”Omöjliga” attraktioner

Jag är singel och är inte typen som kan vara öppen med någon man inte känner, lägger man ner lite tid så ser man att jag är trevligt, varför satsar du inte på någon som jag?

Samma är det för mig med. Faller ca var 3:e år och då rejält så klart. Vet ju att det tar så jävla lång tid till nästa gång även och sex ska vi inte tala om (ligger bara om jag är riktigt galet förälskad))  Kan då också nästan förnedra mig själv en aning i processen för att jag har så lite att förlora och bara måste få till lite uppmärksamhet och närhet. Blir ju inte sex så ofta om jag inte är i en fast relation kan jag lugnt påstå;)

Jadå visst kan du lära dig styra din attraktion och känslor. När du vet varför du faller för en viss typ av män så kan du motarbeta det och göra tvärtom. Det handlar ju om att arbeta med sin anknytning och lära sig något om vem man är och varför. När du vet det så kan du lättare navigera genom känslorna och jobba på dom.

Du kan välja att inte agera på vissa känslor och styra bort dom genom att fokusera på något helt annat.

Allt handlar om din egen vilja att utmana rädslor, ångest och dig själv och bryta ovanor och mönster. Det är DU som styr dina känslor - inte tvärtom.

Att falla för fel män är inget annat än en ful ovana.

Det verkar faktiskt finnas det. Hade sådana kompisar på universitetet. De började träffa en kille, konstaterade att han pluggade till ett välbetalt yrke, och nu kunde de få det där huset och de där tre barnen som de ville ha. Så då kopplade de på kärleken! Tänk om det vore så enkelt för alla! Andra dras till odågor som slår sina kvinnor, sviker sina barn och inte kan behålla ett jobb eller hushålla med pengar... medan ytterligare andra bara kan bli kära i upptagna och ouppnåeliga män (som jag, och du också verkar det), och i slutändan kanske blir ensamma och barnlösa livet ut...

Läser du på mer om anknytning så förstår du vad jag försöker förklara. Din typ av anknytningsmönster gör att du dras en viss typ av person oavsett civilstatus och yrke. Det är personligheten i kombination med din anknytning som triggar attraktionen. Och att dom flesta är oåtkomlig tillhör också anknytningsmönster. För det är nämligen samma mönster som gör att du nånstans väljer att inte söka dig till tillgängliga personer. Alternativt inte vågar. Hela paketet hänger ihop.

Att falla för fel person blir ju en trygg sak för dig och något du kan lugnt vila i och fantisera om och du håller dig både sysselsatt och gör dig själv icke tillgänglig för en lämplig singel. Det blir en form av verklighetsflykt och lite av en sockerkick typ. Nästan att du blir kär i känslan av att vara kär. Du fylls av endorfiner och lyckokänslor och lever på kickarna av att bli uppmärksammad av dessa personer.

Att en upptagen person flirtar med dig är inte din skyldighet att besvara. Däremot är det upp till dig och göra vad du kan och ta reda på om en intressant människa faktiskt är tillgänglig innan du ger dig hän i flirt. Det är ju av omtanke om ditt eget hjärta. Var snäll mot dig själv helt enkelt.

Du kan styra dina känslor innan de tar över dig genom att utmana dig själv och använda sunt förnuft.

Det är inget fel på att falla för karismatiska människor som utmanar dig intellektuellt etc men det går att lära sig se vilka fallgroparna är och navigera till rätt tillgängliga personer.

Om du fortsätter att göra på samma sätt du alltid gjort kommer du inte kunna förvänta dig annat resultat än det du redan fått..

Jo, jag kan hålla med om att den där smått obeskrivbara kemin man kan känna inför vissa är svår att styra. Men lite som jag skrev innan så, om man känner sig själv hyggligt och förstår, så kan man välja.

Men också det att det där obeskrivbara också kan uppstå om man ger folk chansen lite. Ofta är det väl så för många att om man ger någon lite tid, så ser man och känner saker man inte annars skulle sett.

Fast jag blir lite fundersam över vad du vill med tråden. Jag läste din TS som att det inte bara är mysigt att du inte riktigt har koll på dig själv. Att saker bara händer. Men så är det alltså inte?

Du skriver att det kanske skulle bero på att du så sällan blir attraherad. Alltså jag har aldrig någonsin blivit attraherad på det viset på någon jag inte redan känner närmre (och därmed redan vet om allt det andra). 

Så för mig är det superkonstigt att bli så till sig om någon man inte redan lärt känna väl alls, så inte sällan utan ofta från min synvinkel!

Det verkar som en del människor har tendens att bli alldeles till sig vid något väldigt ytligt, och även om du inte hör till de som gör det konstant (eller riktigt lika galet och på sjukligt sätt som stalkern tidigare) hör du till dessa. 

Till viss del tror jag nog att det delvis handlar om att inse att det är en attraktion som delvis inte är riktigt verklig, utan till en viss del till en föreställning och fantasibild till människan. Mer som ett drogrus än verkliga känslor för en verklig person (naturligtvis är det en riktig person, men blir det så starkt till någon man inte redan är ganska nära och därmed vet sådant om redan så är det till en viss del kopplat till ens egna föreställning). 

Jag vet inte om man kan programmera om sig att bli annorlunda, och jag är nog lite extrem åt andra hållet. Det betyder naturligtvis inte att jag inte varit vansinnigt kär eller djupt förälskad i ett antal personer i mitt liv, men de känslorna kommer aldrig i ett så tidigt skede utan när man redan spenderat mycket tid tillsammans och lärt känna varandra ganska väl så byggs det upp. En flyktig sexuell attraktion har väl hänt någon gång kanske i onyktert tillstånd men jag har aldrig låtit det byggas upp till något mer i sig själv att jag inte kan släppa det. Inte för att jag är bäst i världen på att släppa och gå vidare, det är jag verkligen inte, men då handlar det om redan inledda relationer. Något så pass ytligt tillåts liksom aldrig växa till att bli så viktigt och stort. 

När det talas om folk som blir "kär i kärleken" är det nog lite något på spåret där när de gäller de som låter något inte helt verklighetsbaserat bli så stort. 

Så ja för mig blir det ofta om något som inte är helt normalt och hälsosamt händer så ofta som en gång om året.

En lite annan synvinkel på det hela.