Planera skilsmässa långt innan?

Min man gjorde det med sin exfru då jag och han träffades några år innan de separerade. Skilsmässan kom som en chock för henne, trots ett kasst äktenskap, men han hade nästan bearbetat färdigt när orden väl sas.

Så han var otrogen mot henne med dig då? Och du visste det hela tiden? Tänk om han gör så mot dig. 

Hon kanske inte var medveten om att "det var ett kasst äktenskap"?

Jag vet inte på vilket sätt du menar TS? För tänker att man kan förbereda sig dels känslomässigt, men även praktiskt (att man t.ex. redan har ordnat med nytt boende m.m.).

Nej, han var inte otrogen! Vi valde en annan väg...

Jo, det var hon, hon trivdes inte mer än att det var bekvämt.

Menar på båda sätt. Och den praktiska lösningen bearbetade väl också känslorna i sammanhanget. Han såg till att projekt avslutades så huset kunde säljas i bästa skick, han hade en plan för nytt boende etc. Han ebbade ut sig innan han tog snacket...

Om man ens tänker tanken att vara med en annan istället är man otrogen. 

Det kan vara en bra idé om man har en partner som skulle ta till våld eller psykoterror under tiden som man fortfarande måste bo ihop. Generellt är det dock oschysst. Jag skulle inte dra ut på det mer än några veckor. Jag väntade t.ex. tills julen var över innan jag talade om. Och jag tog reda på om jag kunde behålla huset - alltså med banken. Men sedan måste man ju ändå komma överens om det ekonomiska och det praktiska, så i de flesta fallen kan man ju inte bestämma allt själv.

Det är ju också ganska svårt att låtsas ha en fungerande relation när man redan har bestämt sig att man kommer att lämna. Ska du då ha sex med partnern fortfarande, eller hur tänker du? 

Var ganska många år innan som jag faktiskt visste att det inte skulle hålla resten av livet och jag hade koll på bostadsmarknaden i många år. Jag gav honom chans på chans att prioritera barnen, mig och oss, men han valde att jobba.
Jag bytte till slut jobb för att ha en säkrare grund att stå på och när han sedan sket rejält i det blå skåpet så var det tack och adjö.
Han blev kränkt och är fortfarande kränkt efter 3 år trots att han har ny sambo sedan snart 2,5 år. Vare sig han eller hans bror såg det komma, men alla andra har sagt att de inte blev förvånade. 

Förstår inte hur man kan bli förvånad över att någon som påtalat sitt missnöje i flera år väljer att gå. Eller hur man kan tro att någon ska vilja stanna och ställa upp på all markservice och sex medans man själv kommer och går som man vill.

Trots 25 år tillsammans och 2 barn ihop så behandlar han mig som luft/en total främling och undviker mig helt och hållet. Moget...
Men som min kloke chef sa (man):
Hade du varit otrogen hade du valt någon annan över honom och troligen varit lättare för honom att acceptera, men nu valde du hellre ensamheten än att leva ditt liv med honom och det kan han inte konkurrera med.

Det är ju tabu att planera för skillsmässa, men rimligtvis så tänker man över att det faktiskt kan landa där. Det pratar vi ofta om bland vännerna.

Och det är väl tur att man inte fattar ett sådant beslut spontant, först behöver man ju tänka igenom vad det innebär och hur man faktiskt kan skapa ett liv utan den andra.

Jag tänker att det är väldigt viktigt att man inser att den som är lämnar kommit längre i sin bearbetning. Och att den som blir lämnad inte alltid insett att det är så allvarligt.

Bland mina vänner handlar det väldigt ofta om att man är ganska kluven till att lämna ett samboskap med barn, eller ett äktenskap och att man inte vill göra det förhastat. 

Ibland så sker en grej som liksom dödar kärleken, men det är ändå inte läge att lämna make/makan samma dag. Och utifrån hur det visat sig att nyskilda lämnade sårade människor ibland beter sig... Är det fullständigt rimligt att planera.

Rent mänskligt är det inte okej att göra så, tycker jag. Då lurar man den andra personen, som fortfarande engagerar sig i relationen, medan man själv redan har bestämt sig att lämna. Hon hade kanske också velat använda tiden till att förbereda sig.