• Jaegermeister

    När livet inte blev som tänkt

    Ända sedan jag blev oplanerat gravid har jag varit lycklig men min sambo tvärtom. Vi har varit tillsammans i 10 år och är inte superunga. När jag märkte hans missnöje över att bli pappa så gav jag honom alternativet till abort flera gånger men det vägrade han. Så nu har vi köpt hus och det är dags för förlossning när som helst. Nu sitter jag här och har gråtit i en halvtimme, undrar om allt var ett misstag. Han blir bara mer och mer sur och har fastnat i en pessimistisk spiral. Nu har han fått för sig att vår ekonomi kommer rasa och att "allt kommer gå åt helvete" som han säger. Han målar upp framtida scenarion och tänker bara katastroftankar. Han har skapat ett problem av ett icke-problem. Vår ekonomi är bra, båda har fasta heltidsjobb och har en del undansparat. Nu sticker det plötsligt i hans ögon att det är jag som har dragit in mest pengar men vad spelar det för roll? Mina pengar är hans pengar. Vi är ett team som bor under samma tak. Idag fick han ett utbrott över att jag har lyckats vara mer ekonomisk än honom och jag fattar ingenting? Jag köper aldrig saker till mig själv i princip utan lägger pengarna på oss och huset. Vad spelar det för roll då vem som har "mest"? Jag föreslog ett gemensamt konto där vi lägger ihop allt men då blev han ännu mer arg och känner sig beroende av mig då och att jag blir hans "gode man". Alltså jag orkar inte bråka om detta, speciellt inte när jag är höggravid för det är så banalt. Han kallade dessutom vårt barn i magen för"en utgift i 18 år". Där brast det för mig, jag har haft en supertuff graviditet och kämpat i 9 månader, hittat lösningar på allt och försöker tänka positivt men han ser bara vår son i magen som en enda utgift. Inget känns kul längre och min energi håller på att dö ut. Jag är glad över hus och barn men han kunde ju ha sagt ifrån ordentligt från början att han inte ville detta.... Jag har aldrig tvingat honom. Känns hemskt att behöva separera i framtiden och riva upp allting för barnet när vi har det så bra egentligen. Men jag orkar inte leva såhär om det ska fortsätta :(
  • Svar på tråden När livet inte blev som tänkt
  • Tow2Mater
    Jaegermeister skrev 2022-05-18 21:28:21 följande:
    Vill inte ha ensam vårdnad men det är ju upp till honom vilken relation han vill ha till vårt barn i framtiden... Han vill helst inte alls vara föräldraledig. Jag känner mig så jäkla dum ibland, det enda jag vill är att barnet blir älskat av båda föräldrarna. Han vägrade trots allt abort och då har man ju ändå gjort ett val - ta ditt ansvar. 
    Tyvärr finns ju inte ett lagstadgad 50/50 delningstvång ännu. Det borde inte finnas på kartan att kunna välja bort det for att en av parterna "inte vill".
  • Jaegermeister
    Casper9 skrev 2022-05-18 21:54:48 följande:
    Men ok, du gör ju som du vill med din kropp. Men antar du helst ville behålla eftersom du gjorde det? 
    Ja jag ville verkligen behålla.
  • Jaegermeister
    Embla twopointoh skrev 2022-05-18 16:55:18 följande:
    Hans reaktion kan bero på att han helt enkelt är orolig, att få barn är en stor omställning och ett stort ansvar och jag tror att många blivande föräldrar tycker att  det kan vara lite läskigt med att få en liten person som man har ansvar för i 18 år framöver. Har din sambo även i vanliga fall en tendens att bara se det negativa och/eller oroa sig över saker? Kanske behöver han prata med någon professionell om sina negativa tankar.

    När man är gravid är det mycket hormoner som rusar runt, och det är möjligt att du reagerar kraftigare på hans negativitet än vad du skulle ha gjort i vanliga fall. Jag skulle råda dig att inte ta ut något i förskott, när sonen väl har anlänt är det möjligt att din sambo "glömmer" att han inte ville ha barn innan. Eller så gör han inte det, men då får du ta tag i detta  då i sådana fall.

    Om jag var du skulle jag prata med min sambo om hur hans negativitet påverkar dig. Lugnt och sansat utan anklagelser eller "gnäll", men han behöver höra att du mår dåligt av det. Om det nu är så att hans negativitet mest är en reaktion inför det kommande föräldraskapet, så kan han faktiskt ventilera dessa känslor med någon annan än dig.
    Han är lite fyrkantig av sig och har alltid varit rädd för förändringar och ökat ansvar. Detta har jag varit helt okej med under mina yngre dagar, att glida runt i samma spår men nu när man blir allt äldre så vill jag inte stå och stampa på samma ställe. Vill inte sitta i samma hyreslägenhet i ett dåligt område och festa/spela tv-spel varje helg. Kände att jag ville något mer i livet. Komma framåt. 

    Vi har varit urfattiga i så många år men nu när vi äntligen fått ordentlig skjuts på ekonomin såg jag tillfället att komma vidare i livet.

    Min sambo har en tendens att se allt i svart och fastna i destruktiva tankar vilket är något jag trodde skulle bli bättre när vi fick det bättre, men det blev tyvärr bara värre med hus och graviditet. Känner mig så himla elak för det är som att jag tvingade honom till detta fast jag inte gjorde det... Men han kanske inte orkade med min längtan så han vek sig.
  • Lönnsirap
    Jaegermeister skrev 2022-05-19 06:07:58 följande:
    Min sambo har en tendens att se allt i svart och fastna i destruktiva tankar vilket är något jag trodde skulle bli bättre när vi fick det bättre, men det blev tyvärr bara värre med hus och graviditet. Känner mig så himla elak för det är som att jag tvingade honom till detta fast jag inte gjorde det... Men han kanske inte orkade med min längtan så han vek sig.
    Jag tänker att vissa människor har lättare till oro än andra och det finns stunder då man antingen får ta sig samman, eller riskera sin hälsa, sin relation och livsstilen.

    Precis som du ser har han ett ansvar över att det du behöll, men jag tänker att det viktigaste är att faktiskt se framåt och vara realistisk. Du är inte elak för att ni får barn och han inte mår bra. Men kanske behöver du påkalla hjälp utifrån till honom. Kanske läge att ha kontakt med någon som också känner din sambo och berätta att han inte verkar må bra.
  • Jaegermeister

    Det är så jobbigt också att han är bitter över att han har sämre ekonomi än mig. Jag ser det som VÅR ekonomi. Orka vara avundsjuk på sin partner helt ärligt?
    Han är så sur för att jag kan bidra mer, som att det sårar hans manlighet. Han borde bara vara glad över att vi har den standard vi har och inte tänka att jag försörjer honom.

  • mari123

    Har alla ett drömscenario av ett liv som man tänkt? Liksom en plan över en framtida tillvaro? Man tänker/drömmer att man ska bli hjärnkirurg men så jobbar man på McDonalds! BRA att man har ett jobb, hoppas fast,......men ändå. Hjärnkirurg.....så himla mycket finare ((

  • Jaegermeister

    Min dröm har inte varit speciellt stor eller orealistisk kan jag tycka. Hus, barn på väg samt att jag jobbar med det jag vill så jag är supernöjd. Varför inte sträva efter det? Man har ju bara ett liv. 

  • Mimosa86

    Med all respekt för fäders oro.

    Men i det här läget är det hon som har haft en tuff graviditet och den person som strax ska föda barn för första gången. Det är liksom en livsfarlig uppgift. I DETTA läge ligger det faktiskt på honom att stötta henne och få henne trygg inför kommande nedkomst.

    Om han är orolig över framtida utgifter för ett barn (när de båda jobbar heltid och har råd med ett hus) så bör han vända sig till en kurator och terapeut för att lugna sina tankar. Det är inte läge att skrämma och stressa upp henne när hon strax ska föda hans barn.

  • mari123
    Jaegermeister skrev 2022-05-19 10:53:31 följande:

    Min dröm har inte varit speciellt stor eller orealistisk kan jag tycka. Hus, barn på väg samt att jag jobbar med det jag vill så jag är supernöjd. Varför inte sträva efter det? Man har ju bara ett liv. 


    JÄTTESTOR "dröm" om man frågar mig. Hus och "barn på väg" samt att jobba med "det man man vill"! 
  • Jaegermeister
    mari123 skrev 2022-05-19 11:04:08 följande:
    JÄTTESTOR "dröm" om man frågar mig. Hus och "barn på väg" samt att jobba med "det man man vill"! 
    Ja okej.. du har faktiskt rätt. Det är inte så enkelt att komma dit.
Svar på tråden När livet inte blev som tänkt