders?
Och sedan sköter kroppen själv detta med kolesterolet så vill jag bara minska på det onda kolesterolet är det bara att dra ned på sockret i så fall. Och eftersom socker är ju inte nyttigt för någon...
Och alldeles för många människor säger att statiner är rävgift, de blivit helt konstiga av det, tappat minnet osv.

Försökte mig på diskussionen med partikelstorlek osv med läkaren min pappa hade i samband med sin infarkt, men läkaren kom aldrig tillbaka med svar på mina frågor...

Jag är kroniskt sjuk och tar alla beslut tillsammans med min läkare, är jag inte bekväm med något pratar vi om det. Jag har sagt att jag inte vill prova en viss medicin, gärna testar en specifik medicin,

Ingen läkare har tagit upp träning och kost, motion eller viktminskning med mig fast jag tar medicin som har viktökning som biverkan (jag är överviktig men har inte fetma) jag har alltid fått ta upp det själv, tror det handlar om missriktad välvilja.

Jag har avslutat sjukskrivning tidigare och det har slutat med att jag blivit sämre så jag följer min läkares råd även där. Att det inte funkade för mig betyder inte att det inte går bra i ditt fall. Känner du att du kan jobba så kör på det.

Jag har både gått tillbaka till jobbet i förtid (och ångrar det) och behövt säga ifrån till en läkare som först inte ville ge mig sjukintyg för att hon tyckte att jag såg pigg ut på videosamtalet.

Ja, det brukar jag göra.

När det gäller sjukskrivning har jag inte haft behov av att gå tillbaka till jobbet tidigare, snarare tvärtom, så vid något tillfälle har jag fått förlänga sjukskrivningen. 

Jag har varit väldigt duktig på att gå tillbaka till jobb långt innan läkaren tyckt att det varit okej. Likaså släpade jag mig till jobbet alldeles för länge under min senaste graviditet, medan läkaren ville sjukskriva mig rätt tidigt. 

Men också gamla hundar kan lära sig sitta. Jag har insett att det enda som händer är att jag sliter ut mig själv. Ingen tackar mig för att jag släpar mig i snömodd med nyopererat knä, två dagar efter operation för att jag minsann "kan". Ingen tackade mig heller när jag satt med svår anemi och höll i mig i skrivbordet för att det snurrade, när jag väntade barn.

Nu senast lyssnade jag faktiskt på läkaren och var hemma de två veckorna han ansåg lämpligt efter en handoperation. Jag hade säkert kunnat ta mig tillbaka tidigare, men för en gångs skulle tänkte jag att doktorn nog ändå hade fog för att sjukskriva mig den tid han ansåg lämplig. 

Jag ser det som en dialog där läkaren och jag kommer fram till något som funkar. Får jag något läkemedel så får jag ju läsa på och även utvärdera hur det fungerar för mig, med biverkningar och annat. 

Min son hade en fantastisk barnläkare av den gamla skolan. Han brukade ge sina rekommendationer varpå jag brukade svara med att men jag har läst si och så, på vilket han svarade att det går ju också bra. Han hade sett allt och lite till och visste hur han skulle få ut det bästa från noobs till föräldrar.

Vad gäller sjukskrivningar har jag en känsla av att läkare ofta tar till lite i överkant, bara ifall man behöver. Det brukar vara ok att gå tillbaka till jobb när man känner sig redo inom den tidsramen. Ibland har jag frågat om det är ok att gå tillbaka vid en viss tidpunkt och givetvis så lyssnar man på läkarens bedömning. 

Nej, jag tänker själv också. Läkare är bara människor, och de har inte alltid rätt.

Det hänger mycket på om jag litar på läkaren eller inte. Har jag goda/dåliga erfarenheter av honom eller inga alls? Har andra i familjen haft med honom att göra?
Vet han tillräckligt om sjukdomen/skadan, eller vet jag mer?

Men naturligtvis, att vara ledig hemma med betalt slår ju att tvingas gora saker man inte vill.

Beror helt på. Blev sjukskriven 8 veckor för brutet ben. Ansåg att jag kunde börja jobba efter 3 veckor. Min dotter fick penicillin utskrivet på för mig väldigt vaga grunder. Avvaktade ett dygn och när hon blev bättre så struntade vi i penicillinet. Så beror helt på. Jobbar ju själv inom vården men har ganska dålig compliance själv.typ göra övningar osv för att slippa ryggont.