IVF efter sommaren 2022

Först och främst, STORT GRATTIS 

Hoppas det inte är något negativt utan något vanligt, har du försökt ringa in?
Jag hade ringt och kollat direkt om jag var du 
jag håller tummarna att allt är som det ska, tänkte direkt på nidblödning, men vet inte om det kan vara det. 

Kram 

Tack! 

Jo jag ringde och sa att jag kände mig förvirrad över resultaten och berättade att jag blödde också, och hon sa att det var normalt. Försökte förklara mängden, vet inte om jag lyckades. Skulle helst vilja visa 😅

Känns inte som att jag kan vara glad än ändå, fortsätter blöda konstant, ibland så det droppar ner nån droppe i toan när jag sitter där och små små klumpar av koagulerat blod visar sig ibland (ursäkta detaljerna)

Tänker att jag ska ta nåt till gravtest om någon dag och se om det har blivit starkare så kanske jag kan slappna av lite... 

Tack! 

Jo jag ringde och sa att jag kände mig förvirrad över resultaten och berättade att jag blödde också, och hon sa att det var normalt. Försökte förklara mängden, vet inte om jag lyckades. Skulle helst vilja visa 😅

Känns inte som att jag kan vara glad än ändå, fortsätter blöda konstant, ibland så det droppar ner nån droppe i toan när jag sitter där och små små klumpar av koagulerat blod visar sig ibland (ursäkta detaljerna)

Tänker att jag ska ta nåt till gravtest om någon dag och se om det har blivit starkare så kanske jag kan slappna av lite... 

Tack alla som peppar!  Har svårt att citera när jag skriver från mobilen..

Det här med att det känns som att det går så lätt för alla andra känner jag igen, har en kompis som blev gravid tre månader efter hon födde sitt första barn... 

Vågar knappt skriva det men jag fick plus sjukt nog! Men jag har varit så förvirrad, tjuvtestade igår och såg faktiskt ett svagt men tydligt streck, sen imorse på den officiella testdagen förväntade jag mig ett starkare plus pga morgonurin, men då såg jag i princip noll på det testet jag fått av livio. Med lite vilja kunde jag skymta en skugga av ett streck men hade jag inte testat igår hade jag definitivt trott det var negativt, så svagt var det.

Gick och köpte digitala test som visade gravid 1-2 veckor!! Samtidigt som allt det här har jag också börjat blöda ännu mer och nu bara rosa och rött. Klarar mig med endast trosskydd men det är en rejäl fläck varje gång jag torkar mig. Är livädd för att det ska vara missfall på g, men jag har googlat sönder på genombrottsblödning så hoppas att det bara är det.

Trodde jag skulle vara överlycklig när jag plussade men är just nu mest förvirrad och orolig pga svaga streck och blödning... 

Måste få skriva av mig, obs att det är ett i-landsproblem. 
Min familj hälsade på i helgen, dom bor några timmar bort. Dom har ingen aning om vår resa. Så berätta min flera år yngre syster att hon är gravid....
och jag kände bara "SKOJAR DU MED MIG!?", hon och hennes pojkvän har vart tillsammans i knappt ett halvår. Jag är samtidigt glad/lättad för hennes skull för hon har pcos och vart oerhört orolig för att inte kunna få barn utan ivf. 
Men vad är det för jävla timing, det känns som att hon snuvar mig på rampljuset.
Jag blev bara så himla ledsen och om möjligt ännu mer orolig för kub. I natt drömde jag att vi fick 5/10 vad de nu betyder på riktigt men riktigt dåligt i drömmen. Oddsen att något skulle överleva var inte stor. Hon är beräknad 4-5 dagar efter mig. 
Jag försöker resonera med mina känslor, hade omständigheterna vart annorlunda hade det ju egentligen vart jättekul. Tur att det är nu och inte för några månader sedan. Och egentligen spelar inget eller ingen någon roll, det enda som betyder något är att vi äntligen har kommit längre på vår resa. 

Jag håller verkligen tummarna och hoppas att du får ett klart positivt testsvar 

Jag förstår dig, men hoppas att du kan vara glad och inte behöver oroa dig alls, vill också komma till det stadiet.. vi har inte ens börjat :/
Som jag längtar..

Håller verkligen tummarna för starkare testlinjer dagarna framöver 

Grattis  Förstår att det känns förvirrande, om personen du prata med inte uttryckte någon oro för att det kunde vara något fel så hoppas vi att allt är bra!

Ibland känns det som att dom är bra på att vifta bort ens oro, alla gånger jag hört av mig och även under ultraljud påtalat min svullna mage dom bah "det e normalt" är det verkligen de? du säger att respektive äggstock är 10 cm men normalt är 3,5 men det är INGET?! haha.. 

Måste få skriva av mig, obs att det är ett i-landsproblem. 
Min familj hälsade på i helgen, dom bor några timmar bort. Dom har ingen aning om vår resa. Så berätta min flera år yngre syster att hon är gravid....
och jag kände bara "SKOJAR DU MED MIG!?", hon och hennes pojkvän har vart tillsammans i knappt ett halvår. Jag är samtidigt glad/lättad för hennes skull för hon har pcos och vart oerhört orolig för att inte kunna få barn utan ivf. 
Men vad är det för jävla timing, det känns som att hon snuvar mig på rampljuset.
Jag blev bara så himla ledsen och om möjligt ännu mer orolig för kub. I natt drömde jag att vi fick 5/10 vad de nu betyder på riktigt men riktigt dåligt i drömmen. Oddsen att något skulle överleva var inte stor. Hon är beräknad 4-5 dagar efter mig. 
Jag försöker resonera med mina känslor, hade omständigheterna vart annorlunda hade det ju egentligen vart jättekul. Tur att det är nu och inte för några månader sedan. Och egentligen spelar inget eller ingen någon roll, det enda som betyder något är att vi äntligen har kommit längre på vår resa. 

Tyvärr inga mirakel det här året heller.... testade igår på morgonen och lika svagt då, kanske lite svagare. Idag satte det igång att blöda rejält, inklusive mensvärk och hela faderuttan. Definitivt missfall. Helvete.

Ska testa igen om några dagar för att säkerställa men det är definitivt inte något som lever där.

Det är okej att känna som du gör. När man kämpat och haft svårigheter så sitter det kvar länge, även om ni nu väntar barn så försvinner inte det ni gått igenom. Nånstans så sitter man ju själv och planerar kring hur man ska berätta för nära och kära, deras reaktioner hur framtiden ska bli osv, vilket kan kännas lite undantryckt av när någon annan delar samma nyhet och hinner lite före.

Hoppas att kub går bra och det inte kommer finnas skäl för oro alls 

 

Det är okej att känna som du gör. När man kämpat och haft svårigheter så sitter det kvar länge, även om ni nu väntar barn så försvinner inte det ni gått igenom. Nånstans så sitter man ju själv och planerar kring hur man ska berätta för nära och kära, deras reaktioner hur framtiden ska bli osv, vilket kan kännas lite undantryckt av när någon annan delar samma nyhet och hinner lite före.

Hoppas att kub går bra och det inte kommer finnas skäl för oro alls