”Omöjliga” attraktioner

Men om du verkligen räknar tiden i timmar som du ägnar åt att tänka på personen efter eller innan ni ses, hur mycket tid går då faktiskt åt att tänka på personen? Om du träffar honom 5 min i verkligheten och bara skulle tänka på honom just när du är med honom, och varken efter eller före det så skulle du inte behöva skriva den här tråden.

Bara för att man känner sig attraherad av t ex en mördare sim sitter i fängelse betyder det inte att man någonsin tillåter sig att agera på de känslorna alls. Man bestämmer sig att inte välja partner med underlivet och kan känna attraktion men välja att inte agera ut attraktionen i handling och inte dela sina känslor med den som man med förnuftet inte tycker är lämplig. Man kan ju låta förnuftet fatta beslut, integrera förnuftet och därmed inte sluta känna utan bara inte agera i affekt.

Jag googlade på det där testet, och det där var verkligen inte något för mig. Det där är ju för utflippade, gränslösa sexmissbrukare:

- Har du haft sex vid olämpliga tidpunkter, på olämpliga ställen och/eller med olämpliga personer?

- Har du haft eller har du sexuella kontakter trots eventuella konsekvenser (t.ex. risken att bli avslöjad, risken att få herpes, gonorré, AIDS osv)? 

- Har du tappat räkningen över hur många sexpartners du har haft?

 - Känner du dig obehaglig till mods på grund av omfattningen av ditt onanerande, de fantasier du ägnar dig åt, ?rekvisita? du använder och/eller platserna du gör det på?

- Håller du på med voyeurism, exhibitionism osv. på ett sätt som för med sig obehag och smärta? 

Detta har ju inget ALLS att göra med att svärma för ouppnåeliga stiliga män, eller att läsa mycket romantiska romaner..? Det är två helt väsensskilda typer av kvinnor som gör det första respektive det andra. 

Saken är att om du inte fantiserar om någon när du inte umgås med honom utan är närvarande med personen då du umgås med honom blir du ju endast attraherad av den som du umgås med, i vekliga situationer i nuet och då är ju inte den personen avlägsen.

Att hålla på och skriva eller prata mycket om någon man är attraherad av i fantasin och drömmer om när man inte har honom framför sig är en typ av mental besatthet som spär på drömmeriet. Att både fantisera, drömma ihop en relation och sedan prata om det ofta eller älta i trådar om det är igen en verklighetsflykt, flyttar fokuset från att vara närvarande och behöva komma i kontakt med sig själv.

Så där tänker jag inte gå med på.

Jag känner att jag skrivit tillräckligt och eftersom du bara sökte andra med samma sak för att enbart skriva om det, och då leva ut de fantasierna ihop och spä på det hela så väljer jag att lämna tråden nu. Är inte intresserad att göda på beteendet utan är intresserad av att inte gå in i den där besattheten.

Hoppas det löser sig för dig och om du vill fortsätta i detta så gör det, och vìll du någon gång få en riktig relation som fungerar i vardagen kan du kolla upp svaren i denna tråden.

Ska man hålla på med tester som ska avslöja vem man är, man borde själv känna efter innerst inne hur man känner, jag är singel som sagt, det tar lite tid tills jag öppnar upp mig helt känslomässigt, varför dejtar du inte någon som jag och ser hur det går?

Det är lätt och missa när det kommer in massor på så kort tid, vad menar du, är du homosexuell eller något?

Det var ju du som nämnde något om att det inte är män, sen kan det vara så att jag trodde att det var du som skrev något tidigare fast det kan ha varit någon annan, som sagt när det kommer in så mycket på så kort tid kan saker och ting missuppfattas tyvärr.

Alltså, om man levde instängd med en oattraktiv man i en barack i Antarktis i flera år, och inte träffade någon annan man - inte ens hade tillgång till filmer där det förekommer attraktiva män, eller böcker som handlar om spännande män - så skulle man kanske kunna utveckla känslor bara för att man inte har någon måttstock, och inte har något annat val s.a.s.. Men faktum är att jag inte tror att jag skulle kunna det, ens då. Jag är alldeles för medveten om vad som är en attraktiv man och vad som är en oattraktiv man, och det är mina hormoner också...

Men om man lever ett vanligt liv, hur skulle man då kunna bli kär i en tönt som man arbetar tillsammans med t.ex.? När man stöter på andra, mer attraktiva män, och kontrasten blir tydlig. 

Har du någonsin haft ett bra, kärleksfull och okomplicerat förhållande?

Du är inte tillräckligt bestämd att hitta omsesidig kärlek. Medvetet eller omedvetet föredrar du att längta. Kan vara bara en fas.