Jo jag skiter i dina barn!

Så du hjälpte aldrig någonting din partner med något som han var han, och han hjälpte aldrig dig? Så är naturligtvis helt OK att ha i ett förhållande, men för många är det nog önskvärt att man hjälps åt och samarbetar med det mesta i ett förhållande. Ger och tar.

Det är en väsentlig skillnad med att hjälpa till mot att ge partnern ett föräldraansvar. 
Men jag misstänker att Ess inte var så mycket hemma när barnen var där, så hela ansvaret föll helt på pappans sida. 
Matlagning, logistiken etc

Håller med. Men han gjorde inte det så den separata matlagningsgrejen fortsatte tills barnen flyttade hemifrån. Det som fick ta konsekvenserna var de nu vuxna barnen. Det är sorgligt. Hade kunnat umgås om föräldern tänkt efter och tänkt på konsekvenserna för barnen. Men icke. 

Klart jag gjorde, men inte med särkullarna. 

Du är en ganska tragisk individ med tanke på din syn på barn. 

Tragisk kan du va själv För jag tror knappast att du gillar alla du träffar. Jag tycker inte om barn i allmänhet och särkullarna i synnerhet. Jag gillar inte särkullarna som vuxna heller, men jag behöver inte umgås med dem mer än några gånger om året.

Ja precis, de kom för hans skull och inte för min.

De flesta av oss har människor i våra liv som vi ogillar, men det brukar inte handla om ålder eller relation, utan om person. Det låter på dig som att du avskyr dina styvbarn just pga att de är dina styvbarn, inte pga hur de är eller något annat. Det är den bitterheten som lyser igenom de flesta av dina inlägg när det handlar om styvfamiljer. Du låter inte snäll, varm eller trevlig, men du kanske är omedveten om hur du framstår eller så bryr du dig inte. Tror de flesta tycker rätt synd om dina styvbarn.

Alla har inte det skrivna ordets gåva, så det kan ju hända att du helt enkelt inte har förmågan att uttrycka dig på ett vänligt sätt. 

Han gjorde väl bedömningen att de klarade sig tills han kom hem. Jag lagade aldrig heller något åt särkullarna, det fick de själva göra, eller gå hungriga. Men de var betydligt äldre, så unga barn du beskriver hade jag sagt klart och tydligt nej till att ha hemma när han inte själv var hemma och kunde sköta dem.

Du kunde bara ha skaffat en man utan barn, så hade de sluppit plågats av ett psyko.