Jo jag skiter i dina barn!

Det är där ingen som påstått och man måste vara bra bitter för att komma med den typen av inlägg.

Att påstå att det är inbillning att bekväma män dumpar ansvaret för sina barn på kvinnor låter rätt bittert.

Vad gör du då när du utsätts för detta? Skiter du verkligen i barnen då så är det väl inget problem utan du kan fortsätta med ditt?

Jo, precis så ser det ut.
Även om "ovanstående" inlägg påstår något annat.

Jag har då definitivt inte valt några malusar, det kan jag lova.

Och varför i hela Hälsingland kallar man någon för förälder som bara är ihop med någon unges mamma eller pappa???
"Bonusförälder" är ett av de mest idiotiska benämningar som någon kommit på för styvföräldrar. STYV, det är det absolut längsta jag skulle godkänna.

Även om det för mig är en malus.

Bonus, fördel.
Malus, nackdel.

För ingen kan väl tycka att ungen är en fördel, att man inte hellre sett sin partner barnlös... eller med vuxna barn om man är tillräckligt gammal för det.

Eller så inser man att folk ser på saken olika och får lov att kalla det för vad man så vill. Något som är idiotiskt däremot är att starta ett förhållande med en person som har barn sen innan om man hatar andras barn och verkligen inte vill ha med dem att göra. Snacka om att förstöra livet för alla inklusive sig själv. Varför ens göra det valet då? 

Jag hatar inte ungen, men bryr mig inte mer än om vilken annan okänd unge som helst.

Det kan blir hyfsat ändå bara partnern fattar galoppen.

Det är uppenbart att barnet har påverkat dig betydligt starkare än att du inte bryr dig.

Med tanke på hur du uttrycker dig så ger du ju väldigt starkt intryck av att avsky ungen. Du skrev ju själv att man önskar att de inte finns? Varför välja livet med bonusfamilj, styv barn, vad du nu vill kalla det när det uppenbart är något som stör dig, inte första gången heller du uttrycker detta. Bara nackdelar med styv barn osv. Varför inte ifrån början välja bort dessa män med barn? Jag tycker det är jättemärkligt, om jag hade känt så hade jag hellre valt att leva själv, för allas skull. Man kan ju knappast förvänta sig att leva som barnfritt när partnern har barn, även om den som har barn såklart inte kan förvänta sig vad som helst av den andre. Men det är märkligt att inte vilja vara delaktig i någon annans barn och ändå välja att bo med någon som har barn. 

Haha, säger du det?
Kul med diagnoser från amatörpsykologer.