• Anonym (Egoist)

    Hur kan man acceptera att barnen är nr 1?

    Jag försöker och försöker att acceptera att min sambo har två barn som han älskar och prioriterar i alla lägen. Jag har själv utflugna barn som jag älskar, men jag har lärt mina att bli självständiga och klara sig själva. Mitt iiv numera är inte fokuserat på mina barn, som klarar sig själva. Jag tycker att tvåsamheten med en man just nu är det viktigaste eftersom jag vill åldras med någon.

    Min sambo har 2 barn i övre tonåren, vara den äldre redan tar studenten. Precis hela hans liv handlar bara om dessa barn. Han sparar enorma summor pengar till dem varje månad, hela barnbidraget sparas till dem, huset skall gå till dem och det köps än det ena och et andra. Där finns liksom ingen botten.

    Jag känner att när de är så pass stora så borde inte hela livet handla om bara dem! Han vill gärna resa med barnen utan mig, eftersom de inte gillar mig. Han går på fotboll flera gånger i veckan med dem och hittar på en massa saker. Jag känner att jag inte är prioriterad på samma sätt. Jag längtar hela tiden tills de blir vuxna och flyttar hemifrån, men de planerar att bo hemma tills de är 22-23 år gamla. Jag vet inte hur jag ska stå ut!?

    Våra bråk handlar bara om vår olika syn på barn och barnuppfostran. Han tycker att barnen skall man hjälpa livet ut, sen kommer barnbarnen etc. Han vill att barnen skall komma, helst dagligen och att de hörs varje dag. Jag vill att när de är hos mamman så skall de vara där. 

    Jag behöver tid med min man, men han tycker att vi har tid även om de kommer hela tiden, och om han reser med dem och går på olika saker med dem. Jag känner mig avundsjuk och utanför, och det känns som att det aldrig kommer att ta slut.

    Är jag egoist och omogen som tänker som jag gör? Är jag annorlunda och konstig, eller finns där fler därute som känner lite avundsjuka mot bonusbarnen och deras kontakt med pappan?

    Jag önskar jag kunde tänka annorlunda och känna glädje av att se min partner lycklig då han är med sina barn, men jag kan inte!! Jag vill komma i första hand.

  • Svar på tråden Hur kan man acceptera att barnen är nr 1?
  • Anonym (det)
    Anonym (fd styvmor) skrev 2022-03-22 11:59:33 följande:
    Jag stör mig så förbannat på folk som avslutar med "punkt". Speciellt när det görs med vesaler. Som att det är någon okränkbar sanning som levererats.
    Men du har säkert en massa fina egenskaper också.
  • Meddelande borttaget
  • sextiotalist
    Anonym (Jo) skrev 2022-03-23 14:28:18 följande:

    Jo du måste acceptera att hans barn är de viktigaste människor i hans liv! Du kan aldrig och borde aldrig ifrågasätta det! 


    Den bördan kommer jag aldrig lägga på sonen. Jag har flera viktiga personer i mitt liv, de är viktiga på olika sätt. I vardagen är det sambon som står mig närmast, sonen har sitt eget liv och har klippt navelsträngen och är rätt oberoende av oss föräldrar, precis som det ska vara. 
  • Anonym (det)
    sextiotalist skrev 2022-03-23 15:07:06 följande:
    Den bördan kommer jag aldrig lägga på sonen. Jag har flera viktiga personer i mitt liv, de är viktiga på olika sätt. I vardagen är det sambon som står mig närmast, sonen har sitt eget liv och har klippt navelsträngen och är rätt oberoende av oss föräldrar, precis som det ska vara. 
    Men jag antar att du väntade tills han var vuxen innan du klippte navelsträngen?

    Och varför ser du det som att det skulle vara en börda för sonen att vara den viktigaste personen i ditt liv? Ser du dig som en börda för honom generellt? Är en person mindre oberoende för att denne är viktig för någon? Gäller det också generellt, eller är det bara vuxna barn? 
  • sextiotalist
    Anonym (det) skrev 2022-03-23 15:14:07 följande:
    Men jag antar att du väntade tills han var vuxen innan du klippte navelsträngen?

    Och varför ser du det som att det skulle vara en börda för sonen att vara den viktigaste personen i ditt liv? Ser du dig som en börda för honom generellt? Är en person mindre oberoende för att denne är viktig för någon? Gäller det också generellt, eller är det bara vuxna barn? 
    Den navelsträngen klipptes sakta av, med början i tonåren. Nej, han vill inte vara den viktigaste personen i mitt liv. 

    Han brukar bara skaka på huvudet när han hör detta resonemang, tycker det är lika fel som jag tycker. (och den unga mannen kan vara brutalärlig, så han säger inget för att göra mig nöjd)

    Jag har aldrig varit en sådan person som lever genom barnen, så jag har nog aldrig lagt det på sonen, Så det gäller även för små barn. Däremot var jag och sonens pappa oerhört viktiga för sonen när han växte upp, innan han stod på egna ben.
  • Anonym (XXX)
    sextiotalist skrev 2022-03-23 15:30:14 följande:
    Den navelsträngen klipptes sakta av, med början i tonåren. Nej, han vill inte vara den viktigaste personen i mitt liv. 

    Han brukar bara skaka på huvudet när han hör detta resonemang, tycker det är lika fel som jag tycker. (och den unga mannen kan vara brutalärlig, så han säger inget för att göra mig nöjd)

    Jag har aldrig varit en sådan person som lever genom barnen, så jag har nog aldrig lagt det på sonen, Så det gäller även för små barn. Däremot var jag och sonens pappa oerhört viktiga för sonen när han växte upp, innan han stod på egna ben.
    Fast i någon extrem överlevnadssituation, där du bara kan rädda en av dem - så väljer du väl din son, eller..?
  • sextiotalist
    Anonym (XXX) skrev 2022-03-23 21:25:36 följande:
    Fast i någon extrem överlevnadssituation, där du bara kan rädda en av dem - så väljer du väl din son, eller..?
    Hur menar du då?
    Jag hjälper den som har behovet mest. Om min sambo sitter i rullstol och sonen frisk man, så är det självklart sambon som får hjälp t.ex. 
    Eller anser du att en stark man ska få hjälpen i första hand endast för att han är min son, i stället för att hjälpa den som behöver hjälp 
  • Anonym (XXX)
    sextiotalist skrev 2022-03-23 22:58:51 följande:
    Hur menar du då?
    Jag hjälper den som har behovet mest. Om min sambo sitter i rullstol och sonen frisk man, så är det självklart sambon som får hjälp t.ex. 
    Eller anser du att en stark man ska få hjälpen i första hand endast för att han är min son, i stället för att hjälpa den som behöver hjälp 
    Alltså, jag skulle aldrig riskera något av mina barn. Jag tror inte ens att jag skulle SE övriga pesoner - ens om det var en man där som jag var tokkär i - om det fanns någon risk för mina barns liv. Att de är vuxna ändrar naturligtvis inget. De kommer alltid att vara det viktigaste i mitt liv, och i slutändan det enda som jag kan lämna efter mig på jorden. Mina barn, och deras barn, och deras barnbarn...
  • olof 45
    Anonym (Jo) skrev 2022-03-23 14:28:18 följande:

    Jo du måste acceptera att hans barn är de viktigaste människor i hans liv! Du kan aldrig och borde aldrig ifrågasätta det! 


    Håller till tusen % inte med om detta påstående.

    man ska inte behöva lägga sig platt för att det finns barn med i bilden (särskilt inte såhär stora).

    Menar du då att det t.ex. var en normal reaktion från TS sambos sida att säga "jag vet inte om jag kan sjutsa dig I MIN BIL för dottern är med, så måste fråga henne först". 

    För jag tycker det är helt sjukt att ge barn så mycket makt. Det finns ingenting som säger att abrn itne kan utnyttja en sådan position - det är tvärtom vanligt att barn lär sig hur man kan manipulera sina föräldrar och att de kan spela ut föräldrar mot varandra osv. Mataktionen är att skapa en enad front och visa att barns åsikter respekteras med det är i slutändan vuxna som kan sätta ner foten om det behövs.

    Och det betyder itne att barnen inte är viktiga personer. Bara att barn kan inte domdera och bestämma allt vad de vill.
  • Anonym (?)

    Vilka andra trådar har TS skrivit? Flera säger att hon skrivit förut? Hur vet ni det?

Svar på tråden Hur kan man acceptera att barnen är nr 1?