Vittran skrev 2021-11-17 11:15:06 följande:
Uppdatering. Tack för engagemang. När jag tog upp separation, eller snarare att vi skulle vara ifrån varandra 1-2 nätter i veckan, så var det inte menat som ett hot i den bemärkelsen. Jag funderade ärligt på om det var det som behövde o jag kände att ska han vara ifrån oss/vara ifred så ska det vara på mina villkor också.
Nu är inte det aktuellt. Vi har suttit ner o pratat ut. Vi har funderat på parterapi som någrå var inne på, men i nuläget finns varken tiden eller möjligheten, det är verkligen extremt mycket med barnen, speciellt ett utav barnen där vi har insats från BUP då barnet är hemmasittare. Alla tre barnen har anpassad studiegång och jag är den som kör markarbetet så att säga. Dessutom ska sova påbörja en utredning efter att skolan gjort soc anmälan pga att ett utav barnen inte vill vara i skolan. Vill inte gå in på detta egentligen, men jag vill förklara varför det är extra påfrestningar på äktenskapet just nu o varför vi inte kan börja med parterapi nu på direkten.
Någon skrev att jag tar mig rätten att "tillskriva" diagnos på min man, riktigt så är det inte. Vad jag menar är att han har, enligt mig o människor runtomkring oss, starka drag av ast o hans svårigheter liknar väldigt starkt ast. Har flera barn med diagnosen, har vänner med den osv.
Alla som har en familjemedlem med npf och/eller själv har npf, vet vilka utmaningar det kan innebära i vardagen. Speciellt om man då är flera i en familj med olika npf så kan det krocka en hel del å så, framförallt om dessutom en förälder har sina egenheter. Men såklart så märker man också av hans uppväxt med en mycket kritiserande far som varken fanns där känslomässigt eller speciellt mycket fysiskt under uppväxten.
Hur som helst så älskar vi varandra väldigt starkt. Vi har en otroligt stark sammanhållning, vi är väldigt kärleksfulla och vi har ett fint samliv.
Jag har själv diagnoser och är har dessutom ett enormt sexbehov. Sex för mig kan lindra ångest och får mig på andra tankar. Det gynnar relationen osv. Så inget konstigt att jag saknar sex när det är krisigt, det är en så stor del i mitt liv o en viktig del i vårat äktenskap. Men när vi är som mest arga o ledsna på varandra, jag är besviken på honom, så har även jag svårt att närma mig/vilja vara nära
Ni verkar båda/alla ha väldigt stora problem som inte går att komma någonstans med utan en mer komplex bild och med proffesionell hjälp.
Jag kan inte låta bli att reagera på att du skriver att "en förälder har sina egenheter".
Jag uppfattar det som att du lägger väldigt mycket skuld på din man. Själv har du "diagnoser". Men de är tydligen inte "egenheter".
Ni behöver nog prioritera den där terapin.
