• Tor 23 jun 12:07
    1155 visningar
    8 svar
    -2
    8
    1155

    Fetma och fettfobi

    det har ju sedan ett tag tillbaka förts en debatt om fettfobi och att den är skadligare än fetman i sig. Det finns ju en rad kändisar och debattörer som engagerar sig. Samtidigt är samhället mer ytligt än någonsin. 


    själv är jag hyfsat normalviktig men inte smal. Jag kan känna mig så kluven i det hela. Det känns som att det är hur enkelt som helst att bli tjock nuförtiden med kosten mm. En ansträngning för att inte bli det. Samtidigt är det mer accepterat än någonsin att vara tjock. Ibland känner man sig väldigt ofri att hela tiden tänka på kosten, träningen och vardagsmotionen vilket jag gör hela tiden. Jag tränar, vardagsmotionerar och äter hyfsat.  Nästan som att det skulle vara en befrielse att bli tjock. 


    bör fler tillåta sig att bli överviktiga och feta? Är det verkligen så ohälsosamt att bl det? Fler och fler menar ju att det finns många andra faktorer som påverkar hälsan mer. 

  • Svar på tråden Fetma och fettfobi
  • Tor 23 jun 13:05
    #1
    +3

    Det är jobbigt att vara överviktig. Tex så blir man varmare på sommaren, man belastar kroppen mer vilken kan leda till skador, det är också väldigt lätt att släppa helt och få extrem fetma.
    Och motion och hälsosam mat är bra för helhets hälsan Inte bara vikten 

  • Tor 23 jun 14:49
    #2

    Gå inte på detta med "healty at any size". 


    en.wikipedia.org/wiki/Health_at_Every_Size


    Men jag förstår hur du tänker. Man får hitta nåt upplägg för att leva sitt liv så att det inte känns som en uppoffring att hålla sej sund. Nåt som går på automatik även när man inte är supermotiverad. Det upplägget som har visat sej funka för mej är inget jag har motivation till att diskutera på nätet och väldigt sällan också med folk jag möter irl. Finns så många besserwissrar som tycker sej veta bättre och när jag sett kost mm diskuteras i tränings-forum, fb-grupper etc så tycker jag att det verkar så trist så jag håller mej utanför dessa diskussioner.

  • Tor 23 jun 15:07
    #3
    +1

    Jag har aldrig varit överviktig enligt några mätmetoder men jag har varit rejält otränad i perioder och dessutom gravid 4 gånger med allt vad det innebär för flås och ork.

    Jag minns verkligen kicken jag fick när jag efter sista barnet började komma igång igen om insåg att det där med att ta cykeln och cykla som f-n till närmaste affär (för att jag hade bråttom) och hem igen. Drygt 6 km totalt. Inte alls kändes jobbigt längre. Den känslan. Det är den oövervinnerliga känslan som driver mig.

    Alltså visst, jag uppskattar den kropp jag får av att träna men jag drivs primärt av känslan av att orka hur mycket som helst och att vara stark. Jag vill kunna klättra över vilka hinder som helst, jag vill kunna gå armgång, jag vill kunna göra allt jag vill och lite till utan att ö h t fundera på om jag orkar.

    Jag springer inte för att vara smal, jag går inte till gymet för att vara smal. Tvärtom på den senare, jag gillar att köra tungt och då får man muskler. Jag äter någorlunda vettigt för att det annars påverkar träningen. Vikten är inte fokus utan blir mer en bieffekt. Jag tror jag skulle må rätt dåligt om vikten var min enda drivkraft till att ha vettiga vanor. Det vete f-n om jag skulle fixa.

    Men har man inte de drivkrafterna heller då förstår jag att det är svårt.

    Jag skulle behöva bli smidigare, det är vad jag borde jobba med för jag är stel som f-n och det mår inte heller kroppen bra av. Men där brister min motivation.

  • Tor 23 jun 15:24
    #4
    +2

    Någonstans måste vi ju fråga oss varför så många fler höll sig hyfsat smala och hyfsat sunda så sent som för 30 - 40 år sen. Varför är det så mycket jobbigare nu? Man måste varken vara trådsmal eller vältränad, man måste inte bara äta nyttigt och man får njuta av livets goda. Men vad är det som gör att så många fler tappar kontrollen idag? Att fetma har blivit vanligare och mer normaliserat, betyder inte att det är sunt. Ja, det finns andra hälsorisker också. Men riskerna med övervikt, särskilt kraftig övervikt, är kända sen länge. Ändå fortsätter det bara. 

  • Tor 23 jun 16:21
    #5
    fornminne skrev 2022-06-23 15:24:49 följande:

    Någonstans måste vi ju fråga oss varför så många fler höll sig hyfsat smala och hyfsat sunda så sent som för 30 - 40 år sen. Varför är det så mycket jobbigare nu? Man måste varken vara trådsmal eller vältränad, man måste inte bara äta nyttigt och man får njuta av livets goda. Men vad är det som gör att så många fler tappar kontrollen idag? Att fetma har blivit vanligare och mer normaliserat, betyder inte att det är sunt. Ja, det finns andra hälsorisker också. Men riskerna med övervikt, särskilt kraftig övervikt, är kända sen länge. Ändå fortsätter det bara. 


    Mycket av det där kan förklaras av att vi blivit digitala och allt vi behöver finns i ett knapptryck hemma i soffan. All den nyttiga vardagsmotion alla ägnade sig åt finns liksom inte längre. Allt fanns inte heller tillgängligt på samma sätt som idag. För 25-30 år sedan var det stängt på söndagar och röda dagar och nattöppna kiosker och mackar var ovanligt och utbudet av "fast good" sträckte sig möjligen till en fabrikspackad renklämma och en Pucko.. 
  • Tor 23 jun 16:31
    #6

    Några kilos övervikt kvittar väl för det mesta, men när man som min bästa vän ligger runt 50 i BMI fattar jag inte varför man tillåtit det.

  • Tor 23 jun 16:51
    #7
    -2

    Jag tycker väl att det på sätt och vis har blivit snedvriden syn på det där med fetma, hälsosam vikt och smalhets...

    Å ena sidan är det inte hela världen att ha ish 5 kg övervikt men å andra sidan är det många som fatshamear dessa och tycker det är samma sak som ohälsosam fetma och sjukligt fet.. Vilket jag inte får ihop. En normalviktig människa anses fet och smalisar hyllas fast dom kan vara sjukt ohälsosamma. Jag ser inte riktigt vad som är hälsosamt med att äta kokt kyckling utan salt 2 gånger om dagen 7 dagar i veckan och dricka proteindryck resterande tid. Inte ens elitidrottare lever så sjukligt.. 

  • Anonym­ous31
    Tor 23 jun 19:10
    #8
    Fjäril kär skrev 2022-06-23 16:51:25 följande:

    Jag tycker väl att det på sätt och vis har blivit snedvriden syn på det där med fetma, hälsosam vikt och smalhets...

    Å ena sidan är det inte hela världen att ha ish 5 kg övervikt men å andra sidan är det många som fatshamear dessa och tycker det är samma sak som ohälsosam fetma och sjukligt fet.. Vilket jag inte får ihop. En normalviktig människa anses fet och smalisar hyllas fast dom kan vara sjukt ohälsosamma. Jag ser inte riktigt vad som är hälsosamt med att äta kokt kyckling utan salt 2 gånger om dagen 7 dagar i veckan och dricka proteindryck resterande tid. Inte ens elitidrottare lever så sjukligt.. 


    Du överdriver lite nu. Gemene man (och kvinna) förespråkar inte en extremt fettsnål kost för viktnedgång. 

    Det räcker oftast, inte alltid, att äta liiite mindre kaloririkt (mindre portioner eller byta vissa livsmedel till ett hälsosammare alternativ) och att lägga till rörelse för att gå ner i vikt.

    Vissa har svårare, men principen är enkel. Du gör att med kalorier av motion, och ja, det kan för vissa räcka med att powerwalka regelbundet. 

    Alla har väl lite olika förutsättningar, men jag tror många ljuger för sig själva hur stora mängder onyttigt de faktiskt äter, och hur lite de rör sig.
    Dagliga promenader är en brs början för många som kanske alltid tar bilen överallt t.ex.
Svar på tråden Fetma och fettfobi
Logga in
Bli medlem
Medlemsregistreringen är tillsvidare avstängd mellan 00:00 och 07:00. Vänligen återkom senare.