Jo jag skiter i dina barn!

Det är tur at var och en har sitt eget val.

Jag orkar inte dra det här fler varv snart. 
Det är ändå lite komiskt hur folk här på FL försöker både trycka ner mig, försöka övertyga mig om att jag har fel och moralpredika.
Ja, till och med säga att jag har fel!

Det finns inget ni moraltanter kan säga eller göra för att ändra på mig och min inställning. Dock kan ni ta till er att jag inte är ensam om min inställning. Det är denna tråd bevis på om inte annat.

Det behövs ingen psykolog för att läsa dina inlägg och inse att en person som inte bryr sig inte hade uppvisat ditt uppträdande i tråden.

Ok, då säger vi så doktorn.
Skicka fakturan.

Du stärker inte ditt case direkt.

Har själv sett konsekvenserna utav en man som skulle komma in i morsans förhållande och visa att han kunde "bestämma över barnen". 

Det är ingen vacker syn direkt.. 

Så jag rekommenderar att om ni ska ha barn, ska ni inse att ansvaret ligger först o främst i att dom är era egna. 

Mvh
En som växte upp utan sin riktiga pappa. Men är en polare som råkade ut för det jag nämnde här och ville diskutera. 

Du o ingen annan som är morsan eller pappan. 

Jag har inte sagt att du har fel, jag skrev däremot att jag inte förstår det valet och undrar varför du gör valet när du så uppenbart har problem med det? Och hur jag uppfattar det du skriver. Jag har inte läst allt du någonsin skrivit, och jag har heller inte sett dig ge något svar på detta. Sen behöver du såklart inte svara om du inte vill, men att gå i försvarställning bara för att man undrar hur du tänker och ger dig chansen att rätta mig om min uppfattning av det du skriver är fel är knappast konstruktivt. Du väljer ju själv att skriva provocerande och onyanserat inte konstigt att bli ifrågasatt då, ta chansen då att förklara hur du tänker så man kan förstå istället. 

Jag säger heller inget om att man måste älska sin partners barn eller ta något föräldraansvar, men man bör åtminstone kunna ha en fungerande relation som gör att alla känner sig hemma och välkomna i sitt eget hem. Det sättet du uttrycker dig på ger intrycket av att du mer eller mindre ignorerar styv barnet vilket jag har svårt att se som ett lyckat koncept. Som sagt det är uppfattningen man får av det du skriver. Varför i så fall inte bara välja att leva som särbo så behöver man ju inte bli mer involverad i barnet än man vill? Föräldern kan sköta den biten som den vill utan att det behöver påverka partnern mer än den vill. Och barnen slipper leva med någon som bara tycker den är jobbig. Jag har full förståelse för att man kan tycka andras barn är skit jobbiga jag förstår dock inte varför man då ändå väljer att flytta in och bli än mer delaktig i detta barns liv? 

Men varför tar du inte upp detta med din man/fru/sambo? Du måste tillsammans med din partner bestämma vilket ansvar ni båda ska ha i förhållande till respektive tidigare barn på båda sidor. Samma regler och ömsesidiga respekt gäller hans/hennes barn precis som dina eventuellt tidigare barn. 

Det är bara att prata och bestämma. Vill du inte ha något ansvar för hans/hennes barn så är det ett avtal er emellan och gäller då även för dina eventuellt tidigare barn. Ni kan bestämma precis vad som helst inom lagens ramar för er familj. 

Sen att din parter fortsätter ett förhållande med någon som inte ens respekterar hans tidigare barn är för mig en gåta men det valet får hen stå för. 

Och bitterheten fortsätter, välj ett annat liv era bittra stackare. Vill ni inte ha med någon annans barn att göra, välj bort det. 

Ni gör bort er, å det grövsta. 

De flesta?

Säger du det.