Hur får man benzo?

Jag känner ingen vuxen människa, i alla fall utan missbruksproblem, som skulle kalla något/några av de läkemedel som ingår i gruppen bensodiazepiner för ??benzo??. 

Rekommenderar ju i alla fall inte att du går in till läkaren och säger ??ey jag vill ha benzo??, för då lär du bli pundarstämplad direkt. Ett litet tips bara :)

Ha det bra! 

Du kan fråga om du kan få prova tex Sobril annat namn är Oxascand. I lägsta dos. Är den mildaste av bensodiazepiner. Att ha vid akuta nödfall. Sedan måste man kanske ha 10-20 mg för effekt. Men det kan också räcka med 5 mg som är lägsta.

Du har ju gått igenom de flesta andra läkemedel man brukar prova först. Sedan har du Imovane som är ganska stark beroendeframkallande och lite missbruksvarning på. Men du knappt tar den. Vilket ju ses positivt för dig. 
Alla bensodiazepiner är lurigt vanebildande, men sålänge man tar de vid behov, så behöver man inte överdriva riskerna heller.
Har själv bensodiazepinen Xanor depåt, den tas varje morgon och kväll. Den gör att jag kan leva ett normalt liv. Instället för en paralyserad ångest har GAD, och en ovanlig nervsmärta, därav mycket ångest. Har även Imovane vid behov. Har själv gått igenom alla andra SSRI, SNRI, Atarax, Lergigan och liknande, Lyrica. Även Sobril, Stesolid.
Fick sedan denna efter en längre tid med kortverkande Xanor (inte att rekommendera, fruktansvärt beroendeframkallande). Depåttabletter är bättre på så vis. Sedan mycket motion är bra för mig och mot ångest. 

Måste ändå tillägga var försiktig. Har du klarat dig utan bensodiazepiner hittills så kanske kan hitta andra strategier för att hantera ångest som kommer?
När man väl lärt sig att ta en tablett som lindrar också väldigt bra oftast som just bensogruppen gör, är det lätt att ta till det oftare och oftare. Det kan gå snabbt att hamna i ett läkemedelsberoende fast man inte trodde det. Eller aldrig har fastnat på något annat tidigare. 

Det här är oerhört barnsligt men jag tror att när det gäller benso, så är det så att vill man ha benso får man inte benso, men vill man inte ha benso får man dem. Jag har vart inlagd på psyket ett par gånger så jag har upplevt detta själv.

Jag tycker benso är fruktansvärt obehagligt, men vad erbjuds jag vid sömnproblem, mot ångest, som lugnande osv? Jo det är benso,

Sedan har jag sett andra patienter som inte vill annat än att få en massa benso, de får inte benso. 

Även i öppenvård är det såhär, att jag blir erbjuden eller nästan påprackad benso, så att jag får tjata emot för att få annat istället.

Obehaget är att jag känner mig som alkoholberusad av dem typ, fast utan att det är roligt att vara berusad. Blir inte gladare, lugnare, mår bättre, blir bara "packad".    

Det låter bra, då kan jag ta flera om det behövs och testa mig fram så har jag gjort med andra mediciner som inte är beroendeframkallande. Motion har hjälpt mig mycket också men just nu mår jag för dåligt för det. 

Just nu finns det inga andra strategier nästa steg är ett självmordsförsök. Jag är bipolär typ 2 och har ätit ett helt Apotek varje dag (icke beroendeframkallande mediciner frånsett Lyrica och Imovane) läkaren har velat testa vad som fungerar och inte samt sätta in nya mediciner det har lett till en blandning mellan hypomani  och ångest samt fruktansvärda depressiva skov. Utsättningssyntomen för en del mediciner har varit hemska också t.ex Seroquel var halvt omöjlig att sätta ut. Som det är nu har jag tillfällen då jag står på balkongen och tänker hoppa sen blir jag för rädd. Det är vid sådana tillfällen jag tänkte ta en Sobril eller liknande. Jag vill inte ta det när jag fått ordning på min medicinering. Tack för varningen!  

Jag är glad att din sambo får den hjälp han behöver. Har han någon annan sjukdom också eftersom han tar testosteron och medicin mot narkolepsi? Jag blev väldigt intresserad av Modafinil, trötthet är ett av symtomen jag inte har lyckats få bort med mediciner. Jag har varit sjukskriven i över 10 år för att jag är så dränerandet trött. Jag kan inte ha ett förhållande, kan inte ha intressen och kommer aldrig kunna bilda familj pågrund av det. Att inte ha en livskamrat och aldrig kunna få barn är en stor sorg som jag aldrig kommer komma över helt. Jag vill ha ett förhållande så mycket att det gör ont men det går inte, jag blir för trött och orkar inte ses så det finner ut i sanden. 

Ja, det är inom psykiatrin. Det finns inte utrymme att testa sig fram, jag har en enorm tur som har en fast läkare, jag åker fyra timmar tur och retur för att ha det, mottagningen jag var på innan hade inga fast anställda psykiatriker alls.