Marmelad89 skrev 2022-06-09 10:03:48 följande:
Som ni förstår har vi diskussioner om det här här hemma, min man (bonusfamilj), delar inte min uppfattning om ovan. Han curlar sina kids och sätter nästan alltid deras vilja framför övriga familjens. Jag kör stenhårt på motsatsen, i enlighet med ovan. Inte för att alltid göra min partner till lags, utan för att jag är av uppfattningen att barn är barn. De behöver bli självständiga och lära sig att deras vilja går igenom först när övriga delar av familjen vill samma sak. Det går bra för oss. Mina barn förstår inte varför övriga barn vill bli körda, inte heller värdet av att vi tittar på fotbollsmatcher, de förstår pengars värde och jobbar för att tjäna in pengar - sparar och har respekt för pengar. Jag trodde det skulle uppstå problem eftersom våra barn behandlas helt olika, men har det inte gjort, mina barn är så inkörda på att vara självständiga och de uppskattar friheten det ger.
Problemet som uppstår är endast mellan mig och min partner. När jag konstant kommer försent till jobbet eftersom hans 12 åring ska bli körd till skolan, när våra pengar går till märkeskläder/snabb mat/biobesök istället för huset och upplevelser tillsammans, när vi andra i familjen gör saker tillsammans på helgerna, men han är borta för att titta på ett barns matcher (vi har fem barn varannan vecka, så jag får rodda övriga under helgerna).
Han curlar och försöker vinna barnen genom tid och pengar, hans barn vill alltid ha mer och är aldrig nöjda.
Alltså, spontant så är det ju så att det blir tydligt att det i olika familjer är lite olika attityd angående vad som är rimligt och inte. Har man en kultur av att skjutsa sina barn, köpa märkeskläder och uppskattar att titta på fotboll så blir det en krock när den andra delen av familjen har en kultur där fostran går ut på att göra barnen självständiga.
Jag tänker att detta inte är en strid som man kan "vinna". Har sambon ett föräldraskap som går ut på att barnen får som de vill, så är det ju rimligt att man ifrågasätter om detta är sunt och även har en diskussion om vad som är rimligt familjeliv för er.
Tydligen har din sambo ett behov av att göra barnen nöjda, men det fungerar ju inte att vissa saker går ut över dig, eller andra barn. Har ni två olika typer av sätt att vara som föräldrar så är det ju okej, men det kan inte vara så att vissa barn har högre livsnivå än andra. Vanligtvis vill man ju att alla barn får vad de behöver, och att det inte blir väldigt orättvist.
Barn ska inte behöva ta skit för att en förälder tycker att en, eller ett par solstrålar behöver få sin vilja igenom.
