Är livet över nu?

Över? Det är ju nu det börjar. Ungarna börjar stå på egna ben och man kan ut på äventyr i den trygghet man har som vuxen. 

Man känner igen dåliga situationer och gör därför korrekta val. 

Man skiter i vad andra tycker och gör därför val som man vill istället för val som gagnar ens status. 

Man klarar inte bakfyllor lika bra och håller sig därför i skinnet.

Man vågar ta kontakt med ingressanta personer mer än när man var ung.

AllA dessa möjligheter möjliggör för dig att hitta en partner, eller fler.

Så njut av livet. Du är på topp eller snart på topp åtminstone.

Jag håller med Fredrik, du har världens chans att utveckla dig själv och träffa nya vänner, uppleva nya saker, det kan bli en fantastisk tid om du bara låter den vara det!

Ta reda på vad som händer i staden eller i närheten, åk iväg på saker även om du är tveksam för man har ofta roligare än man tror, bjud med någon kompis också helst. Umgås med dina vänner, umgås också med dig själv där du skapar en spa-kväll eller filmmys i soffan, något som får dig att må bra.

Det kan bli hur bra som helst det här! :D

Lev för dig själv!

När barnen är stora kan du resa själv om du vill, du kan skaffa nya vänner, du kan dejta hur mycket eller lite du vill.

Du kan byta boende, jobb. Du kan göra massor av spännande saker! Du kan börja träna något, du kan börja med ett roligt fritidsintresse. 

Livet slutar för de flesta över 80 års ålder, så du har ungefär halva livet kvar!!

Vet inte om det här är någon tröst för dig eller tvärtom, men det finns väldigt många gifta och sambos i din ålder som inte heller gör särskilt mycket mer än att jobba och ägna sig åt barnen och deras fritidsintressen.

Det är inte så att man automatiskt har det äventyrligt och roligt på kvällar och helger bara  för att man har en partner om man är runt 45, jobbar heltid och har minst tre (förstod jag det som) barn i olika åldrar som  kräver mycket.

Min tillvaro verkar påminna en helmdel om din, bortsett från att jag är lyckligt gift. Självklart är det stor skillnad att ha någon att dela vardagen och glädjen och oron för barnen med, jag har också varit ensamstående med barn så jag kan jämföra. 

Men roligt och äventyrligt på fritiden under den här fasen i livet blir det inte automatiskt  bara för att man har en partner. Inte heller får man per automatik fler vänner. 

Jag tänker att roligt och äventyrligt och tid att försöka få nya vänner får jag förhoppningsvis om 20 år när jag och mannen är pensionärer. 

Nej det är inte över. Jag håller med om att det kan kännas motigt och omöjligt med den nya situationen men ditt liv är absolut inte över. Med äldre barn ökar din möjlighet att göra annat och även sånt som bara gagnar dig.

Hej,

Jag vill tipsa om websidan citypolarna
Där har du möjlighet att hitta aktiviteter i olika städer
Är säkert fler i den gruppen som känner som du

Har du haft något fritidsintresse tidigare som du skulle vilja ta upp igen, eller finns det något nytt du varit sugen på?

Tror du behöver frigöra tid för att hitta dig själv. Kan äldre syskon barnvakta yngre ett par timmar en kväll i veckan? Så du kan göra något för dig själv?

Om du kan lämna barnen själv en timme så rekommenderar jag att ta en promenad med en ljudbok i lurarna. Då får du motion, frisk luft och lite verklighetsflykt.

Du behöver hitta livsglädjen igen, ta små steg så kommer det att lossna. Och om det inte gör det, boka tid hos din husläkare för att se om du har hamnat i en depression. 

Det tar aldrig slut. Men det är naturligt att känna lite tomhet ibland.
Läs på lite o fundera vad du gillar att göra. 

Finns så många intressen, men allt är upp till dig o vad du är nyfiken på.

Fastna inte i negativa tankar o tänk på alla möjligheter istället!